En främmande apa går en promenad. Under promenaden ska han strö 7 små och en lite större träpinne omkring sig. Den stora träpinnen ska ligga sist. Helst ska pinnarna ligga i apans fotspår för att underlätta för hund, men det är inte alltid det blir så i praktiken. I den klassen jag tävlar - den högsta givetvis - ska det spår apan har lämnat efter sig ”ligga till sig” i cirka 2 timmar.  Därefter kommer jag, i egenskap av hund, in i bilden. Hund får i uppdrag att först hitta spåret. Man får en ”ruta” á 30 x 30 meter tilldelad och den promenerande apan kan ha gått var som helst i denna ruta. Nästa uppgift är att övertyga sin egen apa, vilken för övrigt sitter fast i andra änden av en lina som är fäst i min sele, om att man har hittat spåret. Därefter bär det iväg. Allt går på tid, så även om miljön inbjuder har man inte tid för snabba avstickare såsom att göra ifrån sig eller ta ett bad. (Detta gäller även den egna apan.)

Ja, detta är en del i trekampen. Nästa del är arrangerad så att ett flertal okända apor har irrat runt i en del av skogen, 50 x 50 meter. Där har de spridit diverse ting omkring sig. I den klass jag tävlar i är det fyra olika ting som ska spridas. Min uppgift är att på tid hitta och avlämna dessa ting till min egen apa. När jag gör detta är jag lös, men bär väst. Husses uppgift är att ta emot de föremål jag lämnar, samt att placera sig på lämpliga ställen på den baslinje han får röra sig på. Den egna apan får alltså inte beträda själva rutan, det är mitt område.

Den sista delen går ut på att genomföra ett lydnadsprogram, inte helt olikt den andra grenen jag tävlar i, som kort och gott kallas lydnad. Totalt är det 9 moment som ska presteras och varje moment betygsätts separat.

Nu till min tävlingshelg. I lördags tävlade vi i Falkenberg, det vill säga på min hemmaarena. Dessvärre hade apan som promenerat mitt spår gått baklänges genom upptagsrutan, vilket lurade min nos och jag fick avdrag för ”bakspår”. Ja, det är inte mer med det. Han var säkert nervös, stackarn.

Väl i spåret jobbade jag på bra och fick släpa min något klumpiga Husse genom terrängen. När vi tränar brukar vi välja bekvämare underlag. Jag gjorde mitt jobb och plockade pinnarna. Tyvärr hade den promenerande apan glömt att lägga ut den sjunde pinnen, vilket gav mig ytterligare poängavdrag. Ingen idé att spekulera kring varför han gjort så, det kan ju handla om allt från att han behållit den som en souvenir till att han i ren glupskhet har ätit upp den. Vi kom in till mållinjen i god tid.

I skattjakten var det svårt. Funktionärsaporna hade envisats med att gå i nedförsbacke och de hade väl så fullt upp med det att de glömde lägga två ting. Jag hämtade de två som fanns tillgängliga. Tyvärr tappade vi mycket poäng även på detta.

Slutligen var det lydnaden. Här hade alla inblandade apor fokus och jag kunde prestera som på träning. Husse var också riktigt duktig och det hela slutade med en skaplig lydnad med snittpoängen 254,25. Vi hade roligt inne på plan och det visade sig att vi har höjt vår nivå i fria följet. Kan ha ett visst samband med att Husse har bestämt sig för att träna på detta. Momentet ”stegen” tycker jag inte om. Någon hade lagt såpa på pinnarna när vi tränade tidigare i veckan och jag snubblade. Innan jag dunsade i marken hann Husse dock hjälpa mig upp på fötter igen. På tävlingen gick jag därför väldigt sakta för att förvissa mig om att ett sabotage inte var arrangerat även denna gång. Men de flesta betygen var höga, bland annat hade vi 10:or på inkallning med ställande och läggande, hoppet och platsliggningen. Skallet fick vi betyg 9 på och det var roligt eftersom jag i den inledande träningen av detta moment tyckte att det var svårt att hålla takten i fler än två skall på rad. Sammanfattningsvis var vi nöjda med dagen. Det hela slutade med certpoäng, trots många tappade poäng i skogen.

Det tar på krafterna att drilla runt sin apa i alla dessa delar, så att dagen efter stiga upp i gryningen för att starta på ytterligare en tävling kändes sådär. Denna gång skulle vi till Skåneland. Ja, det var inte mycket annat att göra än att samla krafter och ge sig på det igen.

Apan som la ut det spåret hade i alla fall kommit iväg åt rätt håll. Däremot hade han bara lagt ut fem pinnar och man kan ju anta att han har kvar en i vardera ficka på sin rock. Spåret gick genom hagar och över fält. Jag tappade bort mig ett tag och vi mötte bortsprungna apor i spåret, men runt kom vi. I skattjakten hittade jag tre ting, men trots att det var 2 minuter kvar på tiden valde Husse att bryta eftersom han såg att jag var helt slut. Det var hyggligt av honom, ska komma ihåg det till en annan gång. Vi har inte riktigt kondisen inne för brukstävling två dagar i rad, det är bara att inse.

Det finns en rolig apa i hundvärlden som heter Ulf Kalborg. Sägnen säger att han på ett SM bar en t-shirt där det stod ”Om lydnad hade varit lätt hade det hetat bruks”. En sån t-shirt skulle jag också vilja ha. Den stora utmaningen är ju själva lydnaden. Resten är ju, som ni förstår, så beroende av tillfälligheter.

 

Fajta

31 mars 2009 21:41

Trams! Tycker nog att du ska ta en paus från de där som aporna ska ha dig till att göra. Leta lite får i stället! Mycket roligare och framför allt så fattar aporna betydligt mindre än oss om vallning, vilket innebär att vi får sköta jobbet själva! jag hörde rykten om att du skulle mot mina trakter till helgn och visa vart skåpet ska stå...eller ja...fåren iallafall!

http://www.brakstakarna.se

 

Jezz

1 april 2009 11:15

Ja, det är inte lätt när aporna inte lägger ut allt de ska i skogen. Och så har de synpunkter på att VI har ägarbegär! Hmpf.
Ha dé!

http://www.heldesjo.se

 

Lydia

1 april 2009 15:02

hehe, dåligt av dessa apor att inte spela med öppna kort! Tvekar inte en sekund på att du gjorde en toppeninsats /Dingo - din hemliga beundrare!

http://lydiaodingo.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Utmaningen från I-or är antagen   Välkommen till vår nya blogg "HUNDra ord" som finns på vår hemsida! ...

  Knappt hade vi hunnit lämna tillbaka ett par extra apögon till dess rättmätige ägare, förrän någon annan glömde sina... Återfås mot beskrivning.   Tack för alla grattisar, de får  svansen att vifta. Extra tack till Fia för  praktiskt samordn...

   Då är man inte vem som helst längre - jag har blivit champinjon!  Efter ett par uppvärmningstävlingar fixade vi detta på tre raka och jag säger som Henke Larsson - "Njaee, jag é helnöjd". Å Apornas och mina egna vägnar vill jag inledning...

Först och främst vill Fredrik och I-or TACKA för alla "grattisar"!   23/2 bjöd på fler tävlingsframgångar: Sussie och groenendaeltiken Himbi som tränar här fixade sin uppflyttning till lydnadsklass tre! Stort grattis!!!   Under helgen som gic...

   Ja, det är lika bra att komma till sak direkt. Igår genomförde jag och min apa årets första lydnadstävling - och hej vad det gick. Vi fick ihop PB på 283,5 poäng och det andra förstapriset är nu i hamn. Vet inte om det egentligen var lite dum...