Man får inleda med att bocka och buga för alla gratulationer. Nu ser jag helst att aporna här hemma tilltalar mig ”VP Ingemar” om de vill något, men det blir lite si och så med det. Skönt att ha ett av livets stora mål avklarade. Nästa utmaning blir lydnadseliten. Ska bli spännande att se vad man kan göra. Man borde ju kunna prestera bättre än sin lillebror och han har ju just kommit 5:a på VM… Hm, ja vi får se. Ett bra CV är ju inte allt här i världen. Ok…jag får väl säga grattis till dig Ylle. Men nu byter vi samtalsämne – tillbaka till mig själv, exempelvis.

Sedan sist har jag, Tant Brun och Mulen njutit av en välbehövlig semester. Bokade in aporna på ett pensionat vid Medelhavet, skickade Tant Brun till äldsteaporna i stan, medan jag och Mulen styrde kosan mot Yvonnes Harem. En utmärkt plats att vara på – där finns en synnerligen trevlig apa som gärna bjuder på korv, spännande katter som ger chans till extra motion samt – inte minst – många söta tikar. Lyckades lura Mulen att ägna sig åt Hilda, den enda kastrerade tiken, samt valparna, så att jag själv i lugn och ro kunde flirta in mig hos de fem vuxna och lovliga tikarna. Perfekt! Men, tiden gick förstås fort. Plötsligt stod aporna utanför dörren och friden var slut. Hade min portmonnä varit lite tjockare så hade de fått stanna borta lite längre.

Här på gården har vi fått två nya bekantskaper. En dag när Matte kom hem från stan stoppade jag in nosen i baksätet och hittade ingen mindre än Anna Anka. Hon är uppfödd av Camillas hönor, men i likhet med många andra som är adopterade ville hon söka sina biologiska rötter.

                                                  
                                     Foto: Camilla Svenäng

Hon hade en bror, Paul. Men han överlevde tyvärr inte.

                                                  
                                        Foto: Camilla Svenäng

Tillsammans med fostermamman. Tack till hönan och övriga familjen Svenäng!

Anna Anka till höger, mörkgrå med vit haklapp. De växer snabbt!

Ibörjan var övriga gänget lite avvaktande, men nu är hon en i familjen. Roligt för Elling, som kläcktes här i somras, att få en jämnårig hona. Det skulle jag också vilja ha.

Den andra bekantskapen består i att vi har ett grått lejon i källaren. Hon är här på prov och aporna tycker att hon ska få bo in sig lite först innan vi hundar får träffa henne. Är vi snälla kanske det blir av ikväll. Snäll är jag alltid och ser ni mig med plåster på nosen, så är det inte mitt fel. Ser ni lejonet med plåster eller utan svans så har hon träffat Tant Brun.

Hejdå. / I-or

Ett stort grattis till Svenska landslagets silvermedalj från lydnads-VM i Bralislava. Resultatlistan finns här!

Extra grattis till I-ors halvbror Ylle och matte Maria Hagström som med en fantastisk 5:e-placering blev bästa svenska ekipage. (Jag hade rätt när jag på höstens clinic sa att Maria inte bara är en av de bästa i Sverige på tävlingslydnad, utan en av de absolut bästa i världen!)

Stort grattis också till det halländska ekipaget Mona och Marvin som fixade en fin 12:e-placering. Tycker att dessa resultat är särskilt betydelsefulla med tanke på träningsmetoder och den sympatiska hundsyn som både Maria och Mona står för!

Även här hemma i Sverige gjordes fina elitprestationer i helgen. Två duktiga "Tävla med glädje-deltagare" fixade fina poäng i elitlydnad. För båda ekipagen är detta deras andra förstapris!

• Stine och schäfern Santo, 285 p.
• Ingela och långhårscollien Solo, 272,5 poäng.

Ett stort grattis till er. Härligt!!!