Jeanette och långhårscollien Zally har återigen visat framtassarna - denna gång i appell spår där de fixade en fin uppflyttning och 260,5 poäng. Stort grattis!

Förra veckan hade vi avslutning för "kvällsgruppen" i den tävlingsinriktade valpkursen. Tyvärr kan jag inte bjuda på någon bild då det var för mörkt ute och jag glömde ta foto under fikat, så jag får presentera gänget i text istället:

• Lena med korthårscollien Yummie
• Linda med labben Wille
• Helena med långhårscollien Sinus
• Yvonne med korthårscollien Kerstin
• Annika med mallen Jänta
• Marie med pumin Quintus

(Får skylla det uteblivna fotograferandet på att jag blev lite distraherad av finfina presenter - tuggben och -min stora last - jordgubbsylt!! Har förresten lagt mig till med ytterligare en last - kolasås i kaffet. Ohyggligt gott, men inte så nyttigt. Inte blir det lättare att avstå när man ständigt är tätt följd av Ruffe, som bär just de färgerna... )

Även denna avslutning bjöd på fina välplanerade kedjor med tävlingslikt framförande. Bästa kvittot var att alla ekipagen hade kul på planen och bjöd på väldigt fint fokus och störningstålighet. Härligt att se! Tack för en fin höst med er - kommer att sakna er "här hemma" men vet att jag kommer att få se er på tävlingsbanor och prispallar framöver!!

Träffar som tur är fler härliga valpar och ägare just nu genom ett gäng i Skedala som har bokat in en egen klickerinriktad valpkurs. Rena lyxkursen då vi är i ridhus och Anna, som har sett till att kursen blir av, bjuder på hembakat!

Är också igång med en hundkurs för deltagarna i den dagliga verksamhet där jag jobbar extra emellanåt (hunddagiset på brukshundklubben i Halmstad). Tycker att det är riktigt häfigt att se hur dessa deltagare både i ord och handling visar på en oerhörd förståelse för hur hundar funkar. Förra gången var det lite ont om dagishundar så både I-or och Ruffe fick rycka in som statister. Citat från den deltagare som hade I-or:

"I-or drar i kopplet, men det är det enda som är dumt. Annars är han jätteduktig på allting. Alla har ju något, så är det med oss människor också."

Så sant!!

Ruffe var inte riktigt inställd på koppelpromenad på led när han kom till klubben - samtidigt som han fick glädjefnatt av att träffa alla polare- så den deltagaren som hade honom fick verkligen jobba, men löste det kanonfint!

Har även fått ett väldigt trevligt jobbuppdrag på Plönningegymnasiet som förbereder för en hundinriktad linje. I måndags hade vi prova-på-dag för 9:or och det kändes väldigt lovande. Även här fick I-or rycka in som statist, vilket han stortrivdes med. Att alla hundar som eleverna hade med sig var tikar, varav en löpte, gjorde inte hans engagemang sämre (men han skötte störningen riktigt fint och kunde demonstrera klickerträning på katedern trots att löptiken stod precis nedanför:-)

Förutom att jobba med roligt planeringsarbete för den hundlinje som förhoppningsvis startar nästa höst, kommer jag några månader framöver hålla hundinriktade kurser för hästelever som har "hund" som individuellt val. Ska bli väldigt spännande att testa gymnasielärarrollen. Har fått väldigt positiv bild både av såväl elever som personal på Plönninge, så det känns verkligen kanonkul att få vara med i detta  projekt. Ett extra plus är det fina skolområdet vilket lämpar sig utmärkt för hundträning!

Tidigare i år skrev jag en artikel för 2010 års version av Hundtränaren - en finfin träningsdagbok som verkligen rekommenderas för hundsportare.  Mer info om nästa års upplaga finner du här!

Ett år går fort!

Nyss hemkommen.  

Har funnit sig väl tillrätta...och visar sina olika personligheter...

Foto: Fia Ahlström

Och växte så småningom upp till en riktig hund som verkligen har blivit en i gänget! Bilden är från förra helgens uppletandeträning där duktiga lilla Ruffe gjorde ett kalasfint arbete.                               

Grattis vårt älskade lilla Monster på 1-årsdagen!!!

Vill inleda med att gratulera till fler finfina framgångar för kursdeltagare och privattränare:

• Anne och rottisen Izo har blivit uppflyttade till lägre spår!
• Jeanette och långhårscollien Zally har tagit ännu ett 1:a pris i klass 1 på hela 190,5 poäng!
• Ingela och långhårscollien Zammie har blivit uppflyttad till högre spår. Som grädde på moset hade de tävlingens bästa lydnad trots att de avstod platsen. Grattis pckså till Yvonne på kennel Gemdales som har fött upp både Zally och Zammie!

Det har blivit mycket härlig hundträning på senaste, både med andras och egna hundar. I söndags hade vi turen att tajma det underbara höstvädret med en heldag bestående av spår/uppletande/lydnad här hemma hos oss tillsammans med träningsgänget . Dagen finns illustrerad i text och härliga bilder på Fias blogg - det går nog inte att ta miste på att vi har väldigt kul tillsammans!

Nu ikväll har vi tränat på Oskarströms BK, där vi fick bra störningsträning då flera kurser var ute på planen samtidigt. Är otroligt glad då jag fick ett finfint kvitto på all skvallerträning jag har gjort med Ruffe - trots mängder med hundar (varav en del smet från ägaren, och några skällde en hel del) samt en del ägare som röt till kraftigt efter de smitande hundarna,  i kombination med mörker och skuggor (vi kom dit vid 19-tiden), så var Ruffe riktigt duktig. Ibland var det svårt (det var ju mötets mening), men vi höll oss på rätt sida gränsen vilket gjorde att det var lätt att avstyra de få tillfällen då han var på väg att tagga igång på en hund. Efter en gemensam plats med gänget, som gick kanon, ägnade jag hela kvällens träning åt att utnyttja dessa störningar och tränade bland annat plats med hakan i backen mittemellan två kursgrupper som tränade agility (ca 15 m bort på var sida), samt lite "uppsökande position" och fritt följ starter alldeles intill en kurs med unghundar. Detta avlöstes med att han fick han träna på att "bara vara" medan träningskompisarna körde sina pass (vilket kan vara nog så svårt för en liten kelpieman).

Efter detta fick han vila en kvart i bilen, för att sedan komma in i klubbstugan, där han fixade både hundmöte i entrén och ett gäng kurshundar som kom ut ur en lektionssal ett par meter ifrån oss. Är glad att jag fokuserade störningsträningen på det här viset, trots att det är lockande att trilla in i momentteknik och kedjor nu när en hel del bitar har fallit på plats. Vill passa på att tacka er som har ställt upp som "funktionärer" i hundmötesträningen med Ruffe, det betyder mycket!

Känner mig konstigt nog lite tacksam över Ruffes "nojor" och små attitydproblem - genom dessa har jag återfått perspektivet på "normala"/"träningsbara" problembeteenden (jag vill knappt ens kalla det problem i jämförelse med Skalman - det är en droppe i havet och de är väldigt avgränsade- men det är nog beteenden som klassas som problem i allmänhet) och jag har återfått tilltron till att det är träningsbart. Och jag har återfått tilltron till att även jag har förmågan att lösa det när det ligger på "normala" nivåer. Men jag blir också ständigt påmind om sorgen över att Skalman inte kunde få nå samma framsteg och få vara en lika glad hund som Ruffe är. Min älskade Skalman, du finns med mig hela tiden.

Och på tal om att lösa problembeteenden... Idag på morgonpromenaden kom två lösa border collies framspringandes mot oss i skogen. Våra hundar - som alla var lösa- var jätteduktiga, särskilt Ruffe eftersom det var ett extremt överraskningsmoment. Både han och I-or stannade på kommando trots att de främmande hundarna rusade ner för en backe mot oss och mot...Mimmi. Hon var hur duktig som helst och hälsade väldigt trevlig på dem. Det är fantastiskt härligt att se hennes framsteg med närkontakt med andra hundar. Hon själv verkade hur stolt som helst!

Ja, det är verkligen två härligt knäppa hundar jag har. En vanlig arbetsdag när jag tittar upp från skrivbordet möts jag av följande syn:

Mimmi, som allt som oftast ser lika knäpp och rolig ut som hon är. Härliga lilla gris!

Vid samma tidpunkt vaknar Ruffe av en fluga på mulen och - trots att han är en riktig flugsnappare - på eget initiativ väljer att köra något slags omvänt lockande...

...till och med när flugan sätter sig och retas allra längst ut på nosen:-)

I-or ber hälsa att det är för väl att han finns i flocken och balanserar normalitetsgraden?!? Ja, hans självsäkerhet och vänliga attityd mot allt som lever räcker nog till för tre!:-)

Dagens blogg blev visst något av en 11-månadersavstämning för Ruffe. Upptäckte att jag missat den - på fredag fyller han 1 år, min mysiga, härliga lille kelpiepojk som verkligen förgyller livet.

Man får inleda med att bocka och buga för alla gratulationer. Nu ser jag helst att aporna här hemma tilltalar mig ”VP Ingemar” om de vill något, men det blir lite si och så med det. Skönt att ha ett av livets stora mål avklarade. Nästa utmaning blir lydnadseliten. Ska bli spännande att se vad man kan göra. Man borde ju kunna prestera bättre än sin lillebror och han har ju just kommit 5:a på VM… Hm, ja vi får se. Ett bra CV är ju inte allt här i världen. Ok…jag får väl säga grattis till dig Ylle. Men nu byter vi samtalsämne – tillbaka till mig själv, exempelvis.

Sedan sist har jag, Tant Brun och Mulen njutit av en välbehövlig semester. Bokade in aporna på ett pensionat vid Medelhavet, skickade Tant Brun till äldsteaporna i stan, medan jag och Mulen styrde kosan mot Yvonnes Harem. En utmärkt plats att vara på – där finns en synnerligen trevlig apa som gärna bjuder på korv, spännande katter som ger chans till extra motion samt – inte minst – många söta tikar. Lyckades lura Mulen att ägna sig åt Hilda, den enda kastrerade tiken, samt valparna, så att jag själv i lugn och ro kunde flirta in mig hos de fem vuxna och lovliga tikarna. Perfekt! Men, tiden gick förstås fort. Plötsligt stod aporna utanför dörren och friden var slut. Hade min portmonnä varit lite tjockare så hade de fått stanna borta lite längre.

Här på gården har vi fått två nya bekantskaper. En dag när Matte kom hem från stan stoppade jag in nosen i baksätet och hittade ingen mindre än Anna Anka. Hon är uppfödd av Camillas hönor, men i likhet med många andra som är adopterade ville hon söka sina biologiska rötter.

                                                  
                                     Foto: Camilla Svenäng

Hon hade en bror, Paul. Men han överlevde tyvärr inte.

                                                  
                                        Foto: Camilla Svenäng

Tillsammans med fostermamman. Tack till hönan och övriga familjen Svenäng!

Anna Anka till höger, mörkgrå med vit haklapp. De växer snabbt!

Ibörjan var övriga gänget lite avvaktande, men nu är hon en i familjen. Roligt för Elling, som kläcktes här i somras, att få en jämnårig hona. Det skulle jag också vilja ha.

Den andra bekantskapen består i att vi har ett grått lejon i källaren. Hon är här på prov och aporna tycker att hon ska få bo in sig lite först innan vi hundar får träffa henne. Är vi snälla kanske det blir av ikväll. Snäll är jag alltid och ser ni mig med plåster på nosen, så är det inte mitt fel. Ser ni lejonet med plåster eller utan svans så har hon träffat Tant Brun.

Hejdå. / I-or

Ett stort grattis till Svenska landslagets silvermedalj från lydnads-VM i Bralislava. Resultatlistan finns här!

Extra grattis till I-ors halvbror Ylle och matte Maria Hagström som med en fantastisk 5:e-placering blev bästa svenska ekipage. (Jag hade rätt när jag på höstens clinic sa att Maria inte bara är en av de bästa i Sverige på tävlingslydnad, utan en av de absolut bästa i världen!)

Stort grattis också till det halländska ekipaget Mona och Marvin som fixade en fin 12:e-placering. Tycker att dessa resultat är särskilt betydelsefulla med tanke på träningsmetoder och den sympatiska hundsyn som både Maria och Mona står för!

Även här hemma i Sverige gjordes fina elitprestationer i helgen. Två duktiga "Tävla med glädje-deltagare" fixade fina poäng i elitlydnad. För båda ekipagen är detta deras andra förstapris!

• Stine och schäfern Santo, 285 p.
• Ingela och långhårscollien Solo, 272,5 poäng.

Ett stort grattis till er. Härligt!!!

Yes - idag fixade Fredrik och I-or godkänt vallhundsprov på Öströö!

 En stor eloge till dig Fredrik för att du har följt ”din egen” väg och målmedvetet strävat efter att nå detta mål med lustfyllda träningsmetoder, trots att kontexten i vallningsvärlden är som den är och trots att I-or är din allra första hund. Strongt! (I praktiken innebär denna titel även att I-or kan erövra lydnads- och brukschampionat, samt användas i den avel som marknadsförs genom rasklubben.)

Vår fina I-or: kung, kung, kung på gården!

Det glada meddelandet nådde mig sent i eftermiddags då jag var på hemväg från en tävlingslydnadskurs för Svedala Brukshundklubb. Önskemål på teman var skvallerträning, planering av träning, tävlingspsykologi och uthållighetsträning. De flesta av mina favoritområden inprickade med andra ord och upplägget var därför mycket kul både att planera och att genomföra. Klubben valde att ha en stor grupp totalt med ett fåtal demoekipage, vilket gjorde att jag valde att göra ett ”workshop-upplägg”. Konstruerade en del nya uppgifter inför detta och ser faktiskt fram emot att sätta mig ner och göra dem själv avseende min och Ruffes träning (är man lite knäpp då?:-) Hade förmånen att ha demoekipage bestående av härliga hundbekantskaper och skickliga förare som var enkla att samarbeta med. Tack till hela gänget för en väldigt rolig och givande dag på er mysiga och välvårdade klubb. Här finns mycket kunskap bland förarna och många talangekipage på g. Därtill fick jag intryck av en väldigt god klubbanda och medlemsvård – den här kursen genomfördes tex på initiativ av tävlingssektorn som morot till klubbens funktionärer.  Var rädda om det ni har och tänk på att utnyttja all den kompetens som finns inom klubben!

Dagen har bjudit på många spännande diskussioner!

Och många goda skratt, speciellt när man skulle prova på hundens roll...

Tidigare i veckan har jag haft avslutning för en av mina tävlingsinriktade valpkurser. Det har varit fantastiskt kul att följa dessa härliga små krabater i starten på många lovande tävlingskarriärer – jag kommer att sakna er. Då detta upplägg är nykonstruerat var jag lite orolig för att jag kanske lagt ribban på hemuppgifter och avslutningsmål lite för högt, men när slutuppgiften utfördes – ett litet ”tävlingsprogram” med kedja av individuellt valda delmoment/moment och tävlingslik förare – kändes det väldigt bra att vara instruktörJ Särskilt glädjande var det att se den goda förmågan att välja lagom svåra delar att kedja ihop och genom detta få till en väl fungerande helhet och fin förväntan på tävlingssituationen. Stort tack för ert engagemang under dessa veckor och för sporrande och trevlig feedback!

Rita med Abbi (riesenschnauzer), Cicci med Essie (beauceron), Anna med Ophelia (Pumi), Eva med Bella (Golden), Aimo med Bosse (Golden). Saknas på bilden gör Ann med springer spanieln Bubblan.

Det har varit extra kul att få ha kurs just i valputveckling och grundträning just nu då denna bit är så aktuell i min egen träning. Kvällsgruppens avslutning är framskjuten på grund av influensor och annat som ställde till det och det är förstås inte kul, men det känns ändå kul att ha denna avslutning kvar att se fram emot. Att se små valpar göra sitt allra bästa är verkligen något som gör mig glad och ibland till och med lite rörd…!

Eva och Bella fick till en fin kedja där de valde att ha med delar av 2:ans apportering.

Anna med Ophelia gjorde en smart uppdelning av fria följet i flera delmoment.

Abbi - kursens gullegris, som trots sin unga ålder bjöd på fint fokus och riktigt bra engagemang.

Har fått glädjande tävlingsrapporter från tidigare ”Tävla med glädje-deltagare”:

• Sara med briarden Wimsa har gjort en kanonfin debut i 2:an med hela 187 poäng.

• Pia med pumin R2 har nu fixat sitt tredje 1:a pris i 2:an och därmed på kort tid kammat hem titeln LP2.

• Jörgen och rottisen Sigge har debuterat appellen och fixat uppflyttning till lägre klass spår.
• Andrea och cocker spanieln Boris har fixat uppflyttning till lydnadsklass elit med fina 287,5 p.

Stort grattis till er alla!!!

Om det är fler som har tävlat – och det är ok att jag lägger det på hemsidan – skicka gärna ett mail eller sms. Det finns risk att jag missat någon under semestertiderna – skicka gärna ett meddelande igen i så fall!

Slutligen följer en liten blänkare om en hundvän som behöver nytt hem - hör gärna av er till mig om ni känner till någon hundmänniska med stort hjärta som har möjlighet att ta hand om fina Bella, så vidarebefordrar jag kontakten:

"Lite stökig, vuxen blandrastik, söker nytt hem. Behöver en lugn trygg människa att lita på och aktivering.  Snäll och positiv, hänger med på allt, van och trygg med barn. Allergi som kuperas med kortison på vinterhalvåret vid behov."

Vi har åter besökt vårt favoritresmål Grekland. Denna gång bar det av till ön Samos och fiskebyn Kokari, vilket visade sig vara ett riktigt lyckokast. Där var så otroligt trivsamt på alla vis och när det var dags för hemfärd infann sig en stark ångest. På flyget satt jag och försökte konkretisera vad det egentligen var som gjorde att jag praktiskt taget skulle kunna tänka mig att flytta till Kokari och knappt ville åka hem. Det klassiska - det vill säga härliga stranddagar, långa härliga kvällar med mysiga restaurangbesök, vacker natur och lyxig avkoppling där dagens svåraste beslut utgörs av vilken solsäng man ska välja och vad man ska äta, är förstås något man skulle kunna tänka sig att fylla flera av årets dagar med.

Kokari by night!

Men denna gången var det något mer. Dels är Kokari outstanding av de grekiska resmål jag tidigare har besökt - detta var min och Fredriks femte Greklandsresa tillsammans, vår andra tillsammans med svärmor och min tolfte  totalt. Där var oerhört rent och fräscht, samtidigt som det inte var exploaterat på något negativt vis utan genuint grekiskt.

Jag fick mycket inspiration till hem och trädgård!

Djuren såg välvårdade ut - en del av de strosande gatuhundarna var till och med riktigt feta och de flesta hade halsband. Någon hade till och med fästinghalsband!

Tyvärr inte så bra bildkvalitet på denna bild, men den föreställer byns ruggigaste hund - liknade någon slags blandning mellan lagotto, puli och softis - som har lagt sig på rygg vid min stol för att bli kliad på magen:-) Vad övriga restauranggäster tyckte förtäljer inte historien. Vi mötte denna tik så gott som varje dag, en riktigt härlig bekantskap!

Byns äldsta hund?` 

Många av katterna hade väldigt vackra kostymer!

Ännu en snäll "luns", kanske med inslag av cattledog?

Fyra katter som njuter av sin siesta!

En ny vän som fick hjärtat att slå ett extra slag. Så lik Skalman - jag nästan sprang emot honom och ägaren kom raskt gående för han var nog rädd att jag skulle stjäla hunden:-)

När den gamle mannen som ägde hunden förstod att vi bara skulle klappa och fotografera berättade han stolt att hunden var 3 år och älskade turister. Fick många ivriga pussar. Först blev jag jätteglad, sen lite ledsen...

Tyvärr var det ont om åsnor på ön. När vi väl fick syn på en, under en rundtur på ön, flög jag ut ur hyrbilen med kameran i högsta hugg, ungefär som en tysk turist i Sverige som fått syn på en älg:-)

Att ha en underbar strand med kristallklart vatten, mysiga gränder med små butiker och hamnpromenad med flera härliga restauranger inom promenadavstånd från hotellet gav också ett stort plus. Invånarna var väldigt trevliga och trots att vi var där under en av säsongens sista veckor kändes deras engagemang och välvilja äkta. När vi pratade både med invånare och andra turister så var alla överens om att det infann sig en speciell känsla i Kokari och de har många återkommande gäster. Kanske blir det så att våra upptäcksresor i den grekiska ö-världen är slut och att vi också väljer att återvända dit framöver.

Det sammanfattande svaret jag kom fram till där på planet var ändå var att vi verkligen levde i nuet den här veckan. Vi hade inte en enda tid att passa. Mötte vi till exempel en hund på gatan så var det den och inget annat som upptog våra tankar. Vi införde snabbt eftermiddagsrutinen att unna oss något gott på vägen hem från stranden - till exempel en god islatte eller en milkshake - och hade verkligen tid att bara sitta och njuta. Men är inte livet för kort för att bara ha det så här bra en enda av årets veckor? För många är nog en lösning att jobba mer - tjäna mer pengar - så att man kan resa mer. Tanken slog mig som hastigast, men jag insåg snabbt att då får jag mindre av det jag vill ha - nämligen möjligheten och förmågan att leva i nuet.  Vår härliga Greklandsvecka hoppas jag att vi får möjlighet att behålla, men jag önskar samtidigt mer av den känslan under årets andra 51 veckor och i vardagen.

Dessa tankar, tillsammans med inspiration av grekernas livsstil och inställning, har lett till att Fredrik och jag nu har beslutat oss för att gå ner i arbetstid och kommer båda att gå ner till 80% ett tag framöver. Vi har mycket vi vill hinna med under vår fritid den närmaste tiden och varken husrenovering eller hundträning är något vi vill skjuta upp - huset måste tas omhand och hundarna åldras snabbt. Hade vi fortsatt i samma tempo den närmaste tiden hade vi antingen fått ändra målsättningarna, eller blivit väldigt stressade och besvikna. Vad är det egentligen man skyndar mot?  Både husprojekten och hundarna har vi valt som inslag i livet för att det är kul att genomföra, inte för att bli klara och prestera. Därtill vill vi ha en vardag där man har ro att sätta sig vid pianot, se en bra film, krypa ner i soffan med en bok, umgås med vänner och njuta av en islatte på trappan. Inte bara då och då, utan rätt ofta. Just nu är båda i en arbetssituation där vi har möjlighet att välja hur mycket vi vill jobba, en fantastisk möjlighet egentligen - inkomsten kan vi kontrollera och styra konkret, till skillnad från hälsa och välmående som snarare blir en spin-off-effekt av det andra. Det blir kanske inte mer pengar att resa för, men det blir garanterat mer tid att njuta av.

Utsikt från solsängen.  

Vackra omgivningar.

En av insikterna på flyget var att det är ju inte milkshaken i sig eller de halmbeklädda parasollen som gör det, utan att ha tid att njuta av dem!

Jag ska aldrig mer säga att jag inte har tid, för det är inte sant. Så länge vi lever har vi tid.

Tack Fredrik och Svärmor för en riktigt härlig vecka. Tack mamma och pappa, samt Yvonne för hjälp med djuren. I-or kommer själv att berätta om hans och Ruffes vecka på Gemdales.