Sedan dagen Rudolf flyttade hem till oss har vi kallat honom "Monstret från Strängnäs". De flesta som har träffat honom har nog bara sett den mysiga, söta, mjuka lilla Rudolf - och smeknamnet känns troligtvis helt malplacerat.

Men nu har vi fångat honom på bild. Under eftermiddagarna, ofta runt 17-tiden, brukar vår lilla valp genomgå följande förändring:

Från att sova sött, som vilken valp som helst...

...och vakna som vilken valp som helst...

...börjar mungiporna dra sig bakåt och ögonen blir något grönare...

...munnen öppnas och avger ett väsande läte...

...han ser sig omkring efter en lämplig individ att utsätta för terror...

...sen finns det ingen återvändo. Monstret är här och brukar stanna ungefär en timme. Har man tur har man möjlighet att utnyttja energin och attityden till lydnadsträning. Har man otur sitter man och pluggar...

Har under helgen fått försiktiga kommentarer á la "Han är en lite långbent variant, ja". Förstår inte vad folk menar, min fina lilla valp är ju hur välproportionerlig som helst?!

 När man lever med en WK - eller flera - får man vara beredd på både det ena och det andra. Under en trevlig fikastund i Camillas idylliska trädgård häromdagen hann Monstret fixa det här:

I-or ber hälsa att han på grund av tjurighet avstår från bloggandet idag. Dels grämer han sig över tävlingen och dels är han sur för att varken jag eller Husse har möjlighet att köra honom till träningen idag. Han vill också lämna en förklaring till hans något udda uppletande: "Det satt fullt med apor i träden, vilka jag fick i vind. Och det är inte med det."