Igår kläcktes tre små ankungar! Detta är vår andra kull, den första kläcktes sommaren 2007. Eftersom löpänder oftast kläcks i maskin känns det extra roligt - det verkar som om ankorna trivs här! 

Vi har inte velat störa dem i onödan, så i dagsläget finns ingen bättre bild än denna. En sitter vid äggen i boet och de andra två går bakom de vuxna. Namnen är inte bestämda, men Knatte, Fnatte och Tjatte ligger ju nära tillhands om det stannar vid tre:-)

Vi har även fått ytterligare ett lamm! När jag kom tillbaka från morgonpromenaden förra måndagen såg det ut att vara så gott som nyfött. Både tackan och lammet såg väldigt välmående ut. Detta lammet var redan när det föddes lika stort som de 3 veckor äldre tvillingarna.

Välkommen Ullgott!

Jag skrev i föregående bloggavsnitt att Ruffe inte olovligen har hälsat på någon hund/människa och att han går lös för det mesta. Förstod att detta var lätt att misstolka och det var förstås inte meningen. Vi hundägare har så olika definitioner av "gå lös".

Ruffe går för det mesta lös under promenader/rastning. Han är duktig på inkallning när hundar/människor/hästar plötsligt dyker upp. Han har hittills också varit väldigt duktig på att gå lös förbi fårhagen även om fåren befinner sig ett par meter ifrån honom. Han går dock INTE lös mitt inne i stan, på parkeringsplatser, mitt i folksamlingar eller mitt i ett tävlingsområde - DÅ hade han garanterat hälsat både här och där;-) Kanske inget anmärkningsvärt för gemene man, men eftersom vi inte kunde ge Skalman denna frihet så är det av betydelse för oss.

Ingen av våra hundar går för övrigt lös under dylika förhållanden eftersom jag aldrig riktigt har fattat behovet kontra riskerna. Kajsa, min keeshond som jag växte upp med, hade jag lös på alla möjliga konstiga ställen, till exempel mitt på Avenyn i GBG alldeles intill spårvagnsspåren - jätteflashigt, tyckte jag då (när jag var i de yngre tonåren). Otroligt dumdristigt,tycker jag nu. La även henne plats lös utanför ICA och när jag var inne och handlade ropade de ut i högtalarna att en hund fick runt, runt i svängdörrarna...

Nu har jag nog vuxit ifrån den eventuella prestigen i att styla med att hunden kan gå lös. När vi har våra hundar lösa är de lösa för sin egen skull - och jag vill att de ska känna sig lösa, det vill säga är man sugen på att sticka ner till bäcken eller dra en repa över åkern så gör man det. Om den omgivande miljön innebär att de måste hålla sig vid sidan tycker jag att det är mycket enklare att koppla istället för att träna in dessa färdigheter, samt ta risker att hunden skadar sig. Visst har vi ett litet "gå här-kommando" att använda på kortare strapatser, men generellt är det nog så att vinnarskallen i oss hellre tränar på sånt som ger poäng!:-)

Vill tillägga att behoven är olika och hundarna är olika. Känner många hundar som ändå bara går vid sidan och inte har något intresse av att springa och kolla vem som bor under stubben, springa in i skogen en sväng eller jaga katter. Skulle jag få en sån hund så skulle jag förstås ha den lös överallt. Då tar man ju ingen risk att det händer någon olycka och det tar heller ingen träningstid i anspråk. (Steg 1 är väl i så fall att byta ras:-)

Har också sett exempel på hundar som är tränade att gå vid sidan trots att de hellre vill göra annat till priset av att den övergripande kreativiteten hämmas och de får aldrig vara lösa "på riktigt". Och så finns det förstås de som uppnår en bra balans i alltihop,  genom att hundarna är lättränade och/eller för att de själva är skickliga. 

Som sagt; behoven och motiven är olika. Ibland tror jag dock att det är vanligt att hundarna tränas till färdigheter som egentligen inte gynnar varken dem själva eller deras ägare, utan de tränas utifrån vad andra tycker.