Tisdag var det här och idag blir det ingen munter blogg. En annan har drabbats av lågkonjunkturen. Är mer eller mindre varslad från min kommunala anställning. Har arbetat tillsammans med Matte i en Daglig verksamhet för människor med utvecklingsstörning. Verksamheten driver ett hunddagis (beläget på brukshundklubben i Halmstad). Matte arbetar där främst på måndagar och smidigt nog gjorde jag också det. Vi kunde alltså samåka.

Det där med att dela arbetsplats med en kvinna ur flocken kan förstås ha både för- och nackdelar. Kunde skönja en oro hos Matte att jag skulle ställa till trubbel. Välta folk i pussattacker, slå ut kaffekoppar och dylikt. Självklart såg jag till att uppföra mig exemplariskt, jag hade ju ett ansvar att förvalta. Svårast var kanske att förhålla sig professionell gentemot en väldigt söt hundflicka i gänget. Men för att inte utnyttja min maktposition på fel sätt gällde det förstås att lägga band på sig. Under rastrundorna gick jag, som ansvarig, sist i ledet. Då kunde man i alla fall spana in henne bakifrån utan att varken Matte eller någon annan på jobbet anade ugglor i mossen.

 Mina arbetsuppgifter gav en stor dos personlig utveckling. Bland annat fick jag tillfälle att koppelträna, något jag slarvade förbi i min ungdom. Alla dagishundar är kopplade på rastrundorna och då var det även viktigt att jag, i min ledarposition, också var det för att motverka det här med "vi och dom".

 Ibland höll matte ytterligare en hund på rundorna. Typiskt nog blev det aldrig tiken jag spanat in, utan en stor hårig hane som skällde mig rakt in i öronen. Snäll, men gapig. Blev lite irriterad, men upprätthöll min professionella hållning. Hade varit lätt att skrika ”håll käften, din fuskvallare”, men valde istället att – helt enligt aktuella teorier för konflikthantering – beskriva problemet ur min synvinkel; ”Jag får väldigt ont i mina öron när någon skäller på så nära avstånd. Min tillvaro skulle underlättas betydligt om du skulle kunna tänka dig att vara tyst ett slag.” Konceptet fungerade till viss del. Resten av den rundan var han förhållandevis lågmäld, men nästa gång vi skulle ut upprepades det hela igen…

Ja, det fanns alltså inget att anmärka på i utförandet av mina arbetsuppgifter.

Jag var alltid noggrann med att fylla i tidrapporten.

Om någon ville spela Fia, ställde jag alltid upp (bara jag fick vara blå).

Ändå – chockbeskedet var ett faktum. En sak om min tjänst skulle dras in, men nu handlade det om att bli utbytt. Det tar på självförtroendet. Den nytillträdde är liten, valpig, brun och har röd mule… Matte, som jag tror ligger bakom det hela, försvarar sig med begreppet ”arbetsträning”. Hon menar att jag har en fin utbildning i bagaget och nu är det valpens tur. Jag, å min sida, menar att jag i första hand inte är intresserad av utbildningen, utan av lönen. Visserligen klarar jag mig fint på mina inkomster som gårdshund, men det är ju aldrig skadligt med lite extra klirr i kassan.

En liten tröst i det hela är att Matte inte har så lång tid kvar på sitt vikariat. Försöker därför se det som att jag ger den lille en chans genom att han får jobba de sista veckorna, istället för att se det som att "han tar mitt jobb". Det är ju ändå min brorson. Kanske får vi  jobba ihop litegrand under de återstående veckorna, då blir han min lärling.

 Som ni förstår har jag det förhållandevis lugnt för närvarande. Fåren kommer inte förrän till våren, men jag har i alla fall min ankbesättning á 3 djur att ta hand om. A man´s gotta do what a man´s gotta do, som de säger i Amerika.  

Så, nu gäller det att se framåt. Eventuellt blir det fler studiecirklar till våren eller sommaren. Har ju även kvar min position som styrelseledamot och revisor i Mattes företag. Kan tänka mig att det finns många yrken som skulle passa mig; konsult, företagsledare, statsminister…   Gör nog ändå smartast i att hålla igen lite och njuta av hur bra jag har det. Man värnar ju om sina sovmorgnar.

 

Camilla

13 januari 2009 15:24

Skyll inte på matte I-Or, det är ju jag, den onda Tant C, som har förstört allting genom att helt och hållet avvika från min arbetsplats, och då öppna dörren för heltidsanställda kommunalare att utnyttja sin förtursrätt till min tjänst.

Rudolf är ju gullig, men inte går han upp emot en fullvuxen I-or, inte! Imma hälsar att hon nog tycker att du är strået vassare än lill-mulen, i alla fall så länge han inte kan valla.

 

Kickan

14 januari 2009 10:01

Hej I-or. Jag är lite blyg sådär ibland.. Jag har ju aldrig träffat dig på riktigt, bara sett en skymt av dig och då käns det nästan lite konstigt att skriva såhär på nätet första gången. Men jag måste säga att du beter dig som en gentleman när du accepterar att Lill-Mulen tar ditt jobb, fast de där fjösarna kan väl inte utföra någe vettigt egentligen. Det blir väl nån typ lekskola antar jag. Men ska det bli något av dem så måste de väl vara med lite, vi har ju redan sett världen. Eller jag i alla fall. Jag är ju rätt gammal nu.

Jag har faktiskt också varit ut och förvärvsarbetat, min första dag. Jag var med husses mamma på hennes jobb med demensboende, jag var där som en trygghet i tillvaron och för att de där kunde ha någon att prata med. Men eftersom det var första dagen så tog jag det lite lugnt och sov lite i min blåa fina Agriakoja ibland.

Hm. Alltså jag börjar nästan tycka det vore lite tomt utan att ha snigelslemmet hemma. Jag blev faktiskt rätt glad när de kom hem från Umeå, fast det var ju såklart mest för mattes skull. Det kanske beror lite på vilken typ av mellanskillnad du kan tänka dig. Jag skulle vilja ha nåt som man kan stirra ut långa stunder, som typ en katt fast de brukar vänja sig och och inte bry sig efter ett tag, så jag funderade på en kanin kanske. För Lill-Mule är väl inte värre på att hoppa som en mygga än snigelslem är? I så fall avstår jag. Fast samtidigt vill jag kanske ha matte och husse med mig om vi gör ett byte... De verkar som tycka om henne lite fast hela magen vittnar om att hon är en snigel. Hm... Om jag får tio kaniner?
/K

http://www.igelsnigel.se

 

Cicci

15 januari 2009 06:27

Hej I-or! Bra inställning du har! Lugnt och metodiskt. Ni har fin bagrund också på bloggen. Vi hörs och syns! Kram

http://www.DinCicci.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Utmaningen från I-or är antagen   Välkommen till vår nya blogg "HUNDra ord" som finns på vår hemsida! ...

  Knappt hade vi hunnit lämna tillbaka ett par extra apögon till dess rättmätige ägare, förrän någon annan glömde sina... Återfås mot beskrivning.   Tack för alla grattisar, de får  svansen att vifta. Extra tack till Fia för  praktiskt samordn...

   Då är man inte vem som helst längre - jag har blivit champinjon!  Efter ett par uppvärmningstävlingar fixade vi detta på tre raka och jag säger som Henke Larsson - "Njaee, jag é helnöjd". Å Apornas och mina egna vägnar vill jag inledning...

Först och främst vill Fredrik och I-or TACKA för alla "grattisar"!   23/2 bjöd på fler tävlingsframgångar: Sussie och groenendaeltiken Himbi som tränar här fixade sin uppflyttning till lydnadsklass tre! Stort grattis!!!   Under helgen som gic...

   Ja, det är lika bra att komma till sak direkt. Igår genomförde jag och min apa årets första lydnadstävling - och hej vad det gick. Vi fick ihop PB på 283,5 poäng och det andra förstapriset är nu i hamn. Vet inte om det egentligen var lite dum...