Jaha, då har man fått ytterligare uppdrag – månadsavstämning. Matte säger att hon har mycket att göra och en annan har svårt att säga nej... Detta trots att man har mycket att göra själv, dessutom viktiga saker.

Nåväl, "just då it" som de säger i Amerika. Den lille utvecklas väl och tur som han har blir han mer lik mig för varje dag som går. (Det där med bh:arna som Matte bloggade om i förra avsnittet väljer jag att inte kommentera. Alla har vi våra ok att bära.)

Nu är vi just hemkomna från träning med gänget. Vi har varit på klubb. Allt förlöpte väl. Den lille var riktigt duktig och visade bland annat upp en lika fin tasstarget i rutan som undertecknad. Bra tempo och sedan rakt på med båda tassarna á la Stålmannen. Han fick även ligga med på platsliggningen och man behövde inte skämmas inför polarna.

Det som troligtvis ska bli ett fotgående ser förstås lite lustigt ut. Det är framlänges, baklänges, hit och dit. Dutt här och dutt där. Men har dom tur blir det fint när det blir färdigt. Han klarade även störningarna bra. Kan ju vara lite spökig, speciellt när det är skymning, men han går nog från klarhet till klarhet även där. Minns inte att jag var lika nojig, men en sak gillade jag inte som ung och det var folk i badkappor. Och ärligt talat – det ser ju inte klokt ut. Vuxna apor i någon slags hängande sparkdräkt med luva och skärp. Ja, dom hittar på och gör sig till.

Kiss och bajs har man sluppit ta hand om det senaste. Får dock fortfarande följa med honom ut och kvällskissa när det är mörkt, annars stannar han på trappan och glömmer sitt ärende.

Ruffe börjar även lära sig de mer avancerade nyanserna i apornas språk. Det är ju inte alldeles enkelt alla gånger. Ofta tror de att de hjälper oss när de viftar och pekar med sina små hårlösa händer, men det blir bara ytterligare en grej att tolka. Funderar på att skriva en bok: "Apans språk".

Jag har bland annat visat Rudolf hur gott det är att ligga och koppla av på bästa solplatsen på altanen. 

Fortsätter förstås med min pinnskola. Det finns mycket att lära inom detta

ämnesområde.

Jag visar lite mer akrobatiska övningar som den här...

...och den här. Han är för liten för att klara det själv, men jag menar på att det är bra att han får tydliga målbilder att jobba mot.

Men hallå, det är JAG som håller pinnskolan. Tant Bruns pinnar gör du klokast i att låta bli, lille vän!

Här dresserar jag både Tant Brun och Rudolf att springa i en ring runt mig.

På väg mot nya äventyr. Jag har som ni förstår mycket visdom att dela med mig av. Snart fem års heltidsutbildning som working kelpie och den utbildningen är rätt omfattande må jag säga.   

Såg att någon antydde i en kommentar att Husse hjälper mig att blogga. Jag förstår inte vad som åsyftas. Den enda karl som kan blogga i detta hushåll är jag. Och det är inte mer med det.

Hejdå.

 Jag som tyckte Rudolf var så söt och duktig som hade satt på sig täcket själv (se två bloggavsnitt tillbaka) börjar nu omvärdera mina iakttagelser. "Täcket" använde han troligtvis som klänning, för alldeles nyss möttes jag av den här synen: 

Sitter perfekt!

 Har även ertappat honom med nylonstrumpor vid ett par tillfällen och DÅ trodde man ju att han utövade normalt valpbeteende, "springa runt med en sock"...

Ni som har känt oss länge vet att även I-or hade ett stort intresse för just bh:ar som unghund. (Det händer att vi fortfarande ertappar honom med detta, men han har börjat förstå att det är bäst att göra sånt i smyg.) För I-ors del såg vi till att dra nytta av det. Pga att vi introducerade föremål i spåret lite för sent för I-or så ville han helst bara spåra vidare istället för att plocka upp, lösningen blev en bh i spåret och därmed var problemet löst:-)

Med Rudolf jobbar jag ju med att lära in en säker föremålsmarkering innan han får spåra, men det är förstås jättebra att ha bh:n som "plan B":-)

Eftersom vi nu har två hundar med detta, hm..., intresse,  undrar jag följande:

Är det ledarskapet?

Är det brist på miljöträning?

Har Matte varit för sträng?

Eller kan det kanske vara genetiskt....:-)

I-or återkommer med månadsavstämning senare idag. Det jag själv kan konstatera är att Rudolf vid 5 månaders ålder har visat sig vara transa!