En självklarhet för många, men inte för oss. Mimmi är fortfarande

fantastiskt duktig med valpen. Inomhus skyndar vi långsamt, men utomhus funkar det lika bra som med I-or.

Kloka I-or håller sig i bakgrunden:-)

11 år nästa månad, men valpen i Mimmi lever kvar. På skogsrundan för ett par veckor sedan gjorde hon detta fynd mitt i skogen. En riktig skatt för Mimmi som alltid har gillat små söta leksaker:-) Hon bar den hela vägen hem och har den nu som sällskap i sin box i hundgården.

Ett och annat kelpierace blir det också, antingen själv eller tillsammans med valpen. Tyvärr är det svårt att få bra bilder på detta, för det går undan, men jag tror att jag har lyckats fånga "leendet" i Mimmis ansikte när hon genomför denna procedur. För övrigt har hon inte haltat på väldigt, väldigt länge och jag överväger fortfarande om chanserna för det sista brukscertet behöver vara förlorade...:-) Igår gjorde Mimmi ett kanonfint spårarbete och idag ett riktigt bra uppletande... Inte drömhunden att starta på tävling när hon inte är ordentligt tränad, men vi har ju egentligen inget att förlora så länge hon inte får ont... Men viktigast av allt är att Mimmi verkar må så bra och det glädjer oss att vi dagligen får se "den lyckliga valpen" i henne!

En annan liten stjärna som börjar komma igång med bruksträningen. Använder än så länge bara "papprullar" som föremål eftersom han förknippar dessa med "lämna i handen".  Det är definitivt 

ingen självklarhet för denne herre att LÄMNA saker. Handdutt och kampbelöning har gett fina resultat, men jag får ständig hejda mig för att inte avancera för snabbt. Är så ivrig att komma igång på riktigt både med spår och uppletande. Idag sköt någon ett jaktskott i skogen där vi tränade, vilket han inte ens verkade notera. Skönt! 

Att en liten kelpie kan ta av sig täcket själv är inte så förvånande, men döm om min förvåning när jag skulle ta ut Rudolf ur bilen för ett par veckor sedan och han hade tagit på sig täcket själv. Sen att det inte blev helt korrekt är ju inte så konstigt när man bara är fyra månader...

Rudolf, eller Ruffe som vi allt oftare kallar honom, börjar förstå att hästar inte är livsfarliga. Här samspråkar han med en ny vän borta på ridskolan, vilken vi besökte just i detta syfte.

Tidigare i veckan spenderade jag och Rudolf en heldag i Göteborg där vi hämtade hem vår nyrenoverade bil från min snälla bror, samt passade på att besöka släkt och vänner. Rudolf skötte sig exemplariskt. Här på bilden har vi just anlänt till första anhalten och trots en stor rondell och mycket trafik strax bakom honom la han sig obekymrat ner på gräset. Det enda som bekymrade honom under hela dagen var bankande ljud från ett bygge, men han kunde släppa det relativt snabbt igen. Saker som att kunna stå helt avslappnad i kön till ett gatukök och att kunna passera mitt igenom en lekpark full med barn utan att hunden stressar upp sig det minsta, värdesätter jag högt.

Att Mimmi hoppar i ån behöver definitivt inte vara ett vårtecken (snarare kan tillfällig sinnesförvirring åberopas), men när I-or väljer att sätta ner sina tassar i vattnet, då vet man definitivt att våren är på g!

 

Prissy

22 mars 2009 15:19

Vi längtar efter vovvarna!! Kram!

 

Lina

22 mars 2009 19:39

Vad härligt att Mimmi är så pigg och kör sina kelpieryck! Och Rudolf med tjänstetecken, det var värst!! Så duktig han är! Eller ni, tillsammans. Vi har också gjort framsteg med att komma med saker, på gott och ont, ibland är det inte så mysigt att få en slemmig råtta med huvudet ut och in upptryckt mot benet. Vad han ser stor och fin ut, och så himla gulligt av honom att krångla på sig täcket bara för att visa hur stor och duktig han blivit!

Snigel skickar en stor och blöt puss till I-or. Kickan får inte skicka med någon hälsning, jag tror att den skulle bli något i stil med nåt som hon skulle ånga att hon sagt då hon inte löper längre.

http://www.igelsnigel.se

 

Annika och Boss

23 mars 2009 09:00

Hej Jenny och Fredrik
(antar att maken läser bloggen eftersom han hjälper I-or att blogga)
Tack så jättemycket för grattisen i gästboken.Det känns skönt att ha appellen avklarad.Alltid kul att läsa er blogg med fina bilder.Har inte kommit in på på er "gamla"sida på ett tag.Ser mkt fram emot kursen i april.Nu ska det tränas!!
Pussa Rudolf och I-or från Boss.

http://123minsida.se/boss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Utmaningen från I-or är antagen   Välkommen till vår nya blogg "HUNDra ord" som finns på vår hemsida! ...

  Knappt hade vi hunnit lämna tillbaka ett par extra apögon till dess rättmätige ägare, förrän någon annan glömde sina... Återfås mot beskrivning.   Tack för alla grattisar, de får  svansen att vifta. Extra tack till Fia för  praktiskt samordn...

   Då är man inte vem som helst längre - jag har blivit champinjon!  Efter ett par uppvärmningstävlingar fixade vi detta på tre raka och jag säger som Henke Larsson - "Njaee, jag é helnöjd". Å Apornas och mina egna vägnar vill jag inledning...

Först och främst vill Fredrik och I-or TACKA för alla "grattisar"!   23/2 bjöd på fler tävlingsframgångar: Sussie och groenendaeltiken Himbi som tränar här fixade sin uppflyttning till lydnadsklass tre! Stort grattis!!!   Under helgen som gic...

   Ja, det är lika bra att komma till sak direkt. Igår genomförde jag och min apa årets första lydnadstävling - och hej vad det gick. Vi fick ihop PB på 283,5 poäng och det andra förstapriset är nu i hamn. Vet inte om det egentligen var lite dum...