Förstår att ni har saknat mig härute i cyberspace, men en annan har haft fullt upp på sistone. Efter att den adliga titeln godkända vallhund erövrats har siktet varit inställt på debut i elitlydnad. Det är så oerhört mycket för apan att lära sig inför den här klassen, så det har tagit sina träningstimmar. Mycket positivt är att vi båda nu har hittat ett sätt att göra apans marsch (fria följet, reds.anm.) lite roligare, så det börjar ta sig. Tack träningsgänget för ert tålamod med oss!

De nya momenten i eliten – ”Svamp-Bob Fyrkant” (dumrutan, reds.anm.) och ”Apan viftar” (dirigeringsapportering, reds anm.) har vi egentligen nosat på långt tidigare men de skulle förstås putsas till.

Så, igår var det då dags att entra den officiella planen. Fast egentligen gjorde vi en smygdebut förra helgen på klubbens KM, men med matte som domare och agility fullt-ös-medvetslös alldeles intill, utan publikväg emellan, väljer jag att inte räkna detta. Men, men. Matte var imponerad av oss, så helt tokigt kan det ju inte ha varit. Men Husse menade att jag var så bak-och-fram och upp-och-ner och ut-och-in så hade det varit officiellt hade vi aldrig startat. Ja, inte på grund av domaren då utan agilityn. Vet inte vad som händer men jag blir minst sagt wild´n crazy i den miljön, det blir liksom för mycket. Ungefär som om man skulle stänga in matte i Busfabriken i 3 timmar. Det hade hon inte gillat. På tal om småapor har vi fått en kusin, en Lill-Björn. Ska bli spännande att se och pussa på honom. Ruffe lär väl bli alldeles till sig. Han älskar ju småapor.

Tillbaka till väsentligheterna. Igår var det Oskarströms BK som fick äran att ha oss på sin plan. Dömde gjorde Lena Matsson och jag tycker att hon är mycket bättre än Matte på det. Sammanfattningen skulle väl kunna vara att det gick riktigt bra trots ett par grova missar, lite svårigheter, debutnerver och att vi överlag låg långt ifrån vår bästanivå. Under de förutsättningarna är det ändå skönt att ändå landa på ett 2:a pris. Matte, som såklart hann granska oss med sina onda små ögon, trots att hon egentligen var fullt sysselsatt med att döma andra klasser, tyckte att vi hade en riktigt bra helhet. Nu ska det putsas på momentsäkerhet säger aporna och jag är beredd att hålla med.

Betygsmässigt gick gruppmomenten fint, liksom inkallningen (men egentligen gör jag detta för en klockren 10:a, igår blev jag något sen i läggandet så det blev betyg 9). I metallapporten råkade jag  harkla mig vid gripandet, så det blev 9 där med. Vi avslutade med flaggan i topp och fick till en bra fjärr med låsta baktassar (betyg 8,5 med avdrag för att första sättandet var lite segt och att jag inte kom riktigt ända upp). På båda dirigeringsmomenten blev det svårt, men Apan hade sinnesnärvaro att lägga in perfekta hjälpkommandon och räddade mig när jag var på väg mot ett plastband istället för rutan. Höll på att missa konen på dirgieringsapporteringen och fick apporten lite fel i mulen vilket gav omtag. Resultatet blev 7 på båda momenten. Så till de grova missarna. Den första inträffade i dumrutan. Det började fint, men blev distraherad av en hund som ropade på mig utanför planen och tappade fokus helt. Vred mig i stå och hörde sen fel på sättandet = betyg 6. Så dumt, detta kan jag ju rätt så bra. Den andra missen inträffade på vittringen. När jag väl fick vind på den pinne som luktade apa så var jag lite hastig i vändningarna och råkade öppna mulen över pinnen intill. Kom in med rätt pinne, men bedömningen är ju stenhård i detta så betyget blir ändå 0.

Får tillstå att jag är stolt över min insats och att även apan skötte sig väl. Vi hade riktigt roligt på plan och såväl fokus som förväntan steg under programmet. Ska bli kul att tävla snart igen!

Tack Oskarströms BK, domare Lena och tävlingsledare tillika klubbkompis Annika för en trevlig tävling. Tack till alla som hejade på. Grattis till söta lilla Fajta med Matte Åsa som vann på fina 293 poäng.  Tack Matte för att du inte dömde. Tack Husse för att vi är vi.

Hejdå.

Det finns några platser kvar på höstens temakvällar hos Dogz, i Halmstad.

 

 

Tävla med glädje 18/11

 

Teorikväll / Workshop för hundsportare

 

Detta upplägg riktar sig till dig som tävlar i lydnad och/eller brukslydnad och som vill hitta verktyg för att utjämna skillnaden mellan prestationsnivån på träning och tävling . Under kvällen arbetar vi både med tävlingspsykologiska och träningstekniska aspekter mot målet att det ska vara roligt att tävla – för såväl förare som hund.

Ur innehållet:                      -         Planering av träning -         Belöningsteknik -         Kedjning och uthållighetsträning -         Effektiv tävlingsträning -         Målsättning -         Nervositet -         Självförtroende -         Rutiner och koncentration

Datum: 18 November 

Tid: 18-21

Deltagaravgift: 275:- (inklusive fika)

Plats: Hundaffären Dogz, Halmstad

Anmälan sker via info@vovpedagogik.se eller 0731-588958.

 

Observera att detta endast är en teorikväll och att deltagande därför sker utan hund. För dig som önskar bli coachad tillsammans med din hund går det utmärkt att komplettera kursinnehållet med privat träning.

 

 

 

 

 

Kom igång med klicker, 2/12

Är du nyfiken på vad klickerträning egentligen är och hur det går till i praktiken? Med hjälp av en demohund presenteras ”kom-i-gång-övningar” samt liter mer avancerad träning för att illustrera klickerträningens breda användningsområde. Denna kväll riktar sig såväl till dig som är nybliven hundägare och kanske står i kö till valpkurs, som till dig som är aktiv inom hunderiet och vill hålla dig uppdaterad!

 

Plats: Hundaffären Dogz, Halmstad

 

Datum: Onsdag 2 December

                                           

Tid: 18-20

 

Deltagaravgift: 195:-

 

Observera att detta endast är en teorikväll och att deltagande därför sker utan hund. För dig som önskar bli coachad tillsammans med din hund går det utmärkt att komplettera kursinnehållet med privat träning.

 

Anmälan sker direkt till Dogz; info@dogz.se eller 035-123344.

Anmälan är bindande och deltagaravgiften återbetalas/avskrivs endast mot uppvisande av läkarintyg.

 

Betalning sker på plats. Välkommen!

 

Jeanette och långhårscollien Zally har återigen visat framtassarna - denna gång i appell spår där de fixade en fin uppflyttning och 260,5 poäng. Stort grattis!

 

Förra veckan hade vi avslutning för "kvällsgruppen" i den tävlingsinriktade valpkursen. Tyvärr kan jag inte bjuda på någon bild då det var för mörkt ute och jag glömde ta foto under fikat, så jag får presentera gänget i text istället:

• Lena med korthårscollien Yummie
• Linda med labben Wille
• Helena med långhårscollien Sinus
• Yvonne med korthårscollien Kerstin
• Annika med mallen Jänta
• Marie med pumin Quintus

(Får skylla det uteblivna fotograferandet på att jag blev lite distraherad av finfina presenter - tuggben och -min stora last - jordgubbsylt!! Har förresten lagt mig till med ytterligare en last - kolasås i kaffet. Ohyggligt gott, men inte så nyttigt. Inte blir det lättare att avstå när man ständigt är tätt följd av Ruffe, som bär just de färgerna... )

Även denna avslutning bjöd på fina välplanerade kedjor med tävlingslikt framförande. Bästa kvittot var att alla ekipagen hade kul på planen och bjöd på väldigt fint fokus och störningstålighet. Härligt att se! Tack för en fin höst med er - kommer att sakna er "här hemma" men vet att jag kommer att få se er på tävlingsbanor och prispallar framöver!!

Träffar som tur är fler härliga valpar och ägare just nu genom ett gäng i Skedala som har bokat in en egen klickerinriktad valpkurs. Rena lyxkursen då vi är i ridhus och Anna, som har sett till att kursen blir av, bjuder på hembakat!

Är också igång med en hundkurs för deltagarna i den dagliga verksamhet där jag jobbar extra emellanåt (hunddagiset på brukshundklubben i Halmstad). Tycker att det är riktigt häfigt att se hur dessa deltagare både i ord och handling visar på en oerhörd förståelse för hur hundar funkar. Förra gången var det lite ont om dagishundar så både I-or och Ruffe fick rycka in som statister. Citat från den deltagare som hade I-or:

"I-or drar i kopplet, men det är det enda som är dumt. Annars är han jätteduktig på allting. Alla har ju något, så är det med oss människor också."

Så sant!!

Ruffe var inte riktigt inställd på koppelpromenad på led när han kom till klubben - samtidigt som han fick glädjefnatt av att träffa alla polare- så den deltagaren som hade honom fick verkligen jobba, men löste det kanonfint!

Har även fått ett väldigt trevligt jobbuppdrag på Plönningegymnasiet som förbereder för en hundinriktad linje. I måndags hade vi prova-på-dag för 9:or och det kändes väldigt lovande. Även här fick I-or rycka in som statist, vilket han stortrivdes med. Att alla hundar som eleverna hade med sig var tikar, varav en löpte, gjorde inte hans engagemang sämre (men han skötte störningen riktigt fint och kunde demonstrera klickerträning på katedern trots att löptiken stod precis nedanför:-)

Förutom att jobba med roligt planeringsarbete för den hundlinje som förhoppningsvis startar nästa höst, kommer jag några månader framöver hålla hundinriktade kurser för hästelever som har "hund" som individuellt val. Ska bli väldigt spännande att testa gymnasielärarrollen. Har fått väldigt positiv bild både av såväl elever som personal på Plönninge, så det känns verkligen kanonkul att få vara med i detta  projekt. Ett extra plus är det fina skolområdet vilket lämpar sig utmärkt för hundträning!

Tidigare i år skrev jag en artikel för 2010 års version av Hundtränaren - en finfin träningsdagbok som verkligen rekommenderas för hundsportare.  Mer info om nästa års upplaga finner du här!

Vill inleda med att gratulera till fler finfina framgångar för kursdeltagare och privattränare:

• Anne och rottisen Izo har blivit uppflyttade till lägre spår!
• Jeanette och långhårscollien Zally har tagit ännu ett 1:a pris i klass 1 på hela 190,5 poäng!
• Ingela och långhårscollien Zammie har blivit uppflyttad till högre spår. Som grädde på moset hade de tävlingens bästa lydnad trots att de avstod platsen. Grattis pckså till Yvonne på kennel Gemdales som har fött upp både Zally och Zammie!

Det har blivit mycket härlig hundträning på senaste, både med andras och egna hundar. I söndags hade vi turen att tajma det underbara höstvädret med en heldag bestående av spår/uppletande/lydnad här hemma hos oss tillsammans med träningsgänget . Dagen finns illustrerad i text och härliga bilder på Fias blogg - det går nog inte att ta miste på att vi har väldigt kul tillsammans!

Nu ikväll har vi tränat på Oskarströms BK, där vi fick bra störningsträning då flera kurser var ute på planen samtidigt. Är otroligt glad då jag fick ett finfint kvitto på all skvallerträning jag har gjort med Ruffe - trots mängder med hundar (varav en del smet från ägaren, och några skällde en hel del) samt en del ägare som röt till kraftigt efter de smitande hundarna,  i kombination med mörker och skuggor (vi kom dit vid 19-tiden), så var Ruffe riktigt duktig. Ibland var det svårt (det var ju mötets mening), men vi höll oss på rätt sida gränsen vilket gjorde att det var lätt att avstyra de få tillfällen då han var på väg att tagga igång på en hund. Efter en gemensam plats med gänget, som gick kanon, ägnade jag hela kvällens träning åt att utnyttja dessa störningar och tränade bland annat plats med hakan i backen mittemellan två kursgrupper som tränade agility (ca 15 m bort på var sida), samt lite "uppsökande position" och fritt följ starter alldeles intill en kurs med unghundar. Detta avlöstes med att han fick han träna på att "bara vara" medan träningskompisarna körde sina pass (vilket kan vara nog så svårt för en liten kelpieman).

Efter detta fick han vila en kvart i bilen, för att sedan komma in i klubbstugan, där han fixade både hundmöte i entrén och ett gäng kurshundar som kom ut ur en lektionssal ett par meter ifrån oss. Är glad att jag fokuserade störningsträningen på det här viset, trots att det är lockande att trilla in i momentteknik och kedjor nu när en hel del bitar har fallit på plats. Vill passa på att tacka er som har ställt upp som "funktionärer" i hundmötesträningen med Ruffe, det betyder mycket!

Känner mig konstigt nog lite tacksam över Ruffes "nojor" och små attitydproblem - genom dessa har jag återfått perspektivet på "normala"/"träningsbara" problembeteenden (jag vill knappt ens kalla det problem i jämförelse med Skalman - det är en droppe i havet och de är väldigt avgränsade- men det är nog beteenden som klassas som problem i allmänhet) och jag har återfått tilltron till att det är träningsbart. Och jag har återfått tilltron till att även jag har förmågan att lösa det när det ligger på "normala" nivåer. Men jag blir också ständigt påmind om sorgen över att Skalman inte kunde få nå samma framsteg och få vara en lika glad hund som Ruffe är. Min älskade Skalman, du finns med mig hela tiden.

Och på tal om att lösa problembeteenden... Idag på morgonpromenaden kom två lösa border collies framspringandes mot oss i skogen. Våra hundar - som alla var lösa- var jätteduktiga, särskilt Ruffe eftersom det var ett extremt överraskningsmoment. Både han och I-or stannade på kommando trots att de främmande hundarna rusade ner för en backe mot oss och mot...Mimmi. Hon var hur duktig som helst och hälsade väldigt trevlig på dem. Det är fantastiskt härligt att se hennes framsteg med närkontakt med andra hundar. Hon själv verkade hur stolt som helst!

Ja, det är verkligen två härligt knäppa hundar jag har. En vanlig arbetsdag när jag tittar upp från skrivbordet möts jag av följande syn:

  

Mimmi, som allt som oftast ser lika knäpp och rolig ut som hon är. Härliga lilla gris!

  

Vid samma tidpunkt vaknar Ruffe av en fluga på mulen och - trots att han är en riktig flugsnappare - på eget initiativ väljer att köra något slags omvänt lockande...

  

...till och med när flugan sätter sig och retas allra längst ut på nosen:-)

I-or ber hälsa att det är för väl att han finns i flocken och balanserar normalitetsgraden?!? Ja, hans självsäkerhet och vänliga attityd mot allt som lever räcker nog till för tre!:-)

Dagens blogg blev visst något av en 11-månadersavstämning för Ruffe. Upptäckte att jag missat den - på fredag fyller han 1 år, min mysiga, härliga lille kelpiepojk som verkligen förgyller livet.

Ett stort grattis till Svenska landslagets silvermedalj från lydnads-VM i Bralislava. Resultatlistan finns här!

Extra grattis till I-ors halvbror Ylle och matte Maria Hagström som med en fantastisk 5:e-placering blev bästa svenska ekipage. (Jag hade rätt när jag på höstens clinic sa att Maria inte bara är en av de bästa i Sverige på tävlingslydnad, utan en av de absolut bästa i världen!)

Stort grattis också till det halländska ekipaget Mona och Marvin som fixade en fin 12:e-placering. Tycker att dessa resultat är särskilt betydelsefulla med tanke på träningsmetoder och den sympatiska hundsyn som både Maria och Mona står för!

Även här hemma i Sverige gjordes fina elitprestationer i helgen. Två duktiga "Tävla med glädje-deltagare" fixade fina poäng i elitlydnad. För båda ekipagen är detta deras andra förstapris!

• Stine och schäfern Santo, 285 p.
• Ingela och långhårscollien Solo, 272,5 poäng.

Ett stort grattis till er. Härligt!!!

Yes - idag fixade Fredrik och I-or godkänt vallhundsprov på Öströö!

 En stor eloge till dig Fredrik för att du har följt ”din egen” väg och målmedvetet strävat efter att nå detta mål med lustfyllda träningsmetoder, trots att kontexten i vallningsvärlden är som den är och trots att I-or är din allra första hund. Strongt! (I praktiken innebär denna titel även att I-or kan erövra lydnads- och brukschampionat, samt användas i den avel som marknadsförs genom rasklubben.)

  

Vår fina I-or: kung, kung, kung på gården!

Det glada meddelandet nådde mig sent i eftermiddags då jag var på hemväg från en tävlingslydnadskurs för Svedala Brukshundklubb. Önskemål på teman var skvallerträning, planering av träning, tävlingspsykologi och uthållighetsträning. De flesta av mina favoritområden inprickade med andra ord och upplägget var därför mycket kul både att planera och att genomföra. Klubben valde att ha en stor grupp totalt med ett fåtal demoekipage, vilket gjorde att jag valde att göra ett ”workshop-upplägg”. Konstruerade en del nya uppgifter inför detta och ser faktiskt fram emot att sätta mig ner och göra dem själv avseende min och Ruffes träning (är man lite knäpp då?:-) Hade förmånen att ha demoekipage bestående av härliga hundbekantskaper och skickliga förare som var enkla att samarbeta med. Tack till hela gänget för en väldigt rolig och givande dag på er mysiga och välvårdade klubb. Här finns mycket kunskap bland förarna och många talangekipage på g. Därtill fick jag intryck av en väldigt god klubbanda och medlemsvård – den här kursen genomfördes tex på initiativ av tävlingssektorn som morot till klubbens funktionärer.  Var rädda om det ni har och tänk på att utnyttja all den kompetens som finns inom klubben!

 

Dagen har bjudit på många spännande diskussioner!

  

Och många goda skratt, speciellt när man skulle prova på hundens roll...

Tidigare i veckan har jag haft avslutning för en av mina tävlingsinriktade valpkurser. Det har varit fantastiskt kul att följa dessa härliga små krabater i starten på många lovande tävlingskarriärer – jag kommer att sakna er. Då detta upplägg är nykonstruerat var jag lite orolig för att jag kanske lagt ribban på hemuppgifter och avslutningsmål lite för högt, men när slutuppgiften utfördes – ett litet ”tävlingsprogram” med kedja av individuellt valda delmoment/moment och tävlingslik förare – kändes det väldigt bra att vara instruktörJ Särskilt glädjande var det att se den goda förmågan att välja lagom svåra delar att kedja ihop och genom detta få till en väl fungerande helhet och fin förväntan på tävlingssituationen. Stort tack för ert engagemang under dessa veckor och för sporrande och trevlig feedback!

  

Rita med Abbi (riesenschnauzer), Cicci med Essie (beauceron), Anna med Ophelia (Pumi), Eva med Bella (Golden), Aimo med Bosse (Golden). Saknas på bilden gör Ann med springer spanieln Bubblan.

Det har varit extra kul att få ha kurs just i valputveckling och grundträning just nu då denna bit är så aktuell i min egen träning. Kvällsgruppens avslutning är framskjuten på grund av influensor och annat som ställde till det och det är förstås inte kul, men det känns ändå kul att ha denna avslutning kvar att se fram emot. Att se små valpar göra sitt allra bästa är verkligen något som gör mig glad och ibland till och med lite rörd…!

  

Eva och Bella fick till en fin kedja där de valde att ha med delar av 2:ans apportering.

  

Anna med Ophelia gjorde en smart uppdelning av fria följet i flera delmoment.

  

Abbi - kursens gullegris, som trots sin unga ålder bjöd på fint fokus och riktigt bra engagemang.

Har fått glädjande tävlingsrapporter från tidigare ”Tävla med glädje-deltagare”:

• Sara med briarden Wimsa har gjort en kanonfin debut i 2:an med hela 187 poäng.

• Pia med pumin R2 har nu fixat sitt tredje 1:a pris i 2:an och därmed på kort tid kammat hem titeln LP2.

• Jörgen och rottisen Sigge har debuterat appellen och fixat uppflyttning till lägre klass spår.
• Andrea och cocker spanieln Boris har fixat uppflyttning till lydnadsklass elit med fina 287,5 p.

Stort grattis till er alla!!!

Om det är fler som har tävlat – och det är ok att jag lägger det på hemsidan – skicka gärna ett mail eller sms. Det finns risk att jag missat någon under semestertiderna – skicka gärna ett meddelande igen i så fall!

Slutligen följer en liten blänkare om en hundvän som behöver nytt hem - hör gärna av er till mig om ni känner till någon hundmänniska med stort hjärta som har möjlighet att ta hand om fina Bella, så vidarebefordrar jag kontakten:

"Lite stökig, vuxen blandrastik, söker nytt hem. Behöver en lugn trygg människa att lita på och aktivering.  Snäll och positiv, hänger med på allt, van och trygg med barn. Allergi som kuperas med kortison på vinterhalvåret vid behov."

  

Vi har åter besökt vårt favoritresmål Grekland. Denna gång bar det av till ön Samos och fiskebyn Kokari, vilket visade sig vara ett riktigt lyckokast. Där var så otroligt trivsamt på alla vis och när det var dags för hemfärd infann sig en stark ångest. På flyget satt jag och försökte konkretisera vad det egentligen var som gjorde att jag praktiskt taget skulle kunna tänka mig att flytta till Kokari och knappt ville åka hem. Det klassiska - det vill säga härliga stranddagar, långa härliga kvällar med mysiga restaurangbesök, vacker natur och lyxig avkoppling där dagens svåraste beslut utgörs av vilken solsäng man ska välja och vad man ska äta, är förstås något man skulle kunna tänka sig att fylla flera av årets dagar med.

  

Kokari by night!

Men denna gången var det något mer. Dels är Kokari outstanding av de grekiska resmål jag tidigare har besökt - detta var min och Fredriks femte Greklandsresa tillsammans, vår andra tillsammans med svärmor och min tolfte  totalt. Där var oerhört rent och fräscht, samtidigt som det inte var exploaterat på något negativt vis utan genuint grekiskt.

  

Jag fick mycket inspiration till hem och trädgård!

Djuren såg välvårdade ut - en del av de strosande gatuhundarna var till och med riktigt feta och de flesta hade halsband. Någon hade till och med fästinghalsband!

 

Tyvärr inte så bra bildkvalitet på denna bild, men den föreställer byns ruggigaste hund - liknade någon slags blandning mellan lagotto, puli och softis - som har lagt sig på rygg vid min stol för att bli kliad på magen:-) Vad övriga restauranggäster tyckte förtäljer inte historien. Vi mötte denna tik så gott som varje dag, en riktigt härlig bekantskap!

 

Byns äldsta hund?` 

 

Många av katterna hade väldigt vackra kostymer!

 

Ännu en snäll "luns", kanske med inslag av cattledog?

  

Fyra katter som njuter av sin siesta!

  

En ny vän som fick hjärtat att slå ett extra slag. Så lik Skalman - jag nästan sprang emot honom och ägaren kom raskt gående för han var nog rädd att jag skulle stjäla hunden:-)

  

När den gamle mannen som ägde hunden förstod att vi bara skulle klappa och fotografera berättade han stolt att hunden var 3 år och älskade turister. Fick många ivriga pussar. Först blev jag jätteglad, sen lite ledsen...

  

Tyvärr var det ont om åsnor på ön. När vi väl fick syn på en, under en rundtur på ön, flög jag ut ur hyrbilen med kameran i högsta hugg, ungefär som en tysk turist i Sverige som fått syn på en älg:-)

Att ha en underbar strand med kristallklart vatten, mysiga gränder med små butiker och hamnpromenad med flera härliga restauranger inom promenadavstånd från hotellet gav också ett stort plus. Invånarna var väldigt trevliga och trots att vi var där under en av säsongens sista veckor kändes deras engagemang och välvilja äkta. När vi pratade både med invånare och andra turister så var alla överens om att det infann sig en speciell känsla i Kokari och de har många återkommande gäster. Kanske blir det så att våra upptäcksresor i den grekiska ö-världen är slut och att vi också väljer att återvända dit framöver.

Det sammanfattande svaret jag kom fram till där på planet var ändå var att vi verkligen levde i nuet den här veckan. Vi hade inte en enda tid att passa. Mötte vi till exempel en hund på gatan så var det den och inget annat som upptog våra tankar. Vi införde snabbt eftermiddagsrutinen att unna oss något gott på vägen hem från stranden - till exempel en god islatte eller en milkshake - och hade verkligen tid att bara sitta och njuta. Men är inte livet för kort för att bara ha det så här bra en enda av årets veckor? För många är nog en lösning att jobba mer - tjäna mer pengar - så att man kan resa mer. Tanken slog mig som hastigast, men jag insåg snabbt att då får jag mindre av det jag vill ha - nämligen möjligheten och förmågan att leva i nuet.  Vår härliga Greklandsvecka hoppas jag att vi får möjlighet att behålla, men jag önskar samtidigt mer av den känslan under årets andra 51 veckor och i vardagen.

Dessa tankar, tillsammans med inspiration av grekernas livsstil och inställning, har lett till att Fredrik och jag nu har beslutat oss för att gå ner i arbetstid och kommer båda att gå ner till 80% ett tag framöver. Vi har mycket vi vill hinna med under vår fritid den närmaste tiden och varken husrenovering eller hundträning är något vi vill skjuta upp - huset måste tas omhand och hundarna åldras snabbt. Hade vi fortsatt i samma tempo den närmaste tiden hade vi antingen fått ändra målsättningarna, eller blivit väldigt stressade och besvikna. Vad är det egentligen man skyndar mot?  Både husprojekten och hundarna har vi valt som inslag i livet för att det är kul att genomföra, inte för att bli klara och prestera. Därtill vill vi ha en vardag där man har ro att sätta sig vid pianot, se en bra film, krypa ner i soffan med en bok, umgås med vänner och njuta av en islatte på trappan. Inte bara då och då, utan rätt ofta. Just nu är båda i en arbetssituation där vi har möjlighet att välja hur mycket vi vill jobba, en fantastisk möjlighet egentligen - inkomsten kan vi kontrollera och styra konkret, till skillnad från hälsa och välmående som snarare blir en spin-off-effekt av det andra. Det blir kanske inte mer pengar att resa för, men det blir garanterat mer tid att njuta av.

 

Utsikt från solsängen.  

  

Vackra omgivningar.

  

En av insikterna på flyget var att det är ju inte milkshaken i sig eller de halmbeklädda parasollen som gör det, utan att ha tid att njuta av dem!

  

Jag ska aldrig mer säga att jag inte har tid, för det är inte sant. Så länge vi lever har vi tid.

Tack Fredrik och Svärmor för en riktigt härlig vecka. Tack mamma och pappa, samt Yvonne för hjälp med djuren. I-or kommer själv att berätta om hans och Ruffes vecka på Gemdales.

Avsnittet är uppdaterat med text och bilder lördag 19/9!

...för tre riktigt trevliga och väldigt innehållsrika helger tillsammans med er!

2009 års omgång av "Utvecklas som klickertränare" avslutades under helgen som gick - och det kändes riktigt vemodigt... Betydligt mer upplyftande var att se hur fantastiskt bra deltagarna har arbetat mot sina målsättningar. Såväl de praktiska avstämningarna som de mer teoretiska utvärderingarna visade på riktigt hög träningskvalitet. Ibland sägs det att "klickertränare" aldrig blir klara och kommer ut och visar tävlingsresultat - men jag kan lova att detta inte gäller för det här gänget, tvärtom - här är många talanger på g. Hela helgen bjöd på riktigt fina ingångar på plan, trots att vi avancerade med en hel del störningar och "taskiga" (läs medvetet svåra) upplägg!

Ett par av deltagarna har tävlat sedan förra kurshelgen i juli, med riktigt fina resultat:

Cina med boxern Baggis och Annika med korthårscollien Boss har uppnått varsitt delmål - förstapris i klass 2. Annika med Boss har uppnått ytterligare ett delmål - uppflyttad till högre klass spår. Dessutom har de under sommaren erövrat titeln SUCH. Stort grattis!

(För denna och framtida gratulationer här i bloggen gäller att jag har fått tillåtelse att publicera resultatet. Fortsätt GÄRNA att rapportera in tävlingsresultat med andra ord och ange tydligt om de får publiceras eller inte!)

Faktum är att det här kursgänget har varit så bra, så jag vet inte om jag vågar köra någon mer omgång av upplägget...:-) Det jag framförallt gillat hos deltagarna är att de är riktigt skickliga klickertränare i praktiken utan att snöa in sig - i en sådan kurs kunde det nog lika gärna hamnat mer teorietiska deltagare som vill dra klickerträningen till sin yttersta gräns. Ett av de minnesvärda citaten från helgen rörande just detta: "Det finns ju ett mellanting mellan en klickernörd och en nazist...":-) Visserligen var just användarvänlig klickerträning min ambition med utbildningen, men flera av dessa deltagare hade många egna tankar och erfarenheter med sig som överensstämde väl med mitt tänk.

Ett annat roligt citat stod Fredrik för när han kom ner i källaren - där kurslokalen är - och undrade varför pannan lät så konstigt? Men det var inte pannan som lät, utan det var boxern Baggis som hade lånat en hundgårdsbox:-)

Cinas andra boxer, Goya, tog tillsammans med Matte, hem vinsten i "Tvättävlingen". Stort grattis - bra jobbat!

  

Cina och Goya in action!

Denna tävling kom till lite som en kul grej under föregående kurshelg, men ju mer jag funderade på uppgiften desto mer insåg jag dess värde:

Uppgift: Plocka ner tio handdukar från en tvättställning och placera dem i en tvättkorg (placerad ca 2 m från ställningen). Föraren ska vara tävlingslik och får endast ge ETT startkommando för att slippa tidstillägg. Snabbast vinner!

Både när jag tränade detta själv med Mimmi (för att veta vad jag utsätter mina stackars deltagare för) och under själva tävlingen blev det tydligt att vi i denna uppgift tampades med samma problem som lätt dyker upp när vi ska kedja flera tävlingsmoment - frustration för utebliven belöning (som hundarna tycker ska komma efter x antal handdukar eller x antal moment). Det blev också tydligt att hundarna fick stor hjälp av "bra jobbat - kör på - signal". I tvättävlingen gav detta avdrag, men mellan momenten på lydnadsplan går ju detta utmärkt, vilket vi har jobbat med en del i denna kurs. För den som vill komma över trösklar i uthållighetsträningen - och söker träningstips för att träna egenskapen att självständigt ta i och fortsätta jobba - rekommenderas alltså tvättävlingen varmt:-) Jag tror att jag för egen del ska se till att Ruffe fixar denna utmaning innan vi debuterar i klass 1. Övningens svåraste del är kanske att lägga mycket tid och engagemang på en övning som inte tydligt berör momenten, men om man vänder på det är det lättare  - utnyttja en god möjlighet att träna delar i uthållighet och kedjning utan att slita på de momenttekniska detaljerna!

  

Tävlingsinstinkten vaknade ordentligt hos Tommy och Daim. Det blåste en del, så "tävlingsledaren" fick hjälpa till att hålla i tvätten (störning eller hjälp?).

  

Annika och Boss var modiga och gjorde ett tappert försök trots att de inte hunnit träna så mycket på just detta (inte så konstigt med tanke på alla meriter de fixat sedan sist. Dessutom hade de grundat så väl för framåtsändandet att vi under helgen gick riktigt fint att länka ihop delarna. Tror att de kommer att få ett riktigt fint framåtsändande! Kanske är det så med framåtsändandet - som med mycket annat - att vi generellt tränar delarna för länge innan de länkas ihop?

 

Om man väger 4 kg - kan man då apportera en tungapport som väger 2 kg?

  

Inga problem för Ellens dvärgpinscher Bella i alla fall! Ellens fina tränarfärdigheter speglades även i hennes kelpie Pill som bjöd på många fina uppvisningar under helgen.

Återigen - stort tack för nöjet att få coacha er och äran att få vara delaktig i er träning. Jag har haft väldigt roligt och fått väldigt mycket kunskap, inspiration och peppande ord från er. Hoppas att vi snart ses igen!

Min egen träning med Ruffe går fint! Som tur var talar allt för att Bruks-SM:et sammanföll med en riktig testosterontopp, för sedan dess har Ruffe fungerat fint bland andra hundar. Ibland taggar han till om han blir osäker, men det känns i allra högsta grad träningsbart till en riktigt behaglig nivå. Denna vecka har han bland annat varit med mig tre dagar i arbete på hunddagiset på brukshundklubben, varit på vallkurs med Fredrik tillsammans med massa nya hundar, tränat på hemmaklubben och legat plats bredvid ny hund (+ oplanerade skott vilket han tyckte var lite jobbigt, men inte värre än att vi kunde fortsätta träna), gått ett par stadspromenader med tighta hundmöten, funkat fint här hemma under klickerhelgen + andra kurser i veckan, så nog har vi testat av honom:-)

  

Min tur snart? Ruffe på vallkurs för Peter Nilsson!

Om det sedan var själva SM-miljön han har svårt för vet jag inte. Går man med honom i stan när det är som mest folk är han i alla fall hur cool och avstressad som helst. Troligtvis är det väldigt mycket hundar på liten yta som han har svårt för, så det får vi träna vidare på (och som jag ser det är det inget egentligt "problem", men det är förstås skönt om han funkar lika bra där som överallt annars. Jämfört med vad vi kämpade med med Skalman är detta en väldigt liten droppe i ett väldigt stort hav.)

  

Igår passade Ruffe på att svalka trampdynorna och spana in stadsankorna när vi tog en runda i Halmstad city.

Också den tävlingsinriktade träningen går väldigt fint, är särskilt nöjd med utvecklingen av apporteringen, vilken vi har jobbat en hel del med. I tisdags inledde jag passet med träningsgänget med att kedja tre moment, vilket gick riktigt bra. Framförallt är jag nöjd med att vi fick till en bra uppvärmning och bra fokus från start trots den typen av störningar som kan vara svåra för Ruffe.

Efter träningen hade vi all anledning att fira våra träningskompisar:

• Christer och Falco har blivit uppflyttade till elit sök!
• Fia och Qvittra har debuterat i lägre spår och fixade en uppflyttning med hela 561 poäng

Stort grattis och tack Fia för riktigt gott fika!

Nu väntar två veckors semester! Eventuella meddelanden som inkommer under denna period besvaras under vecka 41.