Kvällen har tillägnats tävlingsträning tillsammans med fem lovande och skickliga ekipage bestående av både gamla och relativt nya bekantskaper. Överlag var kvaliteten på träningarna hög och det var särskilt kul att se välplanerade och stiliga ingångar på plan. Bra jobbat allihop och tack för en trevlig kväll där tre timmar gick i ett nafs!

Min  träning med Ruffe får hjärncellerna att arbeta på högvarv - dels mina egna, men även hans verkar det som. Det jag tidigare har uppfattat som mystiska tapp av fokus och koncentration kan i själva verket handla om att han tänker väldigt mycket och väldigt djupt. Häromdagen arbetade vi med apporteringen och då han har fått fin förväntan på att lämna saker + fina ingångar, tyckte jag att det var dags att börja arbeta med ingångar med apportbock. Inledningsvis blev han sådär konstig - svarar inte som någon normal hund på träningsupplägget och ser tämligen disträ och ointresserad ut. En viss frustration infinner sig hos matte som har lite svårt för just denna egenskap - hellre hundar som är helt galna och tjuvstartar hela tiden än hundar som liksom inte kommer sig för (det känns ungefär som att träna ett marsvin). Extra frustrerande då jag sedan dag ett har jobbat målmedvetet för att hålla uppe hans initiativförmåga och "ta-i-ordentligt-attityd". Har ju funderat mycket fram och tillbaka om jag har gett Ruffe för svåra uppgifter i den del shejpingprocesser och tänkt för mycket helhet. Så funderade jag även nu - till nästa pass. Då sitter nämligen alla de delarna jag introducerat på föregående pass. Hur säkert som helst och med fin attityd. Om och om igen.

Ja, det är inte första gången det blir tydligt hur mycket som kan hända i de små hundhjärnorna mellan träningspassen, men på Ruffe är det extremt. En stor vinst i detta är att det hittills känns som att det sitter riktigt bra när han väl har klurat ut uppgiften - inget jag varit bortskämd med på Mimmi precis:-)

Det jag måste lära mig nu är att lita till vår träning och vårt upplägg även när det känns jätteskumt. Är väldigt nöjd med väldigt många delar som har känts konstiga från start.

På jobbfronten har jag fått ett riktigt roligt uppdrag: Jag kommer att vara med och utveckla + undervisa i en högskoleutbildning med inriktning "Hund och Hälsa" vid Högskolan i Malmö. I praktiken innebär detta att jag får möjlighet att arbeta med mina huvudämnen på en och samma gång: förändringsarbete, människor med funktionsnedsättningar, hund, pedagogik, psykologi.  Eventuellt får jag även möjlighet att medverka i en forskningsgrupp inom detsamma - hur spännande som helst. Dessutom får jag riktigt trevliga och kompetenta kollegor som jag verkligen ser fram emot att få arbeta med!

På tal om detta är jag lite trött på frågan om jag har fått något jobb(...) Att driva en egen firma räknas tydligen inte riktigt:-) 

Sedan jag blev heltidsarbetande efter min examen i juni arbetar jag bland annat med följande:

• Marknadsföring
• Ekonomistyrning
• Fakturering och bokföring
• Organisation
• Utbildningsplanering
• Utbildning / coachning
• Lokalvård + markskötsel (japp, det tar faktiskt mer tid än man tror!)
• Skribentuppdrag (har bla skrivit en artikel till nästa års version av "Hundtränaren")
• Timvikarierande gruppledare i Daglig verksamhet.

Så, svaret är ja. Jag har fått jobb nu Inser att jag låter lite bitter, men det är lite frustrerande att för 119:e gången i ordningen höra "så skönt för Fredrik med lite semester", när jag nämner att VI har ett par semesterveckor kvar. Söka nya uppdrag kommer jag nog ofta att stå på agendan, eftersom min intention är att arbeta i olika projektanställningar. Helt klart den negativa delen i att jobba på detta sätt - det är svårt att ha en längre framförhållning vilket kan vara lite otryggt. Fördelarna är framförallt friheten, variationen och utvecklingsmöjligheterna. Planen för den del av verksamheten som innefattar vanliga hundkurser/privat träning består fortfarande i att ha det  "som en liten del upptill" - jag vill inte tappa min hobby i det hela och jag tror att jag måste se fram emot varje enskilt uppdrag för att kunna göra ett bra jobb i tränarrollen.

Sen kan jag ju erkänna att firmafesterna fortfarande är sådär kul:-) Provade maskerad sist, men det var för uppenbart. Tips på tema till nästa?

Mycket hund har det varit på sistone, men desto mindre bloggande! (Många gånger har jag prioriterat träning framför uppdatering och det är egentligen inget jag vill ändra på:-)

 Många kompisar och kursdeltagare har tävlat med fina resultat. Inser att ambitionen att gratta alla här på bloggen inte kan efterlevas. Dels är det lätt att glömma någon och dels känner jag mig ibland osäker på om folk vill att resultaten ska publiceras eller inte. Därför blir det ett stort kollektivt grattis utan att nämna namn.  

Sedan sist:

 

-          Jag har startat upp två tävlingsinriktade valpkurser. Otroligt roliga kurser att hålla med duktiga ekipage som uppvisar en härlig öppenhet för att tänka och prova nytt. Extra kul är det förstås när man själv är väldigt inne i valp- och grundträningstänket. Efter dagens kurstillfällen har halva kursen nu genomförts.

 

-          Igår hade jag en teoretisk ”Tävla med glädje-kväll” för ett trevligt gäng tävlingsförare. Trots den tillfälligt sammansatta gruppen hade vi riktigt bra stämning och många givande diskussioner kring svårigheten att utjämna skillnanden mellan träning och tävling.

 

-          Tillsammans med Camilla har jag hållit en klickerkurs genom Dogz i Halmstad. Det blev en intensivkurs med tuffa hemuppgifter och vi var imponerade över hur snabbt våra kursdeltagare klarade att sätta säg in i tänket och avancera i träningen. Roligt att samarbeta med en hundbutik med riktigt fin hundsyn och extra kul att många olika raser var representerade i gänget. Det kändes dessutom riktigt kul att dela instruktörsrollen med Camilla igen och jag hoppas att det blir fler tillfällen – du är alldeles för duktig hundtjej för att låta bli!

 

-          Vårt träningsgäng har haft en alldeles fantastiskt härlig träningshelg för Maria Hagström här på Lillegård. Maria är en av mina absoluta förebilder i hunderiet och det blir så lätt att gå kurs när man synkar i tänket (jag är annars min egen värsta mardrömselev – extremt kritiskt – men det fanns ingen anledning nu.) Vi jobbade framförallt med lydnaden och hade även en givande förmiddag med uppletande. Extra kul var det att Maria även hade en deltagarplats, vilket gjorde att vi på nära håll fick följa hennes tankar och träning med fina Ylle inför SM:et. Oerhört lärorikt!

      

      För min och Ruffes del var denna helg lite av en deadline (jag behöver sådana för att skärpa till mig) och de delar jag bestämt att vi skulle vara klara med satt riktigt bra, så att vi kunde avancera vidare (framförallt föremålshantering vilket tagit en stor del av vår träningstid hittills). Vi chockade både Fredrik och övriga träningskamrater med vårt avancemang i fria följet – med kniven mot strupen så…;-)

     

        Ett stort tack till vårt fantastiska träningsgäng – Tina, Fia och Christer - för att vi hade så vansinnigt trevligt från början till slut. Alla hjälptes åt med allt, så fast vi var här hemma kändes det som att vara iväg på semester. Tack alla - vi får se till att vara riktigt rädda om varandra!

      

      Tack Maria för ditt engagemang, din vilja att dela med dig av all din kunskap och din beundransvärda ödmjukhet!

 

-         Tisdagen därefter arrangerade jag en mycket lyckad clinic under ledning av Maria. 69 deltagare anmälda, så detta var firmans ”största” arrangemang. Roligt att intresset för denna typ av hundträning är så stort!

     

     Tack Maria även för detta – jag hoppas att vi får tillbaka dig till våren med ett nytt tema!

       Tack också till mina fantastiska kursdeltagare som ställde upp som demoekpiage: Lena Mjöberg med Yummie, Cina Bengtsson med Baggis och Tommy Nilsson med Daim. Ni fick riktigt fina lovord både av Maria och publiken!!!

 

-          Vi har varit delaktiga i genomförandet av Bruks-SM. På Kamratfesten skapade Fredrik riktigt härlig stämning med ”Nils-Runez”. Kan inte minnas någon Kamratfest när musikerna har fått sådan uppmärksamhet och uppskattning. Själv stod jag i baren, stolt som en tupp över min egen Bon Jovi:-)

       På lördagen skrev jag för skyddslydnaden och på söndagen för spårlydnaden. Momentsäkerheten var överlag högre än förväntat medan ekipagens utstrålning och samarbete var lite mer varierande. Favoriterna Maria och Ylle genomförde ett riktigt fint program i ”min ring” och jag fick nöjet att bara föra in höga poäng i protokollet. Tyvärr var Ylle lite för laddad i föregående ring, men deras fina insats räckte till en fin 8:e placering. Grattis!

        Grattis också till Ulf och Heidi på kennel Kronbacken som står som stolta uppfödare till silvermedaljörerna i spår - Anette och Cider - ett ekipage som uppvisade en fantastiskt fin lydnad. Extra imponerande är att de i år dessutom placerat sig i finalen i lydnads-SM samma helg som de fick bra placering på agility-SM. Vilken säsong!

      För den som vill se bilder från Bruks-SM rekommenderas  zoonen.com

       En stor eloge till alla som har hållit i trådarna för detta SM och tack till alla funktionärer vi samarbetat med. Det var enbart trevligt och roligt att vara delaktig – SÅ ska det vara att engagera sig ideellt!

 

-          Ruffe har hunnit fylla 10 månader. Överlag utvecklas han fint och är fortfarande en väldigt mysig och på många sätt lustig hund. I träningen går det framåt och han blir mer och mer lättränad (koncentrationstappen blir färre och färre, på träningshelgen med Maria fick vi knappt fram dem alls – både på gott och ont då jag hade hoppats på lite tips kring detta).

      Vi har nosat på många moment och jag är nöjd med den breda repertoaren vi har jobbat upp. När man lägger mycket tid på det lite mer flummiga aspekterna som attityd och spelregler kan det vara svårt att känna att man går framåt, men när vi häromdagen genomförde en riktigt fin baklängeskedja av fritt följ, inkallning och hopp, med tillhörande transporter + kommendering, kändes det verkligen kanon.

      Han tycker fortfarande att det är rätt jobbigt med skott (skäller, kan resa ragg, men flyr inte), men det verkar helt klart träningsbart. Har aldrig haft en skottberörd hund innan och passade därför på att fråga efter träningstips under träningshelgen. Börjar bli sugen på brukset på allvar och den lilla grundträning i spår och uppletande vi har hunnit göra har gått fint. Han ser ut att ha en bra balans mellan metodik och intensitet i sitt nosarbete.

I söndags hade vi ett stort bakslag då jag på eftermiddagen tog med Ruffe till SM-området. Han freakade ut totalt och betedde sig inte alls särskilt trevligt mot en del hundar vi mötte. Förstår inte riktigt vad som flög i honom, men troligtvis blev det för mycket med så många hundar på en gång. Den lilla osäkerhet som han alltid har haft mot nya hundar växte sig gigantisk. Många hundar funkar ju bättre med riktigt många hundar runtomkring, men inte Ruffe, tydligen. Ska lägga lite extra krut i träningen på hundmöten, så att han kan fixa detta på ett tillfredsställande sätt även när det blir riktigt svårt. Fortfarande funkar han kanon med andra hundar när vi släpper honom och jag hoppas att detta bara var en "testosterontopp" som inte kommer visa sig igen. Han befinner ju sig mitt i könsmognaden, så det är inte helt ologiskt att det kan vara så… Och är det inte så, får vi helt enkelt jobba med den biten (även om jag är väldigt osugen). Som Fredrik så klokt har sagt – av alla problem Skalman hade vore det konstigt om Ruffe inte får något av dem… Problem med okända hundar är ju dessutom inte helt ovanligt bland kelpisarna, tyvärr.  Men självklart hade jag hoppats att han skulle vara lika trygg och godmodig som I-or!

 

Under prisutdelningen satt Ruffe i mitt knä på läktaren. Då kom det en liten tjej i 4-årsåldern och satte sig bredvid oss. När hon skulle gå en stund senare frågade hon om hon fick säga hejdå till min hund (som hon inte alls hade hälsat på). Javisst svarade jag och kände mig helt lugn när hon lutade sig över Ruffe (som fortfarande låg på rygg i mitt knä) och pussade honom på nosen. Detta besvarades av ivriga pussar tillbaka. I det läget kände jag mig lite gladare igen och blev påmind om allt som faktiskt funkar. Ruffe är väldigt glad i människor och extra glad med barn. Känner mig helt trygg med hans tillgänglighet och det är guld värt. Älskar min lilla härliga Ruffe väldigt, väldigt mycket och tror och hoppas att vi en spännande och rolig tid framför oss!

Ibland hamnar man i situationer där man inte har något annat val än att lita till sin egen - och i detta fallet även hundarnas - förmåga. I måndags knackade en svettig joggare på dörren och undrade om jag visste vems får det var som tagit sig ur "fållan där borta". Dessvärre pekade han åt motsatt håll där vår hage är och då det inte går några andra får här i närheten insåg jag snabbt att det var "vårt" gäng som var på rymmen. (Den hagen joggaren trodde att fåren rymt från är en kohage.) Från verandatrappan kunde jag skymta alla femton fåren i snabb takt rörde sig bort mot den gård där de kommer från. (De har lyckats ta sig dit förut vid två tillfällen, ena gången då vi glömt en grind öppen och andra gången då de lyckats putta väck en provisorisk staketlagning. Att får skulle vara dumma djur tror jag inte ett dugg på - gott lokalsinne är något som definitivt imponerar på mig!:-)

Med Fredrik sisådär 40 mil hemifrån fanns det inte mycket annat att göra än att ta med I-or och slänga sig i bilen. Vi körde fortare än jag visste att man kan göra på våra grusvägar och kom ifatt fåren uppe vid landsvägen (ca 1 km hemifrån). Hade sinnesnärvaro nog att parkera vid vägkanten - om vi väl fick fatt i fåren skulle jag ju inte få med bilen hem igen.

Understrykas bör att jag inte har någon större koll på vallningen. Kom inte ihåg vilket håll som I-or har lättast för i hämtet, men tog ett snabbt beslut att skicka höger så att han skulle hamna mellan fåren och landsvägen. Först såg han inte fåren då de rört sig över ett krön, så iförd ett par foppatofflor fick jag springa med I-or en bit över en åker som var totalt genomdränkt efter förmiddagens ösregn. När fåren kom inom synhåll fick vi till ett bra hämt och det var en rejäl kick att se I-or få kontroll över hela gänget. Han drev sedan dem väldigt fint mot mig och vi påbörjade vandringen hemåt. En bit bort kom en annan hundägare som nog blev något förvånad över sällskapet han mötte. I-or lyssnade väldigt fint på höger och vänster, vilket gjorde att jag kunde parera eventuella avstickare där fåren tenderade att vilja smita in.  Hade inte ens hunnit få med mig telefonen i stressen, så jag är oerhört tacksam över att det gick så väl som det gjorde. Synd att inte ha kameran till hands så att jag hade haft bildbevis på våra dolda talanger. Ska erkänna att jag blev ännu mer biten av vallningen nu när det verkligen var på riktigt!

 Tackor, lamm (varav ett riktigt litet) samt en bagge, hemma i hagen igen!

Orsaken till "rymningen" visade sig vara en öppen grind. Tyckte det var lite konstigt då vi varit extremt noggranna sedan förra rymningen... Med grinden stängd skulle man kunna tänka sig att historien slutar där. När jag morgonen därpå gick ut på verandan möttes jag dock av en oönskad syn - hela gänget utanför hagen igen!!! Denna gången hade de dock inte hunnit så långt. Tog återigen med mig I-or, men i samband med att vi några dagar tidigare hämtade fler får fick han tyvärr ett par rejäla elstötar och hade sedan dess inte velat röra sig nära elstaketet (när han inte ens vill valla är det illa!). Lyckades få in 13 får, men tackan med det lilla lammet hamnade utanför och satte av parallellt med staketet bort mot grannen. Insåg snabbt att jag inte skulle kunna övertala I-or och sprang därför in och hämtade...Ruffe! (Alternativet Mimmi kändes inte klokare.) Fick tänka igen - vilket är det nu Fredrik har sagt att han har svårast för -fösa eller driva- och vilket är vilket... När vi väl kom ikapp fåren och fick stopp på dem tyckte jag det kändes bäst att ha fåren mellan oss - dvs driva. Ruffe lyssnade jättefint trots att jag råkade släppa honom lite för nära vid ett par tillfällen. Denna gången hade jag med mig kameran!

Det såg nog riktigt stiligt ut emellanåt, hans unga ålder till trots.

När jag skulle få väck eltrådarna till hagen för att kunna släppa in fåren höll de på att dra igen, men Ruffe gjorde då en riktigt fin "räddningsaktion", helt på egen tass. Häftigt att se!

Det visade sig att fåren hade satt i system att "klia upp" den nya grinden, så nu är den försedd med rep. Hade någon sagt till mig för en vecka sedan att du och I-or ska valla hem 15 får från landsvägen och dagen efter ska du och Ruffe stoppa och valla in en rymmande tacka med ett lamm, så hade jag helt klart betvivlat kompetensen - hos samtliga inblandade. Det är verkligen häftigt med dolda talanger som kommer fram i ljuset när man är så illa tvungen. Dessutom visade det sig att det är drivningen som Ruffe har svårast för!

Under semestern hade vi förmånen att få bra coachning i vallningen av Ingrid Hammarlind, i sällskap av Kalle Andersson (Måsarps) och hans fru. Ett pass hos Kalle och sedan ett pass här hos oss. Tack till er alla för riktigt trevlig träning, inspiration och samvaro!

Ruffe har stenkoll på fåren (ha,ha) och väntar på sin tur!

 

Har ibland saknat den pedagogiska delen i vallningssammanhang, men definitivt inte med Ingrid - hon är en föredömlig vallningspedagog och Ruffe får fin assistans av härliga "Lad".

Känslan av att Ruffe kan bli något i vallningen, vilken vi fick redan då Ruffe var 12-veckor och vallade ankor, blev bekräftad av Ingrid och Kalle. Han fick bl.a cred för att han var lydig och för god förmåga att "hålla sig på benen". Kalle hade svårt att tro på att han verkligen bara är 9 månader! Faktum är att vallningsträningen har gått så fint att Fredrik har anmält sig och Ruffe till nybörjarklassen på WK-mästerskapen. Helt galet egentligen, men med målsättningen att starta, utnyttja det som ett bra träningstillfälle och bryta direkt om (när) det blir för svårt så känns det som en kul grej!

I samband med visiten hos Kalle utökades även vårt ankbestånd.

Tre glada fransmän - Monsieur Qvack, Monsieur Fjedér och Madame Nebb!

Sorten heter "Rouen" och tillhör gräsandssläktet.

Åsa-Nisse är något fientligt inställd både till nykomlingarna och till sin egen son "Elling" som börjar bli stor, så han och Eulalia får gå utanför ankgården ett tag.

Nu ser vi fram emot ett spännande WK-mästerskap! (I-or har börjat komma över elchocken och idag kunde de träna som vanligt igen. Klassen han startar i är dock i svåraste laget för hans del, så vi åker iväg med låga prestationskrav rent poängmässigt - men desto mer mod!;-)

Har både en och två gånger funderat kring om jag kommer att ångra att jag har lovat bort Ruffes vallningskarriär till Fredrik - börjar upptäcka hur kul det är! Fredrik var helnöjd när han gav mig följande "feedback" efter ett pass där jag körde Ruffe- vet du att du sa "ligg SA JAG":-)

Jag kryper till korset och erkänner att när det hettar till i vallningen så är det inte så lätt att vara den där strukturerade, genomtänkta och pedagogiska hundtränaren man vill vara. Snarare beter man sig lika primitivt som den galna apa man en gång kom ifrån!:-)

VOV Pedagogik har nöjet att arrangera en "Clinic" med Maria Hagström, under temat "Leken som grundträning för framgångsrika tävlingsresultat". Mer info på  hemsidan - detta är definitivt ett tillfälle att fånga. Välkommen!

 

Vil börja med att gratulera duktiga kursdeltagare som gjort fina prestationer på lydnadstävlingar:

• Colliesyskonen Zally och Zammy har tillsammans med mattorna Jeanette och Ingela  tagit ytterligare varsitt förstapris på fina poäng i klass 1.

• Pumin Artoo och matte Pia har genomfört en lydnadstvåa med riktigt bra känsla!

 Vill också gratulera goda vänner som gjort riktigt bra ifrån sig på agilitybanan:

• Cicci och groenendaelen Funny har tagit sitt första agilitycert!

•  Lena och korthårscollien Axa har blivit uppflyttade till agilityklass 3 och fått första pinnen i hopp 2!!

Förra helgen genomfördes helg 2 i kursen "Utvecklas som klickertränare". Är så otroligt glad över detta klickergäng - vi delar ambitioner både med klickerträningen och tävlingslydnaden, vilket ger många spännande diskussioner och riktigt roliga träningspass.

Under temat "baklängeskedjning" tog jag av en slump en "plocka-ner-tvätten-övning" som demoexempel, vilket flera valde att prova i den praktiska träningen och detta utvecklades sedan till en extra hemuppgift för nästa tillfälle: Plocka ner 10 handdukar från  en tvättställning och placera dem i en tvättkorg, med ett startkommando som enda tillåtna hjälp -snabbast vinner. Ju mer jag tänkte på hemuppgiften, desto bättre kändes den eftersom den kan innefatta bra träning inom flera viktiga teman: baklängeskedjning, flyt, uthållighet och förväntan på tävlingslik förare. Tror att det finns en stor vits i att träna både sina egna och hundens färdigheter i dessa teman med hjälp av  "plojmoment". Funderar på om jag -av den anledningen-   utmana övriga flockmedlemmar tillsammans med Ruffe!

Mimmi hjälper ofta till med tvätten, men får oftast plocka upp ur korgen. När hon skulle assistera mig i en liten demo av baklängeskedjningen bjöd hon på ett sättande  -tidigare hennes mest osannolika beteende i shejpingläge. Detta trots rätt tydliga signaler i form av handduk på golvet och utplacerad tvättkorg. Men efter vår Canisutbildning hon har väl lärt sig att det där klickerfolket kan bli så vansinnigt imponerade och glada över att man bara sitter alldeles stilla:-) Goa, knäppa, lilla Mimmi!

Korthårscollien Boss och matte Annika kom snabbt igång!

Liksom Cina med boxern Baggis, här assisterade av Ellen.

Har man bara tillräckligt mycket vilja och envishet - och en skicklig förare - gör det inget att man är liten. Dvärgpinschern Bella löste snabbt utmaningen tillsammans med matte Ellen.

 Foto: Ellen Uusitalo

"Med full kraft välta ett hopphinder" visade sig finnas med i Daims beteenderepertoar. Nja...det var inte riktigt det husse Tommy var ute efter, men vi fick oss alla ett gott skratt!

 

Foto: Ellen Uusitalo

Daim bjöd vidare på mer underhållning - DEN targettekniken!:-)

 Foto: Ellen Uusitalo

Så här lång tyckte groenendaelen Ellie att allt kändes som vanligt...

 Foto: Annika Bovall

...men här undrar hon nog varför de skrattande aporna lägger sig till med pinsamma gymnastiska övningar;-) Matte Matilda är väl ursäktad då det finns en praktisk motivering och själv får jag väl skylla på att jag anstränger mig för att leva mig in i kursdeltagarens situation...:-)

Tack gänget för ännu en toppenhelg. Det ska bli spännande att följa upp arbetet med era individuella målsättningar på vår sista helg i september. Och ännu mer spännande att se vem som vinner tvättävlingen...:-) Extra tack till Annika och Ellen för hjälp med fotograferingen!

Från vänster: Marie, Simon, Sussie, Himbi.

I förrgår fick jag en väldigt trevlig överraskning av två av mina "privattränare", Marie och Sussie  - en stor korg proppfull med godsaker! Jag fattade ingenting eftersom det varken var julafton eller födelsedag, men förklaringen löd "Grattis till examen + tack för träningshjälp". Snacka om guldkant på vardagen - stort, stort tack!  Som om det inte var nog med det uppvisade Sussie fantastiska framsteg med båda hundarna på det efterföljande träningspasset!

Juni månad har innehållit många roliga händelser på hundfronten, vilket tillsammans med det härliga vädret är en förklaring till att det har varit sparsamt med bloggandet!

 

Vi har besökt lydnads-SM och blivit inspirerade av många duktiga ekipage. Resan innebar även bra miljöträning för Ruffe som hade lite svårt att förstå att det var full aktiviet – men inte för honom. Överlag var han dock väldigt duktig och enkel att ha med sig, men ibland slog det över i bus och skällande när någon väl ville hälsa på honom.

 

Det finns många att gratulera från detta SM och jag vill särskilt lyfta fram två av mina förebilder i hundträning:

 

• Maria Hagström med I-ors halvbror Ylle som bjöd på två fantastiskt fina program och knep silvermedaljen. Återigen imponerade de med kombinationen högt tempo och fantastisk precision – rakt igenom!

 

• Mona Kjernholm med Marvin som visade många fina detaljer och ett härligt samspel vilket tog dem till final och – trots en nollad vittring - en fin sjundeplats totalt. Är säker på att detta ekipage kommer att plocka mästerskapsmedaljer inom kort!

 

Också här hemma på Lillegård har vi haft många duktiga och lovande ekipage i en omgång ”Momentteknik”, en omgång Tävla med glädje-fortsättning, samt en ny omgång av ”Tävla med glädje”. Har dessutom tillbringar en hel del tid med ekipage i Oskarströms Brukshundklubb genom tävlingslydnadsträning för brukssektorn,  en ”Inspirationskurs för instruktörer”, samt ett träningsgäng som bokat en egen träningsdag. 

Stort TACK till alla kursdeltagare för fantastiskt roliga dagar tillsammans med er och för att ni – trots att några av er fick gå kurs i extrem värme – har medverkat till en riktigt härlig kursstämning!

Parasollet på träningsplanen kom väl till pass under veckans "Tävla med glädje-kurs"!

 

 Rekordvärmen hindrade inte engagemang och glada miner bland instruktörerna på Oskarströms BK!

 Gamla Sippan visade att "finns viljan så finns orken"! Trots att hon kommit upp i tonåren jobbade hon stolt och flitigt i de praktiska passen!

 

Kreativitet på hög nivå!

Det är så härligt att ha kursdeltagare som gör att man - trots heldagar med hundträning - är riktigt sugen på att träna de egna hundarna på kvällen!

I lördags var jag tävlingsfunktionär på Ullareds BK. Denna gång fick jag rycka in som tävlingsledare istället för domare. En stor eloge till klubben för en mycket välarrangerad och trevlig lydnadstävling. Extra roligt var det att få se Cecilia med boxern Tea, som nyligen varit här och tränat och presenterade ett fantastiskt fint samarbete på planen. En annan boxer, Master, som deltagit i Tävla med glädje, gjorde också en bra prestation på planen tillsammans med matte Christina (trots att Master inte var i sin bästa form). På tävlingen mötte jag också bekanta som gjort samma jobbiga resa som vi, med en släkting till Skalman. När vi möttes sa de att deras hund nu leker med Skalman uppe i himlen - ord som betyder mycket och träffade rakt i hjärtat. Tårarna föll hela vägen hem. Tänker på er.

Ruffe har hunnit fylla 8 månader – hjälp vad fort det går! En förändring sedan sist är att han har lärt sig simma – och älskar det. Liksom för de övriga kelparna är hundstranden i Ugglarp numera en favoritplats!

 

Kelpiebus i solnedgången!

Ruffe har varit riktigt duktig när det har varit kurser här hemma – och fixar utan problem att röra sig fritt mellan huset och trädgården utan att stressa eller störa medan det tränas för fullt utanför. Skönt!

 

Han börjar bli riktigt duktig med hästar – både de som passerar gården och de vi möter på promenad. Häromdagen mötte vi en travande häst i en kurva och Ruffe, som var lös, la sig direkt på kommando trots att hästen kom rakt mot honom på bara några meters håll. En bra avstämning av skvallerträningen!

Vi har haft väldigt trevligt besök av Ruffes brorsa Dingo. Detta var den hane vi valde mellan och jag kan konstatera att vi valde fel – Dingo hade ett vippöra!:-) Skämt åsido så var de lika i mycket. Dingo hade dock inte börjat lyfta på benet och sånt än, medan Ruffe  har varit rätt så ”hanig” det senaste. Leken var intensiv och fartfylld!

 

Lika som bär! 

Träningsmässigt har Ruffe och jag framförallt jobbat med att snabbt få upp och bibehålla hög aktivitetsnivå och fokus i lydnadsträningen. Han är inte helt enkel alla gånger, men jag känner igen mycket från I-or och det är förstås en hjälp. Rolig är han definitivt – och fortfarande oerhört mysig och kelsjuk. Håller fast vid att han är en hund med väldigt många olika sidor - de flesta av dem väldigt uppskattade!

 

Och så sägs det ju att det finns en värld utanför hunderiet… Har hunnit få besked från min examinator om att jag kan numera titulera mig Magister!:-) Är även färdigexaminerad från Malmökursen och är nu inne på vecka 3 som ”ickestudent”. Det känns lite konstigt!

 

Funderar lite fram och tillbaka kring bloggandet. Är egentligen inte så förtjust i varken att läsa eller skriva bloggar av det mer redovisande slaget – som dagens avsnitt;-) Kanske blir det istället mer ”krönikor” framöver vilket i så fall kompletteras med en ”tack-och-grattis-sida” på hemsidan. Ska fundera lite till.

Och så måste jag förstås ha möte med I-or kring det hela. Har kollat om han kan tänka sig att blogga lite mer  om jag drar mig tillbaka och han menar på att allt är förhandlingsbart…

 

Hoppas att ni alla har det härligt i sommarvärmen!

 

• Camilla och "kelpieretrievern" Asta, deltagare i tävlingslydnadshelg hösten 2008 som jag höll tillsammans med Camilla Svenäng, har nu fixat sitt LP i lydnadsklass 3!

• Ann och jaktlabben Pommac, deltagare i Mandylikes kennelläger våren 2009, har i imponerande rask takt marscherat upp till högre klass sök!

Stort grattis till er alla fyra och lycka till på kommande tävlingar!

I tisdags tränade jag och Ruffe med träningsgänget och den träningen gick så bra så jag nästan har glömt bort att reflektera kring den(...) När en träning eller tävling går åt skogen brukar jag trösta mig med att det -i alla fall i mitt fall- skapar reflektion, vilket inte helt sällan leder till utveckling:-) Men det är förstås minst lika viktigt att reflektera kring de träningar/tävlingar som går riktigt bra, inte minst för självförtroendet!

 Detta är något jag behöver bli bättre på, då jag lätt blir "nöjd" när saker går vägen och därmed tar en liten paus både praktiskt och mentalt. (Mitt och Mimmis deltagande i SM är ett klassiskt exempel  - jag var så nöjd och glad efteråt så det dröjde länge innan jag kom igång och tränade igen. Synd, på ett vis, då vi verkligen var i form. Kan ju inte låta bli att undra vad vi hade åstadkommit om vi hade legat i lite mer det året...)

I tisdags klarade jag min målsättning att hålla uppe Ruffes fokus och koncentration under vår träningstid. Han hade endast några små tapp då han "hamnade i bläng". Varför gick det då så bra? Inte så lätt att sätta fingret på, men jag kan identifiera följande faktorer som kan ha bidragit:

- jag var väl förbredd med material och belöningar (korvbitar, slemmig burkmat, favoriträven och boll i snöre)

- jag hade en översiktlig planering men gick samtidigt mycket på känsla och lyckades på ett bra sätt anpassa övningar/upplägg utifrån stunden

- jag var i - för mig - god tid och hann rasta ordentligt innan

- vi inledde passet med en lång platsliggning där Ruffe hade bra stadga och fokus trots att han minuterna innan hade hälsat på Qvittra, en av favorittjejerna, som löper. Hon låg tre hundar bort. Löpet lockade honom definitivt vid hälsningen- han var extremt intresserad av henne och började pipa på ett sätt han aldrig gjort innan. Nosade också extremt mycket i backen. Men själva platsliggningen gick alltså, trots detta, väldigt bra.

- vi fick startnummer 2. Jag tror att platsen var en hjälp för att samla fokus och ska prova framöver att inleda träningspassen med stadgemoment på kommando istället för mer aktiva moment med mycket frishejping vilket jag har gjort tidigare. (Hade han fått ett senare startnummer hade vi troligtvis fått "fokusera om" efter platsen.)

- träningsgänget var väldigt peppande under träningen och lyfte fram att de tyckte att vi hade utvecklats mycket sedan sist = glad matte = bra träning!

- en annan faktor, som kan förklara en del, är att vi har tränat ganska målmedvetet för det vi åstadkom:-)

De senaste dagarna har Ruffe gjort klara framsteg i att snabbt komma tillbaka med leksaker som kastas iväg. Ibland väljer han att "hålla den på stället" och lägga sig, men förväntan på att snabbt komma till matte och kampa stiger för varje pass.

Har även fått till bra träning på "överraskningsmöten" under den senaste tiden. Vi har varit på Galgberget i Halmstad under en sen kväll där det dök upp enstaka individer i skymningen. Igår kväll var vi inne i Falkenberg city i regnet där vi mötte flera personer med paraplyer. Har även haft några möten på promenader här hemma, både arrangerade och slumpmässiga.

Idag stod det en parkerad bil i skogen som han reagerade en del på (skall och ragg, men inga problem att få honom att komma på inkallning). Bilar bekommer honom inte alls annars (längre), varken parkerade eller åkandes, men den "dök upp plötsligt" mitt i skogen. Händelsen stärkte min övertygelse om att det är överraskningsmoment i sig han har svårt för och inte tillgänglighet till människor/hundar, rädsla för bilar eller skotträdsla. Inne i stan viftade han på rumpan åt de flesta och det mesta och försökte pussas hit och dit, men barnvagn i kombination med stort paraply hade han svårare för. Det blev dock en bra träning då han fick hälsa på både barn, vagn, paraply och mamman. Han var alldeles till sig av glädje då han förstod att det var människor "därunder". Ruffe verkar fortfarande ha en enorm förkärlek till barn!

Idag kom det ett par hästar bakom oss i skogen. Jag  la hundarna några meter från vägen de red förbi på, vilket Ruffe fixade utmärkt - första gången han klarar det i den situationen -såpass nära och såpass "ensligt" - utan minsta ljud. Hade förberett med smaskig geggamoja i snusdosa, vilket kom väl till pass!

Tror och hoppas att plötsliga och enstaka möten snart kommer att vara lika mycket "piece of cake" som dammsugaren, kossor och bilar är idag - han behöver bara få kläm på vad det är för något. Vi jobbar på med skvallerträningen!

I helgen är det många deltagare från "Tävla med glädje" som har varit ute och visat framtassarna!

• Lena och mallen Koja blev i lördags uppflyttade till lydnadsklass 3

• Ingela och shappen Tuva fixade i lördags uppflyttning till lydnadsklass 2

• Jörgen och rottisen Zigge gjorde en trevlig debut med fint samarbete i klass 1

• Lotta och collien Alizza fick till ett fint program i lydnadsklass 1 och landade endast en halv poäng från uppflyttning

• Martin och flatten Kavu blev i fredags uppflyttade till klass 2

• Två ekipage som nyligen debuterat i elitlydnad fixade i fredags varsitt förstapris: Ingela med collien Zolo, samt Stine med schäfern Santo.

Ett stort GRATTIS till er allihop. Bra jobbat!!!

(Gratulationer och rapporter bygger på att jag har varit på plats eller fått skvallermail/sms. Så, om du saknar en gratulation - hör av dig!)

I sammanhanget passar det bra att påminna om att det fortfarande finns plats kvar på sommarens omgång av "Tävla med glädje":-) (Intensivkurs över två heldagar 30/6-1/7).

Vill också gratulera ett par aussieekipage: klubbkompisarna Anette med Castor gjorde en bra tävling med många fina detaljer i klass 2 och våra gamla klubbkompisar, Lena och Faiga, fixade en uppflyttning till elitlydnad!

Några av nämnda ekipage hade jag förmånen att få följa på riktigt nära håll eftersom jag dömde ett par klasser på lördagens tävling i Falkenberg. Det var jätteroligt att se att samtliga fick till riktigt fint samspel ute på planen och även många fina momenttekniska detaljer!

 Det känns roligt att vara medlem i en klubb som anordnar så trevliga tävlingar - det är alltid lättsamt och roligt att hjälpa till. Extra roligt att det var många anmälda, tror det var runt 50 starter. En extra eloge till kubben för att efteranmälningar sköttes på ett trevligt och smidigt sätt. Tack till tävlingsledare Alexandra och skrivare Hanna för roligt samarbete ute på planen. Dagen avslutades med en välarrangerad prisutdelning, under ledning av Annika, där till och med vi domare fick pris - en fin bukett rosor pryder nu köksbordet!

Förra veckan hade jag kvällskurs i tävlingslydnad med brukssektorn i Oskarströms BK, vilket var väldigt trevligt. Gillar verkligen initiativet att möjliggöra gemensam utbildning/"belöning" för respektive sektor i klubben. Jag ser fram emot återstående tillfällen med dessa trevliga förare och härliga hundar!

På hemsidan finns ny information angående höstens kurser, samt en nyhet i kursutbudet: "Valpkurs - inriktning tävlingslydnad".

Nu har jag sista veckan som student framför mig. Känslorna är blandade - skönt att bli "klar". Men vad händer sen och vem är jag nu? 

Om allt går som jag hoppas blir det en spännande höst med en rolig fördelning av arbetsuppgifter. Har inte i nuläget några planer för att utöka den tävlingsinriktade kurs-/träningsverksamheten utan trivs rätt bra med att ha den som en liten del av den totala verksamheten. Vill inte tappa hobbyaspekten i det hela och vill heller inte tappa känslan av att verkligen se fram emot varje kurs och läger. Kommer därför att satsa på att utveckla verksamheten inom fältet "hunden som pedagogisk resurs" och hoppas även få möjlighet att utföra fler skribentuppdrag.

Det har varit många "djupa" tankar på sistone både med avseende på arbetsinnehåll och upplägg. Vad vill jag göra, hur vill jag jobba..och så vidare. Trivs än så länge bra med att vara egenföretagare, inte minst för möjligheten till variation och förändring!

Här hemma på gården har tyvärr en liten ankunge dött, bara ett par dagar efter uttåget ur ägget. De två andra verkar dock friska och krya. Vår andra ankhona ruvar intensivt på ett stort antal ägg, så kanske blir det ännu fler!

Igår kläcktes tre små ankungar! Detta är vår andra kull, den första kläcktes sommaren 2007. Eftersom löpänder oftast kläcks i maskin känns det extra roligt - det verkar som om ankorna trivs här! 

 

Vi har inte velat störa dem i onödan, så i dagsläget finns ingen bättre bild än denna. En sitter vid äggen i boet och de andra två går bakom de vuxna. Namnen är inte bestämda, men Knatte, Fnatte och Tjatte ligger ju nära tillhands om det stannar vid tre:-)

Vi har även fått ytterligare ett lamm! När jag kom tillbaka från morgonpromenaden förra måndagen såg det ut att vara så gott som nyfött. Både tackan och lammet såg väldigt välmående ut. Detta lammet var redan när det föddes lika stort som de 3 veckor äldre tvillingarna.

Välkommen Ullgott!