Vill inleda med att gratulera till fler finfina framgångar för kursdeltagare och privattränare:

• Anne och rottisen Izo har blivit uppflyttade till lägre spår!
• Jeanette och långhårscollien Zally har tagit ännu ett 1:a pris i klass 1 på hela 190,5 poäng!
• Ingela och långhårscollien Zammie har blivit uppflyttad till högre spår. Som grädde på moset hade de tävlingens bästa lydnad trots att de avstod platsen. Grattis pckså till Yvonne på kennel Gemdales som har fött upp både Zally och Zammie!

Det har blivit mycket härlig hundträning på senaste, både med andras och egna hundar. I söndags hade vi turen att tajma det underbara höstvädret med en heldag bestående av spår/uppletande/lydnad här hemma hos oss tillsammans med träningsgänget . Dagen finns illustrerad i text och härliga bilder på Fias blogg - det går nog inte att ta miste på att vi har väldigt kul tillsammans!

Nu ikväll har vi tränat på Oskarströms BK, där vi fick bra störningsträning då flera kurser var ute på planen samtidigt. Är otroligt glad då jag fick ett finfint kvitto på all skvallerträning jag har gjort med Ruffe - trots mängder med hundar (varav en del smet från ägaren, och några skällde en hel del) samt en del ägare som röt till kraftigt efter de smitande hundarna,  i kombination med mörker och skuggor (vi kom dit vid 19-tiden), så var Ruffe riktigt duktig. Ibland var det svårt (det var ju mötets mening), men vi höll oss på rätt sida gränsen vilket gjorde att det var lätt att avstyra de få tillfällen då han var på väg att tagga igång på en hund. Efter en gemensam plats med gänget, som gick kanon, ägnade jag hela kvällens träning åt att utnyttja dessa störningar och tränade bland annat plats med hakan i backen mittemellan två kursgrupper som tränade agility (ca 15 m bort på var sida), samt lite "uppsökande position" och fritt följ starter alldeles intill en kurs med unghundar. Detta avlöstes med att han fick han träna på att "bara vara" medan träningskompisarna körde sina pass (vilket kan vara nog så svårt för en liten kelpieman).

Efter detta fick han vila en kvart i bilen, för att sedan komma in i klubbstugan, där han fixade både hundmöte i entrén och ett gäng kurshundar som kom ut ur en lektionssal ett par meter ifrån oss. Är glad att jag fokuserade störningsträningen på det här viset, trots att det är lockande att trilla in i momentteknik och kedjor nu när en hel del bitar har fallit på plats. Vill passa på att tacka er som har ställt upp som "funktionärer" i hundmötesträningen med Ruffe, det betyder mycket!

Känner mig konstigt nog lite tacksam över Ruffes "nojor" och små attitydproblem - genom dessa har jag återfått perspektivet på "normala"/"träningsbara" problembeteenden (jag vill knappt ens kalla det problem i jämförelse med Skalman - det är en droppe i havet och de är väldigt avgränsade- men det är nog beteenden som klassas som problem i allmänhet) och jag har återfått tilltron till att det är träningsbart. Och jag har återfått tilltron till att även jag har förmågan att lösa det när det ligger på "normala" nivåer. Men jag blir också ständigt påmind om sorgen över att Skalman inte kunde få nå samma framsteg och få vara en lika glad hund som Ruffe är. Min älskade Skalman, du finns med mig hela tiden.

Och på tal om att lösa problembeteenden... Idag på morgonpromenaden kom två lösa border collies framspringandes mot oss i skogen. Våra hundar - som alla var lösa- var jätteduktiga, särskilt Ruffe eftersom det var ett extremt överraskningsmoment. Både han och I-or stannade på kommando trots att de främmande hundarna rusade ner för en backe mot oss och mot...Mimmi. Hon var hur duktig som helst och hälsade väldigt trevlig på dem. Det är fantastiskt härligt att se hennes framsteg med närkontakt med andra hundar. Hon själv verkade hur stolt som helst!

Ja, det är verkligen två härligt knäppa hundar jag har. En vanlig arbetsdag när jag tittar upp från skrivbordet möts jag av följande syn:

Mimmi, som allt som oftast ser lika knäpp och rolig ut som hon är. Härliga lilla gris!

Vid samma tidpunkt vaknar Ruffe av en fluga på mulen och - trots att han är en riktig flugsnappare - på eget initiativ väljer att köra något slags omvänt lockande...

...till och med när flugan sätter sig och retas allra längst ut på nosen:-)

I-or ber hälsa att det är för väl att han finns i flocken och balanserar normalitetsgraden?!? Ja, hans självsäkerhet och vänliga attityd mot allt som lever räcker nog till för tre!:-)

Dagens blogg blev visst något av en 11-månadersavstämning för Ruffe. Upptäckte att jag missat den - på fredag fyller han 1 år, min mysiga, härliga lille kelpiepojk som verkligen förgyller livet.