Förstår att ni har saknat mig härute i cyberspace, men en annan har haft fullt upp på sistone. Efter att den adliga titeln godkända vallhund erövrats har siktet varit inställt på debut i elitlydnad. Det är så oerhört mycket för apan att lära sig inför den här klassen, så det har tagit sina träningstimmar. Mycket positivt är att vi båda nu har hittat ett sätt att göra apans marsch (fria följet, reds.anm.) lite roligare, så det börjar ta sig. Tack träningsgänget för ert tålamod med oss!

De nya momenten i eliten – ”Svamp-Bob Fyrkant” (dumrutan, reds.anm.) och ”Apan viftar” (dirigeringsapportering, reds anm.) har vi egentligen nosat på långt tidigare men de skulle förstås putsas till.

Så, igår var det då dags att entra den officiella planen. Fast egentligen gjorde vi en smygdebut förra helgen på klubbens KM, men med matte som domare och agility fullt-ös-medvetslös alldeles intill, utan publikväg emellan, väljer jag att inte räkna detta. Men, men. Matte var imponerad av oss, så helt tokigt kan det ju inte ha varit. Men Husse menade att jag var så bak-och-fram och upp-och-ner och ut-och-in så hade det varit officiellt hade vi aldrig startat. Ja, inte på grund av domaren då utan agilityn. Vet inte vad som händer men jag blir minst sagt wild´n crazy i den miljön, det blir liksom för mycket. Ungefär som om man skulle stänga in matte i Busfabriken i 3 timmar. Det hade hon inte gillat. På tal om småapor har vi fått en kusin, en Lill-Björn. Ska bli spännande att se och pussa på honom. Ruffe lär väl bli alldeles till sig. Han älskar ju småapor.

Tillbaka till väsentligheterna. Igår var det Oskarströms BK som fick äran att ha oss på sin plan. Dömde gjorde Lena Matsson och jag tycker att hon är mycket bättre än Matte på det. Sammanfattningen skulle väl kunna vara att det gick riktigt bra trots ett par grova missar, lite svårigheter, debutnerver och att vi överlag låg långt ifrån vår bästanivå. Under de förutsättningarna är det ändå skönt att ändå landa på ett 2:a pris. Matte, som såklart hann granska oss med sina onda små ögon, trots att hon egentligen var fullt sysselsatt med att döma andra klasser, tyckte att vi hade en riktigt bra helhet. Nu ska det putsas på momentsäkerhet säger aporna och jag är beredd att hålla med.

Betygsmässigt gick gruppmomenten fint, liksom inkallningen (men egentligen gör jag detta för en klockren 10:a, igår blev jag något sen i läggandet så det blev betyg 9). I metallapporten råkade jag  harkla mig vid gripandet, så det blev 9 där med. Vi avslutade med flaggan i topp och fick till en bra fjärr med låsta baktassar (betyg 8,5 med avdrag för att första sättandet var lite segt och att jag inte kom riktigt ända upp). På båda dirigeringsmomenten blev det svårt, men Apan hade sinnesnärvaro att lägga in perfekta hjälpkommandon och räddade mig när jag var på väg mot ett plastband istället för rutan. Höll på att missa konen på dirgieringsapporteringen och fick apporten lite fel i mulen vilket gav omtag. Resultatet blev 7 på båda momenten. Så till de grova missarna. Den första inträffade i dumrutan. Det började fint, men blev distraherad av en hund som ropade på mig utanför planen och tappade fokus helt. Vred mig i stå och hörde sen fel på sättandet = betyg 6. Så dumt, detta kan jag ju rätt så bra. Den andra missen inträffade på vittringen. När jag väl fick vind på den pinne som luktade apa så var jag lite hastig i vändningarna och råkade öppna mulen över pinnen intill. Kom in med rätt pinne, men bedömningen är ju stenhård i detta så betyget blir ändå 0.

Får tillstå att jag är stolt över min insats och att även apan skötte sig väl. Vi hade riktigt roligt på plan och såväl fokus som förväntan steg under programmet. Ska bli kul att tävla snart igen!

Tack Oskarströms BK, domare Lena och tävlingsledare tillika klubbkompis Annika för en trevlig tävling. Tack till alla som hejade på. Grattis till söta lilla Fajta med Matte Åsa som vann på fina 293 poäng.  Tack Matte för att du inte dömde. Tack Husse för att vi är vi.

Hejdå.