• Camilla och "kelpieretrievern" Asta, deltagare i tävlingslydnadshelg hösten 2008 som jag höll tillsammans med Camilla Svenäng, har nu fixat sitt LP i lydnadsklass 3!

• Ann och jaktlabben Pommac, deltagare i Mandylikes kennelläger våren 2009, har i imponerande rask takt marscherat upp till högre klass sök!

Stort grattis till er alla fyra och lycka till på kommande tävlingar!

I tisdags tränade jag och Ruffe med träningsgänget och den träningen gick så bra så jag nästan har glömt bort att reflektera kring den(...) När en träning eller tävling går åt skogen brukar jag trösta mig med att det -i alla fall i mitt fall- skapar reflektion, vilket inte helt sällan leder till utveckling:-) Men det är förstås minst lika viktigt att reflektera kring de träningar/tävlingar som går riktigt bra, inte minst för självförtroendet!

 Detta är något jag behöver bli bättre på, då jag lätt blir "nöjd" när saker går vägen och därmed tar en liten paus både praktiskt och mentalt. (Mitt och Mimmis deltagande i SM är ett klassiskt exempel  - jag var så nöjd och glad efteråt så det dröjde länge innan jag kom igång och tränade igen. Synd, på ett vis, då vi verkligen var i form. Kan ju inte låta bli att undra vad vi hade åstadkommit om vi hade legat i lite mer det året...)

I tisdags klarade jag min målsättning att hålla uppe Ruffes fokus och koncentration under vår träningstid. Han hade endast några små tapp då han "hamnade i bläng". Varför gick det då så bra? Inte så lätt att sätta fingret på, men jag kan identifiera följande faktorer som kan ha bidragit:

- jag var väl förbredd med material och belöningar (korvbitar, slemmig burkmat, favoriträven och boll i snöre)

- jag hade en översiktlig planering men gick samtidigt mycket på känsla och lyckades på ett bra sätt anpassa övningar/upplägg utifrån stunden

- jag var i - för mig - god tid och hann rasta ordentligt innan

- vi inledde passet med en lång platsliggning där Ruffe hade bra stadga och fokus trots att han minuterna innan hade hälsat på Qvittra, en av favorittjejerna, som löper. Hon låg tre hundar bort. Löpet lockade honom definitivt vid hälsningen- han var extremt intresserad av henne och började pipa på ett sätt han aldrig gjort innan. Nosade också extremt mycket i backen. Men själva platsliggningen gick alltså, trots detta, väldigt bra.

- vi fick startnummer 2. Jag tror att platsen var en hjälp för att samla fokus och ska prova framöver att inleda träningspassen med stadgemoment på kommando istället för mer aktiva moment med mycket frishejping vilket jag har gjort tidigare. (Hade han fått ett senare startnummer hade vi troligtvis fått "fokusera om" efter platsen.)

- träningsgänget var väldigt peppande under träningen och lyfte fram att de tyckte att vi hade utvecklats mycket sedan sist = glad matte = bra träning!

- en annan faktor, som kan förklara en del, är att vi har tränat ganska målmedvetet för det vi åstadkom:-)

De senaste dagarna har Ruffe gjort klara framsteg i att snabbt komma tillbaka med leksaker som kastas iväg. Ibland väljer han att "hålla den på stället" och lägga sig, men förväntan på att snabbt komma till matte och kampa stiger för varje pass.

Har även fått till bra träning på "överraskningsmöten" under den senaste tiden. Vi har varit på Galgberget i Halmstad under en sen kväll där det dök upp enstaka individer i skymningen. Igår kväll var vi inne i Falkenberg city i regnet där vi mötte flera personer med paraplyer. Har även haft några möten på promenader här hemma, både arrangerade och slumpmässiga.

Idag stod det en parkerad bil i skogen som han reagerade en del på (skall och ragg, men inga problem att få honom att komma på inkallning). Bilar bekommer honom inte alls annars (längre), varken parkerade eller åkandes, men den "dök upp plötsligt" mitt i skogen. Händelsen stärkte min övertygelse om att det är överraskningsmoment i sig han har svårt för och inte tillgänglighet till människor/hundar, rädsla för bilar eller skotträdsla. Inne i stan viftade han på rumpan åt de flesta och det mesta och försökte pussas hit och dit, men barnvagn i kombination med stort paraply hade han svårare för. Det blev dock en bra träning då han fick hälsa på både barn, vagn, paraply och mamman. Han var alldeles till sig av glädje då han förstod att det var människor "därunder". Ruffe verkar fortfarande ha en enorm förkärlek till barn!

Idag kom det ett par hästar bakom oss i skogen. Jag  la hundarna några meter från vägen de red förbi på, vilket Ruffe fixade utmärkt - första gången han klarar det i den situationen -såpass nära och såpass "ensligt" - utan minsta ljud. Hade förberett med smaskig geggamoja i snusdosa, vilket kom väl till pass!

Tror och hoppas att plötsliga och enstaka möten snart kommer att vara lika mycket "piece of cake" som dammsugaren, kossor och bilar är idag - han behöver bara få kläm på vad det är för något. Vi jobbar på med skvallerträningen!

I helgen är det många deltagare från "Tävla med glädje" som har varit ute och visat framtassarna!

• Lena och mallen Koja blev i lördags uppflyttade till lydnadsklass 3

• Ingela och shappen Tuva fixade i lördags uppflyttning till lydnadsklass 2

• Jörgen och rottisen Zigge gjorde en trevlig debut med fint samarbete i klass 1

• Lotta och collien Alizza fick till ett fint program i lydnadsklass 1 och landade endast en halv poäng från uppflyttning

• Martin och flatten Kavu blev i fredags uppflyttade till klass 2

• Två ekipage som nyligen debuterat i elitlydnad fixade i fredags varsitt förstapris: Ingela med collien Zolo, samt Stine med schäfern Santo.

Ett stort GRATTIS till er allihop. Bra jobbat!!!

(Gratulationer och rapporter bygger på att jag har varit på plats eller fått skvallermail/sms. Så, om du saknar en gratulation - hör av dig!)

I sammanhanget passar det bra att påminna om att det fortfarande finns plats kvar på sommarens omgång av "Tävla med glädje":-) (Intensivkurs över två heldagar 30/6-1/7).

Vill också gratulera ett par aussieekipage: klubbkompisarna Anette med Castor gjorde en bra tävling med många fina detaljer i klass 2 och våra gamla klubbkompisar, Lena och Faiga, fixade en uppflyttning till elitlydnad!

Några av nämnda ekipage hade jag förmånen att få följa på riktigt nära håll eftersom jag dömde ett par klasser på lördagens tävling i Falkenberg. Det var jätteroligt att se att samtliga fick till riktigt fint samspel ute på planen och även många fina momenttekniska detaljer!

 Det känns roligt att vara medlem i en klubb som anordnar så trevliga tävlingar - det är alltid lättsamt och roligt att hjälpa till. Extra roligt att det var många anmälda, tror det var runt 50 starter. En extra eloge till kubben för att efteranmälningar sköttes på ett trevligt och smidigt sätt. Tack till tävlingsledare Alexandra och skrivare Hanna för roligt samarbete ute på planen. Dagen avslutades med en välarrangerad prisutdelning, under ledning av Annika, där till och med vi domare fick pris - en fin bukett rosor pryder nu köksbordet!

Förra veckan hade jag kvällskurs i tävlingslydnad med brukssektorn i Oskarströms BK, vilket var väldigt trevligt. Gillar verkligen initiativet att möjliggöra gemensam utbildning/"belöning" för respektive sektor i klubben. Jag ser fram emot återstående tillfällen med dessa trevliga förare och härliga hundar!

På hemsidan finns ny information angående höstens kurser, samt en nyhet i kursutbudet: "Valpkurs - inriktning tävlingslydnad".

Nu har jag sista veckan som student framför mig. Känslorna är blandade - skönt att bli "klar". Men vad händer sen och vem är jag nu? 

Om allt går som jag hoppas blir det en spännande höst med en rolig fördelning av arbetsuppgifter. Har inte i nuläget några planer för att utöka den tävlingsinriktade kurs-/träningsverksamheten utan trivs rätt bra med att ha den som en liten del av den totala verksamheten. Vill inte tappa hobbyaspekten i det hela och vill heller inte tappa känslan av att verkligen se fram emot varje kurs och läger. Kommer därför att satsa på att utveckla verksamheten inom fältet "hunden som pedagogisk resurs" och hoppas även få möjlighet att utföra fler skribentuppdrag.

Det har varit många "djupa" tankar på sistone både med avseende på arbetsinnehåll och upplägg. Vad vill jag göra, hur vill jag jobba..och så vidare. Trivs än så länge bra med att vara egenföretagare, inte minst för möjligheten till variation och förändring!

Här hemma på gården har tyvärr en liten ankunge dött, bara ett par dagar efter uttåget ur ägget. De två andra verkar dock friska och krya. Vår andra ankhona ruvar intensivt på ett stort antal ägg, så kanske blir det ännu fler!

Igår kläcktes tre små ankungar! Detta är vår andra kull, den första kläcktes sommaren 2007. Eftersom löpänder oftast kläcks i maskin känns det extra roligt - det verkar som om ankorna trivs här! 

Vi har inte velat störa dem i onödan, så i dagsläget finns ingen bättre bild än denna. En sitter vid äggen i boet och de andra två går bakom de vuxna. Namnen är inte bestämda, men Knatte, Fnatte och Tjatte ligger ju nära tillhands om det stannar vid tre:-)

Vi har även fått ytterligare ett lamm! När jag kom tillbaka från morgonpromenaden förra måndagen såg det ut att vara så gott som nyfött. Både tackan och lammet såg väldigt välmående ut. Detta lammet var redan när det föddes lika stort som de 3 veckor äldre tvillingarna.

Välkommen Ullgott!

Jag skrev i föregående bloggavsnitt att Ruffe inte olovligen har hälsat på någon hund/människa och att han går lös för det mesta. Förstod att detta var lätt att misstolka och det var förstås inte meningen. Vi hundägare har så olika definitioner av "gå lös".

Ruffe går för det mesta lös under promenader/rastning. Han är duktig på inkallning när hundar/människor/hästar plötsligt dyker upp. Han har hittills också varit väldigt duktig på att gå lös förbi fårhagen även om fåren befinner sig ett par meter ifrån honom. Han går dock INTE lös mitt inne i stan, på parkeringsplatser, mitt i folksamlingar eller mitt i ett tävlingsområde - DÅ hade han garanterat hälsat både här och där;-) Kanske inget anmärkningsvärt för gemene man, men eftersom vi inte kunde ge Skalman denna frihet så är det av betydelse för oss.

Ingen av våra hundar går för övrigt lös under dylika förhållanden eftersom jag aldrig riktigt har fattat behovet kontra riskerna. Kajsa, min keeshond som jag växte upp med, hade jag lös på alla möjliga konstiga ställen, till exempel mitt på Avenyn i GBG alldeles intill spårvagnsspåren - jätteflashigt, tyckte jag då (när jag var i de yngre tonåren). Otroligt dumdristigt,tycker jag nu. La även henne plats lös utanför ICA och när jag var inne och handlade ropade de ut i högtalarna att en hund fick runt, runt i svängdörrarna...

Nu har jag nog vuxit ifrån den eventuella prestigen i att styla med att hunden kan gå lös. När vi har våra hundar lösa är de lösa för sin egen skull - och jag vill att de ska känna sig lösa, det vill säga är man sugen på att sticka ner till bäcken eller dra en repa över åkern så gör man det. Om den omgivande miljön innebär att de måste hålla sig vid sidan tycker jag att det är mycket enklare att koppla istället för att träna in dessa färdigheter, samt ta risker att hunden skadar sig. Visst har vi ett litet "gå här-kommando" att använda på kortare strapatser, men generellt är det nog så att vinnarskallen i oss hellre tränar på sånt som ger poäng!:-)

Vill tillägga att behoven är olika och hundarna är olika. Känner många hundar som ändå bara går vid sidan och inte har något intresse av att springa och kolla vem som bor under stubben, springa in i skogen en sväng eller jaga katter. Skulle jag få en sån hund så skulle jag förstås ha den lös överallt. Då tar man ju ingen risk att det händer någon olycka och det tar heller ingen träningstid i anspråk. (Steg 1 är väl i så fall att byta ras:-)

Har också sett exempel på hundar som är tränade att gå vid sidan trots att de hellre vill göra annat till priset av att den övergripande kreativiteten hämmas och de får aldrig vara lösa "på riktigt". Och så finns det förstås de som uppnår en bra balans i alltihop,  genom att hundarna är lättränade och/eller för att de själva är skickliga. 

Som sagt; behoven och motiven är olika. Ibland tror jag dock att det är vanligt att hundarna tränas till färdigheter som egentligen inte gynnar varken dem själva eller deras ägare, utan de tränas utifrån vad andra tycker.