Vill börja med att gratulera våra kompisar Pia och Jezz som har fixat lydnadsklass 1 med fina 192 poäng. Härligt!

Har mycket roligt jobb på g nu. Ett av mina favorituppdrag - hundkurs för deltagare i daglig verksamhet (gänget som driver hunddagis på SBK Halmstad) är avslutat för denna gången. Har sedan länge insett hur duktiga dessa personer är med hundarna och det blev ännu tydligare nu när jag har börjat arbeta med mina gymnasieelver. Hade lagt ribban lite väl högt, förmodligen eftersom jag är så van vid att arbeta med hundnördar. Gymnasietjejerna är  intresserade och ambitiösa, men det finns så mycket kunskap som är lätt att ta för given. Trivs i väldigt bra med lärarrollen och är lite förvånad över att alla på skolan -såväl personal som elever - är så otroligt trevliga!

I onsdags hade jag en av temakvällarna på Dogz, "Tävla med glädje" och det blev en lyckad kväll med engagerade och trevliga deltagare. Tack Michaela för möjligheten att samarbeta med er, det är verkligen kul!

I torsdags vaknade jag med feber och ordentlig förkylning och har varit mer eller mindre sängliggande sedan dess, men igår väcktes jag dock till liv från dvalan av våra underbart(?) galna hundar. En spekulant till  nuvarande kull på I-ors kennel undrade om hon och sambon fick komma och träffa våra hundar innan de bestämde om de skulle åka och titta på valparna. Eftersom valparna nu är 7 veckor och det fanns en valp kvar var det lite bråttom, så jag förklarade mitt hälsoläge men bedömde att en liten stund på gårdsplanen nog kunde gå bra.

Då personerna ifråga har boxer sedan tidigare släppte jag bara ut hundarna när de stannat bilen här utanför (underförstått - de är vana vid glada, burdusa hundar och jag behöver inte förvarna eller kolla ev. klädsel...:-) På telefon hade jag beskrivit I-ors energiska hälsningsceremonier och nämnt att vill man ha en hund med "bra" vardagslydnad, så kan man göra det enklare för sig genom att välja andra raser, så lite förvarnade var de ju...

I-or tog uppdraget "hur är en working kelpie" på fullaste allvar. Tätt följd av lillebrorsan rusade han ut till bilen med glada skall, efter en snabb hälsning fick han syn på ankgänget som var ute på promenad och tänkte att en improviserad vallningsuppvisning kunde vara trevligt(...)

Men, med lillebrorsan i hasorna blev det inte riktigt vallning, utan ett obeskrivligt kaos med väldigt uppstressade ankor. Ju mer de flaxar, desto roligare tycker Ruffe och blir bara mer intensiv. I-or gjorde i sin tur sitt bästa för att styra upp det hela och ja...det hade varit kul att ha på film:-)

Hundarna lyssnade till mina kommandon en och en kan man säga, när den ene släppte djuren enligt anvisning såg den andre sin uppgift i att hålla i flocken. Till slut var ankorna och hundarna i alla fall på varsin sida grinden. Grabbarna var vid detta läge ännu mer speedade än vad de är i vanliga fall när det kommer gäster och drog vidare en repa på altanen, förmodligen för att hämta någon leksak. Plötsligt skiker I-or till och kommer haltandes på tre ben, med Ruffe i släptåg så klart. Valpspekulanten som lägligt nog är veterinär kollade snabbt igenom I-ors tass och hittade en gammal rostig spik som han trampat på... Ut med spiken och några sekunder senare var I-or precis lika glad och galen igen. Allt detta hände nog inom loppet av fem minuter och ja, det gav nog en ganska bra bild av hur det kan vara att leva med working kelpie:-)

Showen fortsatte på olika sätt också under resten av vår pratstund med pussar, glada skall, lite hoppande och kamplek med pinnar. Galna brukar de vara, men det var längesen det var SÅ galet här hemma. Tror för övrigt att det är första gången på fyra år som I-or överhuvudtaget har skadat sig på något här hemma. Timingen med en veterinär alldeles intill var ju i alla fall god, men jag vill nog inte veta vad hon tyckte om ankvården...

Det ska bli spännande att höra om det blir någon valp, men nu vet de i alla fall vad de ger sig in på:-)

Några bilder från denna lilla episod kan jag inte bjuda på, så ni får hålla tillgodo med en bildserie från ett annat galet tillfälle när I-or var typisk WK. En härlig sommarutflykt på Vehn, 2009:

Efter båttur, cykeltur och picknick bestämmer vi oss för att vila litegrand.

Dum och tråkig idé, tycker I-or.

Nähä, så fick man visst inte göra (men jag såg allt att ni skrattade). Om jag skäller lite då?

Men dra i filten var roligare, det tyckte både jag och apan.

Ha, ha. Nu skrattar de åt mig. Och lillebrorsan tycker att jag är cool!

Apan, som fortfarande anser att det är siesta, föreslår att jag ska läsa tidningen istället.

Skulle en lärd man som jag läsa sådana ovetenskapliga tidsskrifter? Men träna "hakan" gör jag gärna.

Hepp, ingen belöning för den ansträngningen och apan har somnat. I brist på annat så får jag väl se om jag hittar någon intressant artikel då...

I sammanhanget kommer jag att tänka på att det ibland är lite småkomiskt att höra en del hundfolk yttra sig kring passivitetsträning. I deras värld handlar det om att bara åka iväg med hunden och "inte göra något". Jo, jo... Min stilla undran är - de hundar som från början har väldigt lätt för dylika situationer och "bara är"- varför är det oftast deras ägare som så gärna tränar passivitet? Kanske för att det är så lätt och för att det alltid går bra...?

Vissa hundar är ju liksom i sig själva väldigt enkla och smidiga att ha med "överallt". Andra är det inte...

Som vi sa till valpspekulanten. Det krävs lite humor, flexibilitet och självdistans för att leva med den här typen av hund, men det är vansinnigt kul!:-)

 

Pia & Jezz

24 november 2009 09:50

Tack för grattis!! :) Det jag är mest glad över efter tävlingen är vår känsla på plan. All träning på uthållighet och koncentration har gett resultat och söta fröken Jezz gjorde verkligen sitt allra bästa under hela programmet.

I-Or och Ruffe, ni tog verkligen ert uppdrag på allvar! :) Men det är rätt, det gäller att se till att den blivande kelpieägaren vet vad den ger sig in på!!

Jenny, härligt att jobbet rullar på. För du "jobbar" väl nu? :))

Kramar Pia

http://www.heldesjo.se

 

Maria Y

24 november 2009 16:43

Folk behöver få se hur det är....innan de slår till.
Östermalmsdamerna som kom för att titta på Tosca i stallet, bokade aldrig någon valp hos uppfödaren. Säkert en välgärning för alla inblandade :-)

 

Ulrica

27 november 2009 19:13

Jag ser scenariot framför mig....:O) det är väl så det är att ha hund, att presentera en hund som bara är och inte uppvisar nåt beteende utan bara är allmänt loj är väl inte helt rätt forum om man ska titta på en working kelpie....
Hoppas allt är bra med er, nu har vi beställt vår nya dam, det blir en liten tjej från kennel busyborder i varberg, hon kommer hem i januari, ska bli roligt!
Kramar till er alla från oss alla!

http://www.lyckeboet.dinstudio.se

 

Ragnhild

2 december 2009 22:33

Dom blev inte avskräckta.Dom köpte den sista valpen.

http://www.123minsida.se/sabynilsagard

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Utmaningen från I-or är antagen   Välkommen till vår nya blogg "HUNDra ord" som finns på vår hemsida! ...

  Knappt hade vi hunnit lämna tillbaka ett par extra apögon till dess rättmätige ägare, förrän någon annan glömde sina... Återfås mot beskrivning.   Tack för alla grattisar, de får  svansen att vifta. Extra tack till Fia för  praktiskt samordn...

   Då är man inte vem som helst längre - jag har blivit champinjon!  Efter ett par uppvärmningstävlingar fixade vi detta på tre raka och jag säger som Henke Larsson - "Njaee, jag é helnöjd". Å Apornas och mina egna vägnar vill jag inledning...

Först och främst vill Fredrik och I-or TACKA för alla "grattisar"!   23/2 bjöd på fler tävlingsframgångar: Sussie och groenendaeltiken Himbi som tränar här fixade sin uppflyttning till lydnadsklass tre! Stort grattis!!!   Under helgen som gic...

   Ja, det är lika bra att komma till sak direkt. Igår genomförde jag och min apa årets första lydnadstävling - och hej vad det gick. Vi fick ihop PB på 283,5 poäng och det andra förstapriset är nu i hamn. Vet inte om det egentligen var lite dum...