Vi har åter besökt vårt favoritresmål Grekland. Denna gång bar det av till ön Samos och fiskebyn Kokari, vilket visade sig vara ett riktigt lyckokast. Där var så otroligt trivsamt på alla vis och när det var dags för hemfärd infann sig en stark ångest. På flyget satt jag och försökte konkretisera vad det egentligen var som gjorde att jag praktiskt taget skulle kunna tänka mig att flytta till Kokari och knappt ville åka hem. Det klassiska - det vill säga härliga stranddagar, långa härliga kvällar med mysiga restaurangbesök, vacker natur och lyxig avkoppling där dagens svåraste beslut utgörs av vilken solsäng man ska välja och vad man ska äta, är förstås något man skulle kunna tänka sig att fylla flera av årets dagar med.

Kokari by night!

Men denna gången var det något mer. Dels är Kokari outstanding av de grekiska resmål jag tidigare har besökt - detta var min och Fredriks femte Greklandsresa tillsammans, vår andra tillsammans med svärmor och min tolfte  totalt. Där var oerhört rent och fräscht, samtidigt som det inte var exploaterat på något negativt vis utan genuint grekiskt.

Jag fick mycket inspiration till hem och trädgård!

Djuren såg välvårdade ut - en del av de strosande gatuhundarna var till och med riktigt feta och de flesta hade halsband. Någon hade till och med fästinghalsband!

Tyvärr inte så bra bildkvalitet på denna bild, men den föreställer byns ruggigaste hund - liknade någon slags blandning mellan lagotto, puli och softis - som har lagt sig på rygg vid min stol för att bli kliad på magen:-) Vad övriga restauranggäster tyckte förtäljer inte historien. Vi mötte denna tik så gott som varje dag, en riktigt härlig bekantskap!

Byns äldsta hund?` 

Många av katterna hade väldigt vackra kostymer!

Ännu en snäll "luns", kanske med inslag av cattledog?

Fyra katter som njuter av sin siesta!

En ny vän som fick hjärtat att slå ett extra slag. Så lik Skalman - jag nästan sprang emot honom och ägaren kom raskt gående för han var nog rädd att jag skulle stjäla hunden:-)

När den gamle mannen som ägde hunden förstod att vi bara skulle klappa och fotografera berättade han stolt att hunden var 3 år och älskade turister. Fick många ivriga pussar. Först blev jag jätteglad, sen lite ledsen...

Tyvärr var det ont om åsnor på ön. När vi väl fick syn på en, under en rundtur på ön, flög jag ut ur hyrbilen med kameran i högsta hugg, ungefär som en tysk turist i Sverige som fått syn på en älg:-)

Att ha en underbar strand med kristallklart vatten, mysiga gränder med små butiker och hamnpromenad med flera härliga restauranger inom promenadavstånd från hotellet gav också ett stort plus. Invånarna var väldigt trevliga och trots att vi var där under en av säsongens sista veckor kändes deras engagemang och välvilja äkta. När vi pratade både med invånare och andra turister så var alla överens om att det infann sig en speciell känsla i Kokari och de har många återkommande gäster. Kanske blir det så att våra upptäcksresor i den grekiska ö-världen är slut och att vi också väljer att återvända dit framöver.

Det sammanfattande svaret jag kom fram till där på planet var ändå var att vi verkligen levde i nuet den här veckan. Vi hade inte en enda tid att passa. Mötte vi till exempel en hund på gatan så var det den och inget annat som upptog våra tankar. Vi införde snabbt eftermiddagsrutinen att unna oss något gott på vägen hem från stranden - till exempel en god islatte eller en milkshake - och hade verkligen tid att bara sitta och njuta. Men är inte livet för kort för att bara ha det så här bra en enda av årets veckor? För många är nog en lösning att jobba mer - tjäna mer pengar - så att man kan resa mer. Tanken slog mig som hastigast, men jag insåg snabbt att då får jag mindre av det jag vill ha - nämligen möjligheten och förmågan att leva i nuet.  Vår härliga Greklandsvecka hoppas jag att vi får möjlighet att behålla, men jag önskar samtidigt mer av den känslan under årets andra 51 veckor och i vardagen.

Dessa tankar, tillsammans med inspiration av grekernas livsstil och inställning, har lett till att Fredrik och jag nu har beslutat oss för att gå ner i arbetstid och kommer båda att gå ner till 80% ett tag framöver. Vi har mycket vi vill hinna med under vår fritid den närmaste tiden och varken husrenovering eller hundträning är något vi vill skjuta upp - huset måste tas omhand och hundarna åldras snabbt. Hade vi fortsatt i samma tempo den närmaste tiden hade vi antingen fått ändra målsättningarna, eller blivit väldigt stressade och besvikna. Vad är det egentligen man skyndar mot?  Både husprojekten och hundarna har vi valt som inslag i livet för att det är kul att genomföra, inte för att bli klara och prestera. Därtill vill vi ha en vardag där man har ro att sätta sig vid pianot, se en bra film, krypa ner i soffan med en bok, umgås med vänner och njuta av en islatte på trappan. Inte bara då och då, utan rätt ofta. Just nu är båda i en arbetssituation där vi har möjlighet att välja hur mycket vi vill jobba, en fantastisk möjlighet egentligen - inkomsten kan vi kontrollera och styra konkret, till skillnad från hälsa och välmående som snarare blir en spin-off-effekt av det andra. Det blir kanske inte mer pengar att resa för, men det blir garanterat mer tid att njuta av.

Utsikt från solsängen.  

Vackra omgivningar.

En av insikterna på flyget var att det är ju inte milkshaken i sig eller de halmbeklädda parasollen som gör det, utan att ha tid att njuta av dem!

Jag ska aldrig mer säga att jag inte har tid, för det är inte sant. Så länge vi lever har vi tid.

Tack Fredrik och Svärmor för en riktigt härlig vecka. Tack mamma och pappa, samt Yvonne för hjälp med djuren. I-or kommer själv att berätta om hans och Ruffes vecka på Gemdales.

 

Stine

7 oktober 2009 13:00

Önskar att jag var lika klok som du! Tack för ett bra blogginlägg och något att fundera på.... Kram Stine

http://www.16tassar.se

 

Lotta

7 oktober 2009 13:30

Tid är oerhört viktigt, och viktigare blir det ju äldre man blir. Jag gör vad jag kan för att omfördela mellan arbete och fritid och en liten bit på väg har jag kommit. :) Hoppas ni lyckas med er målsättning – att få mer tid!

http://www.bruksterrier.se

 

Camilla

7 oktober 2009 15:21

Du är väldigt klok för dina unga år. :-)

Jag har också funderat på det här med tid, och försöker sluta säga att jag "inte har tid". Klart jag har! Men vad väljer jag att fylla den med? Där gör vi alla olika val, men att vi inte HAR tid, det är inte sant. Det har vi ju. 24 timmar varje dygn!

Har du lust att njuta av en kaffe på stan i det närmaste så är jag bara ett SMS borta.

 

Cicci

7 oktober 2009 16:38

Jag hörde något så klokt en gång...
Tänkt om du varje natt hade fått 86400 kr på ditt konto men att det tömdes klockan 00.00 varje natt. Vad hade du gjort då? Troligen hade du använt alla dessa 86400kronor varje dag till sådant du måste men framförallt ville ha. Varje natt får du 86400 sekunder på ditt tidskonto, vad gör du med den tiden, använder du den till det du vill?

Om svaret är ja så spelar det ju ingen roll vad man gör eller hur man lever, bara man ärligt känner och tänker att jo jag använder mina 86400sekunder på ett sätt som får mig att vara lycklig.

Till dig Camilla, jag testade ett tag att istället för att säga ”jag har inte tid” säga att jag inte prioriterade det lika högt/ ville använda tiden annorlunda etcetera. Det var ju sant…men inte så uppskattat ;-)

Mot en välbehövlig tentapluggspaus i friskt höstväder med härliga hundvänner. Ta väl hand om er/ Cicci och Funny

 

Prissy

7 oktober 2009 19:39

Det gläder oss att Ni fick ut så mycket av Er resa! Vi längtar ofta till Grekland! Bra med 80%!! Kram

 

Cina

7 oktober 2009 20:27

Klokt, tycker jag! 80%-principen är ju bra både här och där, när man inte tar den alltför allvarligt...!

Kram Cina

http://www.boxerpag.se

 

Pia

7 oktober 2009 21:01

Det är så lätt att säga att "tid är viktigare än pengar". Det är grymt att ni faktiskt genomför det, NJUT AV LIVET!! Själv är jag "ledig" hela dagarna och har fullt upp ändå...jag är helt enkelt inte gjord för att ta det lugnt - men jag passar på att göra så mycket jag hinner av "vill göra-listan" och får dessutom kvantitetstid med mina barn. Halva tiden har redan gått... :o

Kram till hela flocken!!

http://www.heldesjo.se

 

Nalle

7 oktober 2009 22:55

Hej Jenny!
Härligt att läsa att Ni har så sunda åsikter redan innan ålderdomen knackar på dörren. Du verkar förstå att det mest värdefulla i livet faktiskt är gratis, tid, hälsa, vänskap, kärlek, lycka, personlig utveckling, utforskning av det okända, naturupplevelser, musikupplevelser osv - det handlar bara om att inse det och ta konsekvenserna av det, vilket Ni nu så klokt väljer att göra. Grattis! Fortsätt med det!
Vi tycker bara att det är en förmån att få ta hand om Mimmi!
Det är nog jag som är far till Dig :-)
Allt gott till Er!

 

Ingela Pettersson

8 oktober 2009 20:53

Jenny - du har så rätt..........
Ta tillvara sånt som man verkligen vill - och inte säga ja - bara för att vara snäll.................. Det är en bra början :-)

Kram till hela förnuftiga flocken!
/ Från 80% sedan 6 år.........

http://www.zting.se

 

Sarah

10 oktober 2009 17:47

Hej Jenny!

Ett väldigt fint och bra inlägg. Du har så rätt så. Att proritera sig själv och MIN fritid är så svårt ibland....

Tack för en jättebra dag idag! Det är härligt att träffa/gå utbildning för någon som faktiskt förstår mig och min hund och som inte predikar för EN linje. Tack det värmer!

Kram kram

http://www.sarahlina.com

 

Ulrica

16 oktober 2009 11:17

och jag fick en väldigt märklig reaktion på läsningen här, jag sitter hrä och gråter. ...och ja jag har ju oxå gått ner i tid, och så skönt det är men gud så man inser hur man har stressat rundor hur länge som helst...det är hemskt att inse! Jag hade gott kunnat bo i grekland och driva nåt café eller nåt men inte för att det är där utan som du säger, för att man har tid...ja nog är det nästan otäckt när man kommer till insiktiten!
Må väl och ha en go helg!
Kramar Ulrica o Chili

http://www.lyckeboet.dinstudio.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Utmaningen från I-or är antagen   Välkommen till vår nya blogg "HUNDra ord" som finns på vår hemsida! ...

  Knappt hade vi hunnit lämna tillbaka ett par extra apögon till dess rättmätige ägare, förrän någon annan glömde sina... Återfås mot beskrivning.   Tack för alla grattisar, de får  svansen att vifta. Extra tack till Fia för  praktiskt samordn...

   Då är man inte vem som helst längre - jag har blivit champinjon!  Efter ett par uppvärmningstävlingar fixade vi detta på tre raka och jag säger som Henke Larsson - "Njaee, jag é helnöjd". Å Apornas och mina egna vägnar vill jag inledning...

Först och främst vill Fredrik och I-or TACKA för alla "grattisar"!   23/2 bjöd på fler tävlingsframgångar: Sussie och groenendaeltiken Himbi som tränar här fixade sin uppflyttning till lydnadsklass tre! Stort grattis!!!   Under helgen som gic...

   Ja, det är lika bra att komma till sak direkt. Igår genomförde jag och min apa årets första lydnadstävling - och hej vad det gick. Vi fick ihop PB på 283,5 poäng och det andra förstapriset är nu i hamn. Vet inte om det egentligen var lite dum...