Nu går jag emot alla mina principer och gör min ylande stämma hörd här fast det inte är tisdag. Men det finns saker som måste utredas i ett nafs. 

Tur att man svansar in här på bloggen emellanåt så att det kan bli nån hejd på det hela. Det låter ju ambitiöst när man läser Mattes beskrivning av jobbet med manegen, men ni kan ju själva gissa vem som har åkt på större delen av arbetet...

Hejdå.

Tisdag var det här och idag blir det ingen munter blogg. En annan har drabbats av lågkonjunkturen. Är mer eller mindre varslad från min kommunala anställning. Har arbetat tillsammans med Matte i en Daglig verksamhet för människor med utvecklingsstörning. Verksamheten driver ett hunddagis (beläget på brukshundklubben i Halmstad). Matte arbetar där främst på måndagar och smidigt nog gjorde jag också det. Vi kunde alltså samåka.

Det där med att dela arbetsplats med en kvinna ur flocken kan förstås ha både för- och nackdelar. Kunde skönja en oro hos Matte att jag skulle ställa till trubbel. Välta folk i pussattacker, slå ut kaffekoppar och dylikt. Självklart såg jag till att uppföra mig exemplariskt, jag hade ju ett ansvar att förvalta. Svårast var kanske att förhålla sig professionell gentemot en väldigt söt hundflicka i gänget. Men för att inte utnyttja min maktposition på fel sätt gällde det förstås att lägga band på sig. Under rastrundorna gick jag, som ansvarig, sist i ledet. Då kunde man i alla fall spana in henne bakifrån utan att varken Matte eller någon annan på jobbet anade ugglor i mossen.

 Mina arbetsuppgifter gav en stor dos personlig utveckling. Bland annat fick jag tillfälle att koppelträna, något jag slarvade förbi i min ungdom. Alla dagishundar är kopplade på rastrundorna och då var det även viktigt att jag, i min ledarposition, också var det för att motverka det här med "vi och dom".

 Ibland höll matte ytterligare en hund på rundorna. Typiskt nog blev det aldrig tiken jag spanat in, utan en stor hårig hane som skällde mig rakt in i öronen. Snäll, men gapig. Blev lite irriterad, men upprätthöll min professionella hållning. Hade varit lätt att skrika ”håll käften, din fuskvallare”, men valde istället att – helt enligt aktuella teorier för konflikthantering – beskriva problemet ur min synvinkel; ”Jag får väldigt ont i mina öron när någon skäller på så nära avstånd. Min tillvaro skulle underlättas betydligt om du skulle kunna tänka dig att vara tyst ett slag.” Konceptet fungerade till viss del. Resten av den rundan var han förhållandevis lågmäld, men nästa gång vi skulle ut upprepades det hela igen…

Ja, det fanns alltså inget att anmärka på i utförandet av mina arbetsuppgifter.

Jag var alltid noggrann med att fylla i tidrapporten.

Om någon ville spela Fia, ställde jag alltid upp (bara jag fick vara blå).

Ändå – chockbeskedet var ett faktum. En sak om min tjänst skulle dras in, men nu handlade det om att bli utbytt. Det tar på självförtroendet. Den nytillträdde är liten, valpig, brun och har röd mule… Matte, som jag tror ligger bakom det hela, försvarar sig med begreppet ”arbetsträning”. Hon menar att jag har en fin utbildning i bagaget och nu är det valpens tur. Jag, å min sida, menar att jag i första hand inte är intresserad av utbildningen, utan av lönen. Visserligen klarar jag mig fint på mina inkomster som gårdshund, men det är ju aldrig skadligt med lite extra klirr i kassan.

En liten tröst i det hela är att Matte inte har så lång tid kvar på sitt vikariat. Försöker därför se det som att jag ger den lille en chans genom att han får jobba de sista veckorna, istället för att se det som att "han tar mitt jobb". Det är ju ändå min brorson. Kanske får vi  jobba ihop litegrand under de återstående veckorna, då blir han min lärling.

 Som ni förstår har jag det förhållandevis lugnt för närvarande. Fåren kommer inte förrän till våren, men jag har i alla fall min ankbesättning á 3 djur att ta hand om. A man´s gotta do what a man´s gotta do, som de säger i Amerika.  

Så, nu gäller det att se framåt. Eventuellt blir det fler studiecirklar till våren eller sommaren. Har ju även kvar min position som styrelseledamot och revisor i Mattes företag. Kan tänka mig att det finns många yrken som skulle passa mig; konsult, företagsledare, statsminister…   Gör nog ändå smartast i att hålla igen lite och njuta av hur bra jag har det. Man värnar ju om sina sovmorgnar.