Hade tidigare konstaterat att mitt förra inlägg nog var rätt torrt och tråkigt och mest skrivet för min egen skull… Men idag när jag nu loggade in på bloggen upptäckte jag att jag hade flera sporrande kommentarer som väntade på godkännande… (hade missat en inställning på det avsnittet). Tänk så snabbt man kan ändra uppfattning om saker och ting – tack för trevlig feedback!

Rudolf har uppnått 12-veckors ålder och i torsdags var vi på djursjukhuset för vaccination. Det är så härligt att gå till veterinären med en hund som inte har några förutfattade meningar om att där ska ske något obehagligt. Fick god användning för vår träning av ”omvänt lockande”. Tog fram bollen när det var dags att lyssna på hjärtat och Rudolf stod blick still. Smidigt!

Våra träningspass med träningsgänget har bland annat utgjorts av massa lek, ingång på plan, fritt följ med kommendering och störning av andra människor på bara en meters avstånd, påbörjade användande av externbelöning, samt tränade stadga i stå och sitt.  Det låter nog märkvärdigare vad det är - genom att plocka ut små, små delar ur viktiga helheter så går det att göra en hel del med en liten valp trots att den inte kan ett enda kommando. Är riktigt nöjd med det samarbete och fokus vi får till, trots spännande saker som lockar runtomkring.

Helgen som gick har bjudit på blandade inslag för lille Rudolf. På grund av att julen innehöll sorgliga inslag på det privata planet, fick Rudolf i fredags följa med på begravning. Detta innebar detta många timmar i bilen - både åkandes och stillaståendes. Varje gång jag kom ut till bilen låg Rudolf och sov och gäspade stort när jag tog ut honom. Detta trots att han inte hade I-or med sig och trots att han befann sig i en främmande bil (men egen bur). Skönt! (Svart långkjol och högklackat är inte den ultimata klädseln vid rastning av WK-valp, men jag lyckades faktiskt låta bli att smutsa ner mig.)

Lördagen blev betydligt mer hundvänlig då vi tillbringade en heldag tillsammans med vårt "bruksträningsgäng". Tack alla för en riktigt trevlig dag!

Rudolf under sitt första besök i Skedala skog.

Söta labradoren Qvittra tipsar Rudolf  om att kolla av området där grillen har stått! (Dessa två hade för övrigt riktigt roligt senare under kvällen med ordentliga brottningsmatcher!)

Ibland är Rudolf jätteförsiktig med andra hundar och ibland är han superkaxig. Här är han i full färd med att kissa över den ståtliga hovawarten Hymer... (Men det var förstås en slump, egentligen hade han rätt mycket respekt för denne stora herre. Skönt att se sådana sidor också:-)

 Snälla lekfarbrorn Falco har just lärt Rudolf hur man vallar en uppletanderuta.

Idag har vi varit tillbaka en sväng i stan igen och det var en relativt avslappnad liten valp med svansen rätt upp i vädret som följde vid min sida. Vid första besöket var han betydligt mer ”hämmad” av miljön, idag gav han sken av attityden ”Jaså, är vi här igen. Här har vi varit innan”. Han söker kontakt med många av de människor vi möter och många faller för hans charm. Märkte återigen att han är särskilt förtjust i barn. De hundar vi mötte var han nyfiken på, men släppte intresset så snart vi passerat. (Häromdagen fick han tokspel och skällde som en ettrig terrier på en mötande collie. Skönt att se idag – både på jobbet och i stan – att detta förhoppningsvis bara var en tillfällighet.) Kör lite skvallerträning på de flesta hundmöten- oavsett om han visar sig vara en hund som vill fram och leka eller en hund som blir osäker så känns det kanonbra att lära honom "skvallra". Likadant med bilarna och bussarna som han idag hanterade kanonfint. Vi mängdtränade detta lite under rastningarna i samband med begravningen. Jämfört med utgångsläget har han utvecklats mycket - med andra ord  verkar det bara vara lite överlevnadsinstinkt han har uppvisat, inga djupare rädslor. Passade även på att hälsa på lejonen igen. Det ena fick sig en liten utskällning även idag, men det tog inte många sekunder innan Rudolf vågade ta en godisbit mellan lejonets tassar. Allra gladast blev Rudolf när han fick syn på sin egen spegelbild i något av skyltfönstren. Vilket ego!

Nu jobbar jag heltid några veckor och har bestämt mig för att utnyttja tillfället att träna i lite olika miljöer på väg hem från jobbet. Själva arbetsplatsen ger kanonfin socialiseringsträning som kan bjuda på lite av varje. Större delen av dagen ger värdefull träning på att ligga bakom kompostgaller och ”ha tråkigt” trots full aktivitet med människor och hundar i rummet. Detta fungerar långt över vad jag vågat hoppas på. (De riktiga spelen får han när vi kommer hemJ) I och med att han sover en hel del mellan varven (bokstavligt talat) finns det möjlighet att få till bra träning av det vi gör på hemvägen!

Idag frågade jag gruppen jag jobbar med om olika raser:

Vad är Imma för ras? Svar: Border collie

Vad är Ninja för ras? (kollegans hund) Svar: Golden

Vad är Rudolf för ras? Svar: Vildsvin(…)

När Rudolf kelpade loss ordentligt efter att ha sovit en längre stund frågade jag en i gruppen om han trodde att han skulle bli likadan som I-or. Svaret på detta: ”Nej, den här lugnar sig nog när han blir stor”(…)

 I fredags gjorde Rudolf sitt första besök inne i city.  Det var mycket folk på stan vid tillfället, vilket han verkade trivas bra med. Allra gladast blir han när han får syn på barn, dem vill han gärna fram och pussa på. Som tur var kom det till slut - bland fleraa vuxna -fram en liten tjej som vågade klappa honom. Lille Rudolf plockade fram många leenden hos folk när han strosade fram på gatorna.

Han gillar han inte när bilar och bussar kommer för nära, men utifrån de små framsteg han hittills har gjort så tror jag inte att det är värre än att det är en vanesak. Det är ju samtidigt skönt att se att han har LITE självbevarelsedrift...

Däremot  är han rätt skeptisk mot lejon....

Ett av lejonen utanför "Harry´s". Efter att ha skällt ut det några gånger - och skapat många skratt hos förbipasserande - vågar Rudolf slutligen gå hela vägen fram.

 Det finns så mycket att upptäcka i världen för en liten valp. På det här avståndet sitter han kvar på stället när bilarna passerar. Försökte få igång lite lek, men det blev inte så mycket gensvar. Detta var dessutom i slutet av vår lilla stadsvandring, så han var rätt så trött av alla intryck. Ska försöka göra regelbundna, korta, besök i stan - och andra stimmiga miljöer - den närmaste tiden. Oavsett om han blir som I-or eller får jobba med rädslor, så tror jag att det kan vara mycket vunnet på att neutralisera "vimlet" lite. (Givetvis beror detta på hundens respons - visar han tecken på hög negativ stress, så får vi förstås lägga upp det annorlunda.)  Med tanke på hur han var i fredags, så känns det helt rätt att återupprepa på ungefär samma sätt. Fixar vi koncentration och aktiv lek mitt i torghandeln, så har vi mycket vunnet även inför en eventuell tävlingskarriär.

Idag har vi spenderat en trevlig förmiddag hos Johan och Lena.  Fick till bra träning när vi var ute - trots att Rudolf hade spännande barn och nya hundbekantskaper alldeles inpå sig, fick vi snabbt till flera steg med fin kontakt (matte backandes).

Dottern i familjen uppskattade dock inte Rudolfs pussattacker. Lösning...

 sätt barnet bakom kompostgaller:-) Så skönt det är att umgås med riktigt hundfolk!:-)

Vi har dock ett stort problem...

...Rudolfs små öron börjar resa sig. Jag vill ju så gärna ha en hund med vippöron... Ett annat problem är att han växer så fort. Tycker att valpstadiet är för kort, men det är inte omöjligt att jag har ändrat mig om någon månad...:-)

Under kvällen har Rudolf även fått vara ensam hemma för första gången (med sällskap av I-or). Verkar som om han har sovit hela tiden. Tidigare har han tränat på att vara undanstängd en del både på jobbet och här hemma, samt varit ensam i bilen. Har han bara fått "kelpa av sig" innan så verkar han trygg i att bli lämnad. Skönt!

Igårkväll var Rudolf för första gången med i ett träningsgäng och vistades dessutom för första gången i ett ridhus. Min förhoppning var att vi - trots alla nya intryck detta innebär för en liten 11-veckors valp – skulle kunna få igång lite action och samarbete tillsammans. Detta gick kalasbra. Vi började med att leka litegrand när vi kom in i ridhuset, därefter blev det lite grundträning för ingång på plan. Leksaken stoppades undan, en medhjälpare höll i Rudolf, jag gick iväg och efter ett tag släpptes Rudolf för att springa ifatt. Första gången blev det alldeles för långt avstånd (glömde hur långsamt en liten valp rör sig, det var ju inte meningen att det skulle bli ett maraton;.-), andra gången gick det bättre men först när vi tog av honom hans nya lilla jacka som han haft på sig i bilen kunde han röra sig ordentligtJ Rudolf fattade spelreglerna snabbt och gjorde flera fina ”uppdyk” vid sidan för att få sin belöning (kamplek med ny spännande leksak). Blev superglad för att vi så snabbt fick till flyt i träningen. Kändes även roligt att den lilla träning vi har hunnit med visade resultat. (Har tränat en del på att leka i olika miljöer, plus lite shejping av spontan kontakt när jag backar från honom. Nu kunde han alltså ta upp kontakten även när han sprang mot min ryggtavla och med massa andra spännande människor i närheten. Härligt!) Efter detta tränades koncentrationsförmågan i en lite lugnare tappning genom tasstarget. Efter lite självbelöning med hästbajs (frestande när man har mulen så när marken) kom vi igång och Rudolf trampade distinkt på targetplattan, som för övrigt var helt ny för honom. Häftigt att en så liten parvel kan generalisera så pass - vi har ju bara hunnit träna detta några få gånger och då i lugn miljö inomhus!

Även I-or och Fredrik visade upp fina träningsresultat på träningen. Jag har inte sett dem träna i tävlingslik miljö på ett tag och blev glad över att se I-ors fina koncentration både under platsliggningen med hakan i backen och under ingång på plan med uppställning framför tävlingsledaren. Även Fredrik lyckades hålla koncentrationsförmågan trots att han blev utsatt för lite elak störningsträning av oss andra (bl.a. ringde det på mobilen just när han skulle starta fria följet…:-) 

Tusen tack gänget för en trevlig första träning och för all fin service som lille Rufolf fick idag. Det känns kul att vara med i ett gäng med så charmiga, härliga hundar och trevliga förare med mycket humor!