Fredrik gjorde en väldigt träffande sammanfattning av dagens tävling: ”Det kändes som om I-or hade en siren på huvudet som gick hela tiden”   I-or var i sitt ”Hawaii-mode” och Fredrik gjorde en strålande förarinsats som lyckades ”hålla kvar i ratten”. Med facit i hand blev uppvärmningen för kort och väl på plan gick det…fort!  

Totalpoängen förtränger vi, men attityden, utstrålningen och dynamiken var fantastisk. Ytterligare ett plus är att många precisionsdelar funkade riktigt fint trots den överspeedade sinnesstämning som I-or intagit. Dagens starkaste plus på den fronten är rutan som gick så vansinnigt fint till konen, från konen, rakt in i rutan med full fart. Tyvärr blev I-or något sen i ställandet, kom nog på sig själv och skyndade sig att lägga sig. Detta skedde dock före liggkommandot, så halva kroppen låg utanför. Fredrik fick blixtsnabbt upp honom på fötter och med perfekt dirigering in i rutan, men det bedömdes som en nolla. (Inte självklar nolla enligt de domarkonferenser jag har varit på, men personligen hade jag nog också nollat det utförandet.)

Gruppmomenten renderade i 10:or. Gött! Fria följet var attitydmässigt bra, men alldeles ”för mycket”. Dumrutan gick riktigt fint förutom någon liten tassförflyttning och gav en  9:a. Inkallningen var lika magiskt snygg som alltid fram till läggandet som blev något mer fördröjt än vanligt (vilket nog har att göra med att I-or hade ett galet högt tempo). Även i dirigeringsapporteringen fick de till ett finfint konskick, men sen blev I-or för tight i bågen och var blixtsnabbt framme vid mittapporten. Fredrik hann slänga in ett snabbt ”stanna” varpå I-or hoppar över mittenapporten istället för att gripa(!) När han sedan får ett nytt ”höger” är tyvärr inte de stora lurarna påslagna utan han tar detta som grönt ljus för att gripa. Den andra nollan är ett faktum. Metallapporten går kalasfint, men lite ljud vid gripandet sänker till en 9:a. Sen gör I-or en helt osannolik vittringsapportering (hans andra, en annan helt galen gjorde han i klass 3). Han rusar ut mot pinnarna i alldeles för hög fart, dessutom med ett startskall, hamnar flera meter bakom pinnarna där han själv inte riktigt vet vad han gör, rusar tillbaka, griper en pinne i farten…och det är rätt pinne  . Många skratt och betyg 5. Varken jag eller Fredrik tror att det är en slump, men vi lyckades nog inte övertyga någon annan om   Avslutningsvis får de till en riktigt fin fjärr – en fantastisk prestation i den sinnesstämningen.

De gjorde verkligen en sådan där tävling som bådar mycket, mycket gott för framtiden. Nu handlar det bara om att hitta rätt uppvärmningsrutiner så att all den härliga energi och arbetsglädje som grabbarna har tränat upp tillsammans kan styras in i mitten på måltavlan. Fast ”bara” är nog fel ord. Den här aktivitetsnivån kommer I-or sällan upp i på träning – och den är som sagt extremt dynamisk - så det är inte ”bara till att”, men som jag ser det är det ett angenämt ”problem” att arbeta med.  I-or kommer med all säkerhet få fler nollor i sin elitkarriär, men oj så bra de kommer att vara när de ligger på andra sidan om den hårfina gränsen!!!  

Träningskompisarna Tina och Hymer kunde också stoltsera med en härlig attityd i lydnadsklass 3, liksom Lena som gjorde en lovande debut med lilla söta Koja. Tack Fia för fantastisk coachning – du är en klippa  . Stort grattis Mia och Saga till en fin insats i lydnadsklass 2 och ännu ett förstapris!

Vi hade fler vänner på plats, men fick åka innan prisutdelningen på grund av andra åtaganden. Grattis till er alla som fick en bra dag på tävlingsbanan och tack för trevlig samvaro. Tack Varbergs BK för en trevlig tävling!