Det är lätt att lägga att lägga märke till de dagar då allt går åt skogen. De dagarna som flyter på går rätt ofta obemärkt förbi.

Idag har jag haft en alldeles underbar dag. Teoretiskt borde jag kanske inte ha det då jag har många hektiska veckor bakom mig och ett par ännu mer hektiska veckor framför mig. 

Men - så kommer en sån där härlig dag som idag när det inträffar den ena roliga saken efter den andra. Egentligen började det redan i helgen då jag under firmans första deklaration upptäckte att slutsiffrorna för skatten blev betydligt bättre än jag hade räknat med. Idag har jag vickat på hunddagiset och morgonen inleddes med ett trevligt erbjudande om ett litet jobbuppdrag . Vid lunchtid får jag ett telefonsamtal  som innebär en vansinnigt spännande möjlighet (inget spikat och inget officiellt:-). På eftermiddagen letar jag efter frimärken i plånboken och hittar då en bortglömd utbetalning på dryga tusenlappen(!) På kvällen tränar vi med träningsgänget och det flyter på bra för mig och lilla Ruffe. Fick i stort sett ut precis det jag hoppades av träningen. Efter träningen bjöd uppflyttade Falco på de enda tårtsort jag egentligen gillar - marsipantårta. När jag kommer hem ligger favorittidningen i brevlådan. Nu när jag gick in på hemsidan delgavs jag ytterligare ett härligt tävlingsresultat från en kursdeltagare - som grädden på mosset av alla härliga rapporter jag fick i helgen:

Ingela fixade inte bara 183,5 poäng i ettan med Zammy, utan debuterade också i eliten med sin andra långhårscollie Zolo. Detta gick strålande fint - läs mer på deras hemsida! Stort grattis!!!

Ja, dessa fantastiska dagar dyker upp emellanåt. Imorgon är det någon annans tur!

I-or tvingar mig dock att även nämna en incident som inte var lika rolig.

Har under sena eftermiddagen haft studiecirkeln "Härliga hundar" , så I-or och Ruffe har varit med mig hela dagen. De har skött sig kanonfint både på hunddagiset och i sitt arbete i cirkeln. Dessvärre lyckades jag, som tack för detta, glömma dem i bilen nu när vi kom hem från träningen. Kom förstås på det rätt snabbt, men I-or är inte glad. Ruffe bryr sig inte så mycket, men I-or är inte rätt hund att glömma bort. Han känner sig kränkt. Nästa gång, när vi kör två bilar från träningen ber han hälsa att han inte ska åka med Matte i alla fall...