Ett år går fort!

Nyss hemkommen.  

Har funnit sig väl tillrätta...och visar sina olika personligheter...

Foto: Fia Ahlström

Och växte så småningom upp till en riktig hund som verkligen har blivit en i gänget! Bilden är från förra helgens uppletandeträning där duktiga lilla Ruffe gjorde ett kalasfint arbete.                               

Grattis vårt älskade lilla Monster på 1-årsdagen!!!

Jag skrev i föregående bloggavsnitt att Ruffe inte olovligen har hälsat på någon hund/människa och att han går lös för det mesta. Förstod att detta var lätt att misstolka och det var förstås inte meningen. Vi hundägare har så olika definitioner av "gå lös".

Ruffe går för det mesta lös under promenader/rastning. Han är duktig på inkallning när hundar/människor/hästar plötsligt dyker upp. Han har hittills också varit väldigt duktig på att gå lös förbi fårhagen även om fåren befinner sig ett par meter ifrån honom. Han går dock INTE lös mitt inne i stan, på parkeringsplatser, mitt i folksamlingar eller mitt i ett tävlingsområde - DÅ hade han garanterat hälsat både här och där;-) Kanske inget anmärkningsvärt för gemene man, men eftersom vi inte kunde ge Skalman denna frihet så är det av betydelse för oss.

Ingen av våra hundar går för övrigt lös under dylika förhållanden eftersom jag aldrig riktigt har fattat behovet kontra riskerna. Kajsa, min keeshond som jag växte upp med, hade jag lös på alla möjliga konstiga ställen, till exempel mitt på Avenyn i GBG alldeles intill spårvagnsspåren - jätteflashigt, tyckte jag då (när jag var i de yngre tonåren). Otroligt dumdristigt,tycker jag nu. La även henne plats lös utanför ICA och när jag var inne och handlade ropade de ut i högtalarna att en hund fick runt, runt i svängdörrarna...

Nu har jag nog vuxit ifrån den eventuella prestigen i att styla med att hunden kan gå lös. När vi har våra hundar lösa är de lösa för sin egen skull - och jag vill att de ska känna sig lösa, det vill säga är man sugen på att sticka ner till bäcken eller dra en repa över åkern så gör man det. Om den omgivande miljön innebär att de måste hålla sig vid sidan tycker jag att det är mycket enklare att koppla istället för att träna in dessa färdigheter, samt ta risker att hunden skadar sig. Visst har vi ett litet "gå här-kommando" att använda på kortare strapatser, men generellt är det nog så att vinnarskallen i oss hellre tränar på sånt som ger poäng!:-)

Vill tillägga att behoven är olika och hundarna är olika. Känner många hundar som ändå bara går vid sidan och inte har något intresse av att springa och kolla vem som bor under stubben, springa in i skogen en sväng eller jaga katter. Skulle jag få en sån hund så skulle jag förstås ha den lös överallt. Då tar man ju ingen risk att det händer någon olycka och det tar heller ingen träningstid i anspråk. (Steg 1 är väl i så fall att byta ras:-)

Har också sett exempel på hundar som är tränade att gå vid sidan trots att de hellre vill göra annat till priset av att den övergripande kreativiteten hämmas och de får aldrig vara lösa "på riktigt". Och så finns det förstås de som uppnår en bra balans i alltihop,  genom att hundarna är lättränade och/eller för att de själva är skickliga. 

Som sagt; behoven och motiven är olika. Ibland tror jag dock att det är vanligt att hundarna tränas till färdigheter som egentligen inte gynnar varken dem själva eller deras ägare, utan de tränas utifrån vad andra tycker.

Varning! Detta avsnitt kan avskräcka varenda bloggbesökare som inte är synnerligen intresserad av valpen Rudolf!:-) Har bestämt mig sen länge för att föra lite "dagbok" över Rudolfs utveckling. Märker, när jag tänker tillbaka på våra andra hundars valpperioder, att det är lätt att glömma alla små roliga detaljer. Har försökt att beskriva utan att värdera alltför mycket. 

Ambitionen är att uppdatera beskrivningen månadsvis. Hade egentligen inte tänkt lägga ut detta i bloggen, då jag har skrivit "till mig själv" men om det kan vara av intresse för någon annan så håll till godo!

Månadsavstämningen som skulle gjorts vid 6 månader fick stå tillbaka pga att jag hade så mycket i plugget just då. Känns som om det finns hur mycket som helst att skriva om våren, men jag ska försöka sammanfatta till de aspekter jag tycker är viktigast i utvecklingen. Och så lite träningsrapport, förstås!

Till vår förvåning börjar den bruna lilla grisen vi köpte utvecklas till en riktigt stilig hund. Liksom de andra kelparna här hemma stortrivs han på stranden!

Rudolf går allt oftare under smeknamnen Ruff eller Ruffe. Han är fortfarande en hund med många sidor, varav merparten är väldigt positiva. Hans labradorliknande hälsning där hela bakpartiet vigglar med svansviftningarna används fortfarande flitigt. Han hälsar gärna på stora som små. Om någon ger honom ett leende tar han det direkt som en hälsningsinvit och om han själv får bestämma svarar han med ett kelpieleende tillbaka – dvs mängder av svansviftningar och minst lika många pussar.  

Överraskningsmoment kan han fortfarande reagera på med skall. Oftast är det dock på saker där det är logiskt att han reagerar – och ibland till och med önskvärt då han gör en bra insats som ”vakthund”. Bilar bryr han sig inte alls om längre. Upplever att han är duktig både på att generalisera och sortera. När kossorna för första gången under Ruffes tid hos oss hade släppts ut i en hage vi passerar dagligen visade han lite reaktioner med ragg och skall. Därefter undersökte han vad det var och konstaterade snabbt att de verkade vara fredliga varelser. Dagen därpå gick han förbi helt lugnt och bara tittade på dem.

 Ruffes första möte med kossorna :-)

När vi sedan har passerat andra kor i andra hagar är han bara ”glad och intresserad”. Det har även hänt att han lägger sig ner och ”eyear” – med andra ord verkar han snabbt ha fått ökad förståelse om vad dessa djur är bra för…:-) Liksom med hästarna har vi skvallertränat lite och kommandot ”var är hästen” innefattar numera både hästar och kor:-)

 Hästar har han för övrigt mycket mer positiv förväntan på nu. Oftast säger han inget om de skrittar förbi gården, men om de travar eller galopperar kan han slänga ur sig några skall.  På tal om boskap har det blivit några vallningspass i hagen. Än så länge i lina eller lös runt fålla. En träningshage är på g. Av det lilla vi kan av vallning, tycker vi att det ser lovande ut. Han är relativt cool och lyhörd i hagen, men samtidigt intensivt intresserad av fåren. Flankerandet verkar naturligt för honom och han lyssnar bra både på ligg- och framkommandon. Har inte heller gett intryck av att låsa sig i eye som den gode I-or utan det blir lite mer action!

…och på tal om träning så är vi i igång med lite delar i lydnaden. Han provar sig gärna fram och är rolig att jobba med. Den svåraste biten är att han lätt tappar koncentrationen, speciellt inledningsvis i passen. Precis som Farbror I-or gjorde i sin ungdom kan han låsa sig i ”blängande”. Jobbar själv på att tänka till ordentligt i planeringen för att kunna ge både honom och mig själv bilden av att lydnadsträning är ”action och fullt fokus”.

På senaste tiden har vi tränat ”bakåttänk” vilket bland annat har innefattat backa framför mig, backa vid sidan, vänster om, sitt och ligg från stå inför fjärren, samt lite bakåtkryp. Trivs själv bra med att tematisera utifrån vad jag vill att hunden huvudsakligen ska ha förväntan på och tycker att det har gått relativt snabbt att få fram de olika delarna genom att samköra på det här viset. Stadgedelar har vi också pillat lite med och han har betydligt lättare för att ligga och lite svårare för att sitta längre stunder. Tror att jag ska följa de råd jag brukar ge mina kursdeltagare – att tidigt försöka få fram hög förväntan på längre kvarsittanden, för att slippa de så vanliga problemen på sitt i grupp i de högre klasserna:-)

 Annat vi har pillat lite med är hoppet, ingångar, samt ligg i rörelse. Nya delar som jag är sugen på att introducera närmast är ställande och sättande i rörelse, samt apportering (det värsta generella valptuggandet har avtagit, så det kan nog vara läge nu). Har jobbat mycket med att han ska välja att komma direkt till mig med upplockade leksaker och det sitter långt inne hos den lille grabben, men jag tycker träningen ändå ger resultat – vi har en bra kamplust att bygga på. Nästa tema får nog bli ”avlämnanden” – kanske får vi in både träapport, metallapport, vittringspinne, föremål i spåret, samt uppletande. Och så vidareutveckling av föremålshantering i leken förstås. Har inte tematiserat så medvetet med någon tidigare hund, men det känns som sagt kanon. Inte minst för att det ger mig som tränare struktur och fokus.

Vi försöker utnyttja tillfällen till träning på nya platser. Bland annat får Ruffe åka med om jag ska småhandla i byn och så tränar vi lite utanför affären. Sist hade vi turen att tajma skolbussen. De tuffare killarna ville förstås gå så nära hunden som möjligt –om de hade vetat vilken nytta de gjorde hade de förmodligen låtit bli!;-) Jag anade scenariot i god tid och hann lägga Ruffe plats. Killarna gick så nära man kan gå utan att kliva över hunden. Ruffe var jätteduktig. Svansen gick, han sneglade på killarna, men valde rätt. (Hade valet fallit på att flyga upp och hälsa så utsatte jag hellre dessa grabbar för det, än en oskyldig pensionär:-) Faktum är att Ruffe – peppar, peppar – faktiskt inte en enda gång har hälsat ”olovligen” på hund eller människa och då är han ändå lös för det mesta.

Nyfunna glädjeämnen i livet är lantpaté och insekter. Det förstnämnda utnyttjar vi som belöning, det sistnämnda som störning.

Mimmi och Ruffe har verkligen funnit varandra. Nu är de tillsammans dygnet runt och har till och med somnat i biabädden ihop (det är ett STORT steg för Mimmi, I-or är den enda övriga hund hon har klarat detta med). För ett par veckor sedan fick Mimmi dock ett spel – efter många veckors harmoni - vilket gjorde Ruffes mule rödare än vanligt. Även I-or fick sig ett par tykna gläfs den dagen och oss höll hon sig undan ifrån. Det var tydligt att hon inte mådde bra, men som tur var kom den goa lilla Mimmi tillbaka dagen därpå. Ruffe verkade inte ta så illa vid sig, men det syns tydligt att han förstår allvaret och är duktig på att läsa av hennes signaler. De leker mycket och det känns så kul att de två har väldigt stor glädje av varandra i vardagen. I-or är fortfarande en duktig Farbror och Ruffes stora förebild.

Vid tillfällen då främmande hundar går rakt emot honom kan han ge ett lite spännigt  bemötande med skall, men är allt som oftast väldigt trevlig när han hälsar och leker gärna. Umgänge med och bemötande av andra hundar är ju generellt inte en av kelpiens styrkor - vi har haft tur med I-or - så för säkerhets skull skvallrar vi på med de hundar som dyker upp lite plötsligt, oväntat och rakt på.   

Ruffe funkar fint i lek med andra hundar, här med BC-tiken Saga. En av hans favoritkompisar! 

Ruffe verkar rent förälskad i 5-månaderstiken Tea (en jack russel / shih-tzu-blandning som har fallit väldigt väl ut).  

Som jag tidigare har berättat har han arbetat litegrand som ”cirkelledare” och funkar väldigt fint i detta arbete. Främst av denna anledning har vi försökt vara extra konsekventa med att ha fyra tassar i backen när man hälsar och det har gett resultat. Visst kan det komma ett par glädjehopp, så definitionen ”bra” utgår från att han är WK-valp. En sak jag försöker jobba bort just nu är att han gärna inleder en hälsningsceremoni med skällande. Tidigare hade han lättare att skälla om han blev osäker (det kan fortfarande uppstå på människor som dyker upp plötsligt på håll och ser skumma). Nu är han betydligt mer framåt och välvilligt inställd, men skallen kan vara kvar men med ny betydelse (kom och hälsa på mig). Det komiska i situationen är att han låter precis som I-or när han blir glad, men med lite ljusare röst:-) Absolut inget stort problem, men jag tycker att det blir betydligt trevligare för alla utan skällandet.

För övrigt har han väldigt lätt till skall om jag jämför med Mimmi och I-or. Nästan som en kees, faktiskt! Upplever dock att vi går åt rätt håll med det och han är fortfarande väldigt lugn och avslappnad när han lämnas i bilen eller blir uppbunden. Skönt!

Sammanfattningsvis är jag väldigt, väldigt, glad över min mysiga lilla valp. Uppfattar honom verkligen som en blandning av alla våra tidigare hundar. Ibland är han kusligt lik Skalman, både på gott och ont. Många har sagt att ”du kan inte jämföra med Skalman”. Vet att det sägs i all välmening, men Skalman har en så stor plats i mitt hjärta och finns med mig varje dag, så något annat vore omöjligt. Och varför kan man inte jämföra? Tror att de flesta - medvetet eller omedvetet - jämför en ny hund med tidigare hundar.  De små tendenser jag tidigt anade att Ruffe är den lite nojigare sortens WK visade ju sig dessutom stämma (några menade att jag ”såg fel” av rädsla för att få Skalmans problem i en ny hund men jag anser att jag såg precis rätt:-).

En stor viktig skillnad, som jag också har lyft fram sedan första veckan, är att Ruffe inte uppvisar tendenser till all den negativa stress Skalman bar på. Reaktiv, lite bufflig som alla WK och ibland nojig – men ingen stress eller totala blockeringar. För Skalmans del var det ju just den extrema stressen som var det värsta och vi sa många gånger att hade han sluppit den så hade det förmodligen gått att hjälpa honom på ett bättre sätt med allt det andra.  

Ruffe har livsglädje. Han trivs med livet, han fixar att vara ensam utan problem, han klarar att sortera och undersöka även om han blir skrämd och han generaliserar sina positiva upplevelser så att han inte alltid behöver börja om från noll. Han är tillgänglig, fjäskar mer och mer ju närmare någon kommer och det är aldrig någon som blir rädd för honom. Detta alltså till skillnad från Skalis, men positiva likheter med Skalis är hans följsamhet, lyhördhet, kelsjukhet. De har även många likheter i leksätt och konstigt nog vissa ”vanor” och rutiner här hemma.

Ibland vill jag tro på reinkarnation och jag vill tro att Skalman har kommit tillbaka i en annan kostym, med ett gott och harmoniskt hälsotillstånd. Det lättar den stora sorgen och saknaden något. Ruffe är en fantastisk liten terapeut som steg för steg hjälper mig att komma tillbaka till hundägandets glädjeämnen. Han har redan en stor plats i mitt hjärta och jag är väldigt tacksam över att få vara hans matte.

 Jag som tyckte Rudolf var så söt och duktig som hade satt på sig täcket själv (se två bloggavsnitt tillbaka) börjar nu omvärdera mina iakttagelser. "Täcket" använde han troligtvis som klänning, för alldeles nyss möttes jag av den här synen: 

Sitter perfekt!

 Har även ertappat honom med nylonstrumpor vid ett par tillfällen och DÅ trodde man ju att han utövade normalt valpbeteende, "springa runt med en sock"...

Ni som har känt oss länge vet att även I-or hade ett stort intresse för just bh:ar som unghund. (Det händer att vi fortfarande ertappar honom med detta, men han har börjat förstå att det är bäst att göra sånt i smyg.) För I-ors del såg vi till att dra nytta av det. Pga att vi introducerade föremål i spåret lite för sent för I-or så ville han helst bara spåra vidare istället för att plocka upp, lösningen blev en bh i spåret och därmed var problemet löst:-)

Med Rudolf jobbar jag ju med att lära in en säker föremålsmarkering innan han får spåra, men det är förstås jättebra att ha bh:n som "plan B":-)

Eftersom vi nu har två hundar med detta, hm..., intresse,  undrar jag följande:

Är det ledarskapet?

Är det brist på miljöträning?

Har Matte varit för sträng?

Eller kan det kanske vara genetiskt....:-)

I-or återkommer med månadsavstämning senare idag. Det jag själv kan konstatera är att Rudolf vid 5 månaders ålder har visat sig vara transa!

 Ibland känns det extra bra att ha hunden kopplad. Under mitt och Rudolfs Göteborgsbesök skulle vi passera genom denna "labyrint". Rudolf missade dock att gångbanan svängde och tog istället sats för att hoppa rakt över kanten(...) Ett härligt - och rastypiskt - sätt att möta hinder längs vägen (bokstavligt talat), men utan kopplet kunde det ha slutat riktigt illa med tanke på att det är en bra bit ner till marken på andra sidan.

Fick nästan en liten chock när jag kunde konstatera att Rudolf blir 5 månader idag. Han börjar bli stor!

Men, som tur är - fortfarande härligt valpig!

Eftersom jag har mycket att göra så har I-or erbjudit sig att ta månadsavstämningen denna gång, men det får bli imorgon eftersom det är tisdag då. Han håller hårt på rutinerna, "bruksgubbe" som han är:-)

Vill avslutningsvis gratulera ett par duktiga ekipage som har visat framtassarna under helgen:

Annika, som tillsammans med korthårscollien Boss deltog på en helgkurs i höstas, har blivit uppflyttade till lägre spår!

Anette, som tillsammans aussien Castor har varit här och tränat ett par gånger, har blivit uppflyttade till högre!

Bra jobbat!

Detta avsnitt kan avskräcka varenda bloggbesökare som inte är synnerligen intresserad av valpen Rudolf!:-) Har bestämt mig sen länge för att föra lite "dagbok" över Rudolfs utveckling. Märker, när jag tänker tillbaka på våra andra hundars valpperioder, att det är lätt att glömma alla små roliga detaljer. Har försökt att beskriva utan att värdera alltför mycket. Efter Skalman vågar jag inte ta ut någonting i förskott - varken positivt eller negativt - vi kunde inte ana hans problematik när han var i samma ålder som Rudolf är nu. 

Ambitionen är att uppdatera beskrivningen månadsvis. Hade egentligen inte tänkt att lägga ut detta i bloggen, då jag har skrivit "till mig själv" men om det kan vara av intresse för någon annan så håll till godo!  

Anteckningarna under respektive rubrik är "påfyllnad" till 3-månadersavstämningen som du finner i bloggarkivet under "Rudolf".

Människor:  

• Har sedan han kom hit varit lite ”spökig” vid ”överraskningsmoment” , tex genom att skäll på människor som dyker upp plötsligt. I mer folkrika områden, tex i stan, på brukshundklubbem djursjukhuset etc funkar han fortfarande kanon och är väldigt mjuk och tillgänglig. Vi ska träna vidare på motionsslingor där enstaka människor ”dyker upp”. Tycker inte riktigt att beteendet har avtagit, däremot svarar han bra på skvallerträningen i respektive situation. Jag hoppas att det bara är lite ”spökerier” som ska genomarbetas och inget bestående.  
• Inte längre några protester mot att bli fasthållen  - bra!:-)
• Verkar fortfarande ha en förkärlek till barn!
•  Är relativt duktig på att hålla sig på marken när han hälsar(och med relativt menar jag för att vara kelpie…) 
• Nu har även Husse börjat inse att detta kanske inte är så käckt att han flyger upp i soffan när han kommer hem. Nyponsoppa i skinnsoffan, på kläderna, på tapeten, på golvet, på en WK-valp och därigenom  i resten av huset var inte en succé…  

Andra hundar:

•  Beter sig nu mycket mer som en ”normal hund”. Uppfattar honom inte alls som lika kaxig nu, utan det ser ut som att han avläser signaler på ett bra sätt och verkar även ha känsla för att ta det lite lugnare med yngre valpar och riktigt gamla hundar.
•  Träffar fortfarande många hundar. Tyvärr råkade han bli biten vid ett tillfälle (se separat bloggavsnitt), men har inte märkt någon skillnad i hans beteende pga detta.
• Har blivit betydligt bättre på att hantera skällande hundar, men kan fortfarande svara med enstaka skall.  
• Har verkat väldigt harmonisk överlag med andra hundar. Har inte utsatts för direkta möten i skogen, men på brukshundklubbar, djursjukhuset etc har det funkat kanon. En klar förbättring sedan förra månaden. Härligt! 
• Nu har Mimmi och Rudolf umgåtts och lekt en del utomhus. Han är en av få hundar som Mimmi har fixat att vara så fysisk med. Hon har fått ett par spel (slagit om på en nanosekund) men vi har vid dessa två (tre?) tillfällen hunnit bryta henne direkt. De leker både springlekar och brottas litegrand. Inne håller vi fortfarande isär dem större delen av tiden. Känns jättekul för bådas skull att Mimmi verkar ha funnit en riktigt rolig vän i lille Rudolf!  

Hästar:

• Har tränats en hel del genom att förlägga promenader mot ridhuset eller en närliggande hästgård. Märker klara förbättringar från gång till gång. Fattar definitivt skvallerträningen och ”pekar” förväntansfullt med nosen när jag frågar ”var är hästen”. Reagerar inte på hästar som står still i hagen, rör de sig mot honom kan han skälla till. Kommer det en ryttare utanför trädgården är det lite svårare, men klara framsteg. Har definitivt svårare för hästar på avstånd än hästar på nära håll.  

Bilar:

•  I det närmaste helt oberörd av bilar både på nära håll och på långt håll. Fixar även bussar och lastbilar som åker nära utan större problem.

Sömn och avkoppling: 

• Nu betydligt duktigare på att koppla av även utan bur. Går in spontant och lägger sig i sovrummet ibland. Har gjort enstaka ”hyss” men visar inga tecken på att må dåligt över att bli lämnad ensam. Inga läten eller ”protester” när dörrar stängs etc.
• Verkar väldigt cool och utvilad även då han lämnats ensam längre stunder!
•  Är fortfarande kanonduktig när han är uppbunden,trots lockande aktiviteter runt omkring, tex när vi  tränar uppletande med de andra hundarna.  
• Trivs bra i bilen. Verkar väldigt lugn även när han lämnas ensam där.
• Ger fortfarande sken av att ha en lovande "av-och på-knapp"!

Lek: 

• Älskar fortfarande att LEKA, med människor och hundar!
• Gardinerna har han släppt, men morgonrockarna är favoriter! 
• Toarullen angrips om vi glömmer stänga dörren.
• Skinnsoffan i tv-rummet är inte så fin längre, men så är det också en gammal soffa som ska ut när Rudolfs valpperiod är över…  
• Kommer oftare och oftare spontant med leksaker och vill leka – kanon! Jobbar vidare med avlämnande på signal (handflata) och han börjar fatta. Men jag märker hela tiden att det känns mer naturligt för honom att sticka med grejen än att lämna. Är glad att jag har börjat med detta tidigt! 

 Övrig träning:

• Tränar nu mycket på signalkontroll på de få beteenden vi har. Tränar även sitt och ligg på avstånd. Har smygstartat lite med fjärren, vill utnytta de fina bakåtrörelser han bjuder i sitt och ligg. 
• Tränar omvänt lockande lite mer sparsamt och börjar successivt plocka bort det i stadgeträningen för att inte bli "beroende" av den signalen .  
• Har fortsatt befästa handtarget. Inte tränat så mycket pall.  
• Bjuder gärna beteenden spontant i mer stimmiga miljöer – kanon att han förknippar dessa med träning! 
• Blir duktigare på att hålla fokus och det verkar som han börjar få förståelse för att träning kan delas upp i pass med en början och ett slut!:-) Har börjat träna plats i grupp, vilket har funkat bra. Kör lite ”följa med kontakt” och har även börjat så smått med att han ska hitta sin fotposition vid sidan. Använder pekfingertarget. Tränar på att lyssna – växlar  tex snabbt mellan ”sitt” och ”ligg” vilka är inlärda helt utan handtecken. 
• Inkallningen funkar bättre och bättre. Har lagt in ett väntakommando som jag använder när han ska bli kopplad etc. för att bara kalla in när det får roliga konsekvenser (var lite slarvig med detta första månaden vilket gav en lite avvaktande inkallning).  
• Kan lägga sig på ca 20 m avstånd på kommando under promenaden. Är riktigt duktig på detta! 
• Har vallat lite anka och ger bild av att ha fin känsla. Blir väldigt lugn, tar ut avstånd själv och bibehåller i regel lugnet även om ankorna flaxar. Till min förvåning klarade han ”lägg dig” upprepade gånger medan han ”drev” ankorna!
•  Tränar en del på självkontroll vid grindar, dörrar etc och han fattar snabbt.  
• Ska jobba vidare mot en fin apportering – vill ha en tydlig målbild av att lämna saker i handen innan jag påbörjar träning av spår eller uppletande.
• Det har blivit en del koppelträning genom hunddagiset, Mimmi och 10 dagars vila efter att han blivit sydd i armbågen. Han är faktiskt riktigt duktig på att gå i koppel, än så länge. Ska försöka bibehålla detta! 

Ljud:

•  Reagerar inte på vanliga "småljud" längre (tv. telefon, motorer), bara om han blir väldigt överraskad.
• Har inte utsatts för skotträning denna månad. Däremot gillade han inte ”Hesa Fredrik” utan ville snabbt in i bilen (inträffade på Galgberget häromndagen). Blir inte förvånad om han blir skotträdd, men ska förstås förebygga så gott det går!”
• Inte riktigt lika skygg för dammsugaren nu, men han gillar den definitivt inte . Är väldigt söt när den kommer fram, dock… Kan slänga iväg ett par skall om dammsugaren står ”själv” och avstängd i ett rum. Framkallar många skratt hos oss! 

Underlag:

• Kan nu gå upp i sängen iförd tratt OCH med ett ca 40 cm långt ben i munnen…  
• Behöver inte klättra lika mycket nu när han kan hoppa:-)

Mat:

• Har dragit ner till 2 och då äter han alltid upp varje mål. 
• Tycker att matintresset ökar mer och mer! Gillar  allra mest korv, leverpastej och kattmar!  
• Vägde 11,8 vid veterinärbesöket 17/2. Han växer fort!   

Övrigt:

•  Mycket skräp i öronen, har dubbelkollat hos vet. men ingen inflammation. Riktigt duktig vid besök i samband med bettet. Verkar helt klart gilla att gå till veterinären och är duktig vid hanteringen! …
• Skepnaden av en ettrig terrier har vi inte sett till så mycket. Han har lugnat sig betydligt med detta och troligtvis blivit lite smartare!;-)
• Rumsrenhetsträningen har funkat kanon denna månad. Någon enstaka olycka och då pga att vi helt enkelt har glömt att han är liten valp! 
• Märker inte längre att han verkar frusen. Har nu gått över till nästa storlek på täcke som han har i bilen, även det från Qvittra. Snart dags att byta igen till det vi har fått från Martin och Stine. 
  

 Som jag skrev i föregående inlägg så var det faktiskt en TREVLIG hund som bet Rudolf...:-) Stort tack till hund och ägare för kongen och det gulliga brevet - vi blev jätteglada båda två!

Idag har vi varit på återbesök hos veterinären och tagit bort dränet (heter det så?) Vi fick cred för att såret var rent och fint - skönt, för det har inte varit helt lätt att "vila" honom om man säger så.  Stygnen ska sitta i 10 dagar så det blir tratt en vecka till. Rudolf var riktigt glad hos veterinären. Trodde att han skulle vara lite mer skeptisk efter tisdagens besök. Det var bara just när de tog bort slangen som han vantrivdes, då skrek han som en stucken gris. I väntrummet flirtade han både med personal, djurägare och andra hundar. Härligt!

Man skulle kunna tro att existensen i tratt skulle kunna ha en hämmande effekt för en liten kelpie. Icke. Allt blir så mycket roligare i tratten, för nu är det ju SVÅRARE! Rudolf, som fram till nu har blivit väldigt låg när han ska få på sig halsband och koppel (varför vet vi inte), blir nästan glad när vi tar på tratten efter promenaderna. Även om vi får kämpa lite för att han ska inta viloläge så är vi förstås glada för att han verkar må så bra efter omständigheterna!

Bara för att man är i tratt upphör man inte att vara monster.

Lite tråkigt är det förstås på promenaderna när de andra får gå lösa medan man själv är kopplad.

Speciellt när de börjar leka med pinnar...

Men har man ett kelpianskt förhållningssätt så löser man problem och gör det bästa av situationen.

Hur ser världen ut upp och ner genom en tratt - ja, det vet man inte om man inte provar!

Snälla Farbror I-or är snäll och ställer upp på handikappanpassad dragkamp.

Men han ser förstås till att han vinner. SÅ snäll är han inte!

I och med att Rudolfs fysiska aktivitet är begränsad till "gå i koppel" funderar jag på att aktivera honom med lite grunder i ankvallning. Detta klipp med en annan 4-månaders WK-valp ger fin inspiration:

http://www.youtube.com/watch?v=KbdJDMgR2xE

(Samma typ av ankor som vi har här hemma!)

Undrar om detta går hem även på den svenska motsvarigheten till programmet?!

Varning! Detta avsnitt kan avskräcka varenda bloggbesökare som inte är synnerligen intresserad av valpen Rudolf!:-) Har bestämt mig sen länge för att föra lite "dagbok" över Rudolfs utveckling. Märker, när jag tänker tillbaka på våra andra hundars valpperioder, att det är lätt att glömma alla små roliga detaljer. Har försökt att beskriva utan att värdera alltför mycket. Efter Skalman vågar jag inte ta ut någonting i förskott - varken positivt eller negativt - vi kunde inte ana hans problematik när han var i samma ålder som Rudolf är nu.

Ambitionen är att uppdatera beskrivningen månadsvis. Hade egentligen inte tänkt att lägga ut detta i bloggen, då jag har skrivit "till mig själv" men om det kan vara av intresse för någon annan så håll till godo!

Sammanfattningsvis tycker jag att det är väldigt mysigt med valp igen och jag har redan fäst mig mycket vid min lille Rudolf!

Månadsavstämning – Rudolf 3 månader! 

Människor:

• Blir väldigt glad när människor kommer nära, viftar på hela rumpan som en labrador.
• ”Flirtar” ofta med människor vi möter. 
• Kan vara lite spökig och skälla på människor som närmar sig på avstånd (uppfattar det som att han skäller innan han ser att det är en människa, därefter blir han glad!) Var häromdagen på galgberget och möte joggare m.m i mörkret. Skallerträningen gav snabbt resultat!
• Var från början inte så glad i att bli fasthållen, utan protesterade med både kropp och ljud. Har tränat på detta en del och inte fått några protester de senaste veckorna
• Blir extra glad när han ser barn. Vill gärna pussa dem från topp till tå!
• Vi har varit inne i stan ett flertal gånger. Första gången var han lite ”hämmad” av allt nytt, men därefter har han blivit mer och mer kavat för varje besök. Ser inga tendenser till stress, utan han verkar rätt nöjd med att strosa på gatorna.
• Funkar kanonbra på jobbet, blir glad när det kommer in både bekanta och nya människor i klubbstugan.
• Faktiskt mer ”krypig” än hoppig när han hälsar.
• Det första han gör när vi kommer hem från jobbet är att med full fart rusa in i tv-rummet och slänga sig upp i soffan, med hopp om att han ska landa på Husse som brukar ta en tupplur vid den tiden. Ofta landar han på Husse, som än så länge bara skrattar. Vi får väl se hur det låter om någon månad…:-)

Andra hundar:

• Leker gärna
• Förstod inledningsvis inte tillsägelser utan kunde morra och skälla tillbaka på ett lekfullt sätt, mer lyhörd för signaler nu i slutet av månaden.
• I-or är hans stora idol. Han blir alltid överlycklig så fort det ses efter att ha varit ifrån varandra mer än 10 minuter.
• Leker gärna ”brottningslekar”. Om den andra hunden inte vill leka gör han allt – inklusive terrierliknande skallattacker – för att få igång den andra hunden.
• Jag försöker skapa tillfällen för honom att träffa och umgås med så många stabila hundar som möjligt. Han har hittills träffat många olika hundar – allt från en chihuahuavalp på 4 månader till stora hovawarten Hymer.
• Går lätt igång och ”svarar” om hundar skäller. Har börjat skvallerträna detta litegrand
• Kan skälla lite på främmande hundar på avstånd, när han kommer närmare övergår detta ofta till lekinviter (om inte den andra hunden svarar tillbaka och skäller). Misstänker att detta i första hand handlar om ”okända saker som närmar sig på avstånd” snarare än att skälla på andra hundar. Skvallertränar när tillfälle ges och tycker att det ger snabbt resultat.
• Han har inte hälsat ordentligt på Mimmi än. Har kompostgaller emellan inomhus och Rudolf kopplad när de är tillsammans utomhus. Mimmi blir mer och mer intresserad av honom på ett positivt sätt och Rudolf börjar bli mer och mer lyhörd för hennes signaler. Känns som att de skulle kunna ha riktigt roligt ihop så snart Mimmi känner sig helt trygg med honom. Hon pussar honom genom kompostgallret, visserligen på kommando, men ändå!

• Skeptisk både på nära håll och på långt håll. Kan skälla en del, men upplever inte att han blockerar sig helt. Ska tränas under månaden som kommer! (Här kan dyka upp hästar snabbt och oväntat under våra promenader – då är det skönt om hundarna funkar som vanligt med inkallning o.s.v.)

Bilar:

• Reagerade på bilar ibörjan av månaden (ville först fly undan, efter ett tag gå efter, skvallertränade en del på bilar och vistades en del i bilrika miljöer. Mot slutet av månaden ganska oberörd, något större reaktion i mörker.
• Viss tendens att, med blicken, följa bilar som kör riktigt fort. Tror inte att det kommer att bli några problem, men kommer självklart att vara observant på det. Skvallertränar för säkerhets skull.

• Verkar ha en bra på- och avknapp.
• Kan sova djupt och länge även när det är full aktivitet runt omkring.
• Kopplar snabbt av i buren.
• Inledningsvis gnällde och ylade han lite när vi lämnade honom, men detta gick snabbt över. Var ibörjan noga med att försöka lämna honom i buren när han var riktigt trött. Nu ser han detta som sin sovplats och går ofta in och lägger sig där spontant när han ska sova. Ibland ”slår det över” i kelpiansk övertrötthet och då får vi hjälpa honom in i buren. I sådana lägen slocknar han direkt så snart dörren stängs.
• Har varit i innedelen av hundgården, både själv och tillsammans med I-or, där han snabbt finner sig tillrätta.
• Verkar rätt så oberörd när han blir uppbunden. Fixar till och med att jag leker med andra hundar utan att han stressar upp sig.
• Sover oftast när han är i bilen – både när vi åker och när han är själv.
• Har varit väldigt duktig på min arbetsplats där han är med bland massa människor och hundar. Han har kommit in i små rutiner som består av bengnagning på morgonen, förmiddagssömn, lite bus före lunch, sova middag, lite monstervalp på eftermiddagen och sen sova igen. 
• Sover hela nätterna utan problem.

Lek:

•  Leker ofta och gärna, både på egen tass, med oss och med andra hundar.
• Har riktigt bra föremålsintresse och ordentlig kamplust.
• Lite svårt att skilja på vad som är kamptrasor och vad som är klädesplagg…
• Älskar att hänga i saker som sitter fast, till exempel morgonrocken och gardiner….
• Går gärna iväg med mina fårskinnstofflor.
• Har bitit av ett par sladdar, men för övrigt inte bitit sönder något av värde.
• Är en samlare, precis som I-or. I våra biabäddar kan man hitta allt möjligt spännande som han hittar på sina upptäcksfärder i huset.
• Vill gärna ”äga” sina skatter, precis som I-or. Har försökt betinga handflata som närmar sig med ordentlig kamplek. Detta har gett snabbt resultat och det händer nu att han emellanåt spontant kommer med leksaker för att kampa.

• Förstod snabbt "shejpingleken"
• Lik I-or i att bli lite avvaktande och ”fundera”, ska jobba vidare på att snabbt få honom så aktiv som möjligt.
• Bjuder gärna sitt, ligg och tasstarget.
• Omvänt lockande lärde han sig supersnabbt – nästan för bra. Lätt att få stadga i stå, sitt och ligg.
• Har påbörjat lite träning av externbelöning, vilket vi ska fortsätta med under månaden som kommer.
• Har påbörjat träning av handtarget och pallen.
• Duktig på att söka upp kontakt och vara aktiv med mig även i mer störningsrika miljöer tex med träningsgänget i ridhus, på jobbet, i stan, på parkeringar utanför affärer etc.
• Gillar hans aktivitetsnivå i träningen. Ser ingen negativ stress eller frustration. Kan förstås tappa fokus ibland, som valpar ofta gör…

Ljud:

• Första dagarna reagerade han på många ljud; tv:n, telefonen, hosta, motorer…

• Till synes helt oberörd på nyårsafton då det smällde en hel del från en av granngårdarna. Reagerade vid ett tillfälle starkt (svansen mellan benen och pep) på ett skott som sköts i skogen medan han var i trädgården. Dock såg inte reaktionen ut att vara särskilt länge. Hoppade till ordentligt vid ett jaktskott som kom under en skogspromenad. (Helt normal reaktion, vi befann oss av misstag ”mitt i jakten”. Sekunden efter sprang tre rådjur ut en bit framför oss). Fortsatte gå och när han iakttog Mimmi och I-or verkade han snabbt släppa det. Visade ingen panik . Lite nojig för ett ”knackande” från skogen senare under rundan.
• Går och lägger sig under sängen när vi dammsuger.

Underlag:

• Rör sig obehindrat såväl i skog och mark som i trapphus.

• Kliver upp i soffan – istället för att hoppa - precis som I-or.
• Tog sig upp i sängen just när han fyllt tre månader. La sig snabbt tillrätta där och somnade.
• Orädd för kompostgaller, kan försöka ta sig ut om han blir instängd men går och lägger sig när han märker att det inte går att komma ut (återigen en likhet med I-or).
• Sover gärna på mjukt, varmt, underlag.
• Gillar att klättra. Trillar han ner från något är han snabbt på det igen.

Mat:

• Äter 2-3 mål per dag.

• Gillar inte när maten har stått i vatten för länge.
• Kan ta  matkulor som belöning.
• Gillar frolic
• Älskar kattmat.
• Tuggar gärna på oxhudsben. Helst väldigt små eller gigantiska. Mellanbenen – som varken är lönt att släpa på eller kan kastas upp i luften – är lite tråkiga.
• Grisöra är väldigt spännande.

• Inga tecken på resursförsvar mot hundar eller människor, varken på sig själv, buren, leksaker eller mat.
• Trodde ett tag att han hade öroninflammation, vilket vi kollade när han vaccinerades, men detta var ingen fara enligt veterinären. Har haft en del smuts i öronen som vi har tvättat bort. Tyckte även att han var röd i öronen, men det har avtagit. Var för övrigt väldigt duktig och lätthanterlig hos veterinären.
• Kan småbita, ”nagga”, på sina ben. Växtvärk?
• Trots många reaktioner på saker och ting uppfattar jag honom som rätt cool under en lite kaxig yta. Han verkar ligga inne med ett ordentligt temperament och har relativt lätt att ta till skallet i olika situationer , men uppfattar inte att han bär på negativ stress eller obefogad oro. Hade en dag vecka 4 då han var riktigt spökig på allt – människor, hundar, stenar, papperskorgar. Dagen efter var han återigen cool. Upplever att han hanterar saker bra när han vet vad det är. Skvallertränar saker som dyker upp plötsligt för säkerhets skull. En av skvallerträningens alla fördelar är ju att det knappast gör saker värre. Oavsett om han blir en misstänksam individ eller  som I-or – att han väldigt gärna vill hälsa på allt och alla – så är det väldigt skönt om första steget är att söka kontakt med oss!
• Blir glad när han ser sin egen spegelbild.
• Intar skepnaden av en ettrig terrier när saker och ting går honom emot. Det kan handla om en hund som inte vill leka med honom, spenar som inte ger mjölk (han har kollat upp detta på många hundar), eller en godis som ligger precis utom räckhåll.
• Rumsrenhetsträningen har gått relativt lätt. Han kissar ofta så fort han kommer ut, däremot har han haft lite svårare för att förstå att det även kan vara idé att göra "det stora" utomhus.
• Har varit väldigt frusen när vi är ute, men det verkar avta i takt med att han äter upp sig och växer till sig. Dessutom har han ju Qvittras lilla svarta överrock när han ligger i bilen. Den gillar han!
• Gillar att pussas!
• Snarkar ofta högljutt och är väldigt morgontrött!:-)