Avsnittet är uppdaterat med text och bilder lördag 19/9!

...för tre riktigt trevliga och väldigt innehållsrika helger tillsammans med er!

2009 års omgång av "Utvecklas som klickertränare" avslutades under helgen som gick - och det kändes riktigt vemodigt... Betydligt mer upplyftande var att se hur fantastiskt bra deltagarna har arbetat mot sina målsättningar. Såväl de praktiska avstämningarna som de mer teoretiska utvärderingarna visade på riktigt hög träningskvalitet. Ibland sägs det att "klickertränare" aldrig blir klara och kommer ut och visar tävlingsresultat - men jag kan lova att detta inte gäller för det här gänget, tvärtom - här är många talanger på g. Hela helgen bjöd på riktigt fina ingångar på plan, trots att vi avancerade med en hel del störningar och "taskiga" (läs medvetet svåra) upplägg!

Ett par av deltagarna har tävlat sedan förra kurshelgen i juli, med riktigt fina resultat:

Cina med boxern Baggis och Annika med korthårscollien Boss har uppnått varsitt delmål - förstapris i klass 2. Annika med Boss har uppnått ytterligare ett delmål - uppflyttad till högre klass spår. Dessutom har de under sommaren erövrat titeln SUCH. Stort grattis!

(För denna och framtida gratulationer här i bloggen gäller att jag har fått tillåtelse att publicera resultatet. Fortsätt GÄRNA att rapportera in tävlingsresultat med andra ord och ange tydligt om de får publiceras eller inte!)

Faktum är att det här kursgänget har varit så bra, så jag vet inte om jag vågar köra någon mer omgång av upplägget...:-) Det jag framförallt gillat hos deltagarna är att de är riktigt skickliga klickertränare i praktiken utan att snöa in sig - i en sådan kurs kunde det nog lika gärna hamnat mer teorietiska deltagare som vill dra klickerträningen till sin yttersta gräns. Ett av de minnesvärda citaten från helgen rörande just detta: "Det finns ju ett mellanting mellan en klickernörd och en nazist...":-) Visserligen var just användarvänlig klickerträning min ambition med utbildningen, men flera av dessa deltagare hade många egna tankar och erfarenheter med sig som överensstämde väl med mitt tänk.

Ett annat roligt citat stod Fredrik för när han kom ner i källaren - där kurslokalen är - och undrade varför pannan lät så konstigt? Men det var inte pannan som lät, utan det var boxern Baggis som hade lånat en hundgårdsbox:-)

Cinas andra boxer, Goya, tog tillsammans med Matte, hem vinsten i "Tvättävlingen". Stort grattis - bra jobbat!

  

Cina och Goya in action!

Denna tävling kom till lite som en kul grej under föregående kurshelg, men ju mer jag funderade på uppgiften desto mer insåg jag dess värde:

Uppgift: Plocka ner tio handdukar från en tvättställning och placera dem i en tvättkorg (placerad ca 2 m från ställningen). Föraren ska vara tävlingslik och får endast ge ETT startkommando för att slippa tidstillägg. Snabbast vinner!

Både när jag tränade detta själv med Mimmi (för att veta vad jag utsätter mina stackars deltagare för) och under själva tävlingen blev det tydligt att vi i denna uppgift tampades med samma problem som lätt dyker upp när vi ska kedja flera tävlingsmoment - frustration för utebliven belöning (som hundarna tycker ska komma efter x antal handdukar eller x antal moment). Det blev också tydligt att hundarna fick stor hjälp av "bra jobbat - kör på - signal". I tvättävlingen gav detta avdrag, men mellan momenten på lydnadsplan går ju detta utmärkt, vilket vi har jobbat med en del i denna kurs. För den som vill komma över trösklar i uthållighetsträningen - och söker träningstips för att träna egenskapen att självständigt ta i och fortsätta jobba - rekommenderas alltså tvättävlingen varmt:-) Jag tror att jag för egen del ska se till att Ruffe fixar denna utmaning innan vi debuterar i klass 1. Övningens svåraste del är kanske att lägga mycket tid och engagemang på en övning som inte tydligt berör momenten, men om man vänder på det är det lättare  - utnyttja en god möjlighet att träna delar i uthållighet och kedjning utan att slita på de momenttekniska detaljerna!

  

Tävlingsinstinkten vaknade ordentligt hos Tommy och Daim. Det blåste en del, så "tävlingsledaren" fick hjälpa till att hålla i tvätten (störning eller hjälp?).

  

Annika och Boss var modiga och gjorde ett tappert försök trots att de inte hunnit träna så mycket på just detta (inte så konstigt med tanke på alla meriter de fixat sedan sist. Dessutom hade de grundat så väl för framåtsändandet att vi under helgen gick riktigt fint att länka ihop delarna. Tror att de kommer att få ett riktigt fint framåtsändande! Kanske är det så med framåtsändandet - som med mycket annat - att vi generellt tränar delarna för länge innan de länkas ihop?

 

Om man väger 4 kg - kan man då apportera en tungapport som väger 2 kg?

  

Inga problem för Ellens dvärgpinscher Bella i alla fall! Ellens fina tränarfärdigheter speglades även i hennes kelpie Pill som bjöd på många fina uppvisningar under helgen.

Återigen - stort tack för nöjet att få coacha er och äran att få vara delaktig i er träning. Jag har haft väldigt roligt och fått väldigt mycket kunskap, inspiration och peppande ord från er. Hoppas att vi snart ses igen!

Min egen träning med Ruffe går fint! Som tur var talar allt för att Bruks-SM:et sammanföll med en riktig testosterontopp, för sedan dess har Ruffe fungerat fint bland andra hundar. Ibland taggar han till om han blir osäker, men det känns i allra högsta grad träningsbart till en riktigt behaglig nivå. Denna vecka har han bland annat varit med mig tre dagar i arbete på hunddagiset på brukshundklubben, varit på vallkurs med Fredrik tillsammans med massa nya hundar, tränat på hemmaklubben och legat plats bredvid ny hund (+ oplanerade skott vilket han tyckte var lite jobbigt, men inte värre än att vi kunde fortsätta träna), gått ett par stadspromenader med tighta hundmöten, funkat fint här hemma under klickerhelgen + andra kurser i veckan, så nog har vi testat av honom:-)

  

Min tur snart? Ruffe på vallkurs för Peter Nilsson!

Om det sedan var själva SM-miljön han har svårt för vet jag inte. Går man med honom i stan när det är som mest folk är han i alla fall hur cool och avstressad som helst. Troligtvis är det väldigt mycket hundar på liten yta som han har svårt för, så det får vi träna vidare på (och som jag ser det är det inget egentligt "problem", men det är förstås skönt om han funkar lika bra där som överallt annars. Jämfört med vad vi kämpade med med Skalman är detta en väldigt liten droppe i ett väldigt stort hav.)

  

Igår passade Ruffe på att svalka trampdynorna och spana in stadsankorna när vi tog en runda i Halmstad city.

Också den tävlingsinriktade träningen går väldigt fint, är särskilt nöjd med utvecklingen av apporteringen, vilken vi har jobbat en hel del med. I tisdags inledde jag passet med träningsgänget med att kedja tre moment, vilket gick riktigt bra. Framförallt är jag nöjd med att vi fick till en bra uppvärmning och bra fokus från start trots den typen av störningar som kan vara svåra för Ruffe.

Efter träningen hade vi all anledning att fira våra träningskompisar:

• Christer och Falco har blivit uppflyttade till elit sök!
• Fia och Qvittra har debuterat i lägre spår och fixade en uppflyttning med hela 561 poäng

Stort grattis och tack Fia för riktigt gott fika!

Nu väntar två veckors semester! Eventuella meddelanden som inkommer under denna period besvaras under vecka 41.

Kvällen har tillägnats tävlingsträning tillsammans med fem lovande och skickliga ekipage bestående av både gamla och relativt nya bekantskaper. Överlag var kvaliteten på träningarna hög och det var särskilt kul att se välplanerade och stiliga ingångar på plan. Bra jobbat allihop och tack för en trevlig kväll där tre timmar gick i ett nafs!

Min  träning med Ruffe får hjärncellerna att arbeta på högvarv - dels mina egna, men även hans verkar det som. Det jag tidigare har uppfattat som mystiska tapp av fokus och koncentration kan i själva verket handla om att han tänker väldigt mycket och väldigt djupt. Häromdagen arbetade vi med apporteringen och då han har fått fin förväntan på att lämna saker + fina ingångar, tyckte jag att det var dags att börja arbeta med ingångar med apportbock. Inledningsvis blev han sådär konstig - svarar inte som någon normal hund på träningsupplägget och ser tämligen disträ och ointresserad ut. En viss frustration infinner sig hos matte som har lite svårt för just denna egenskap - hellre hundar som är helt galna och tjuvstartar hela tiden än hundar som liksom inte kommer sig för (det känns ungefär som att träna ett marsvin). Extra frustrerande då jag sedan dag ett har jobbat målmedvetet för att hålla uppe hans initiativförmåga och "ta-i-ordentligt-attityd". Har ju funderat mycket fram och tillbaka om jag har gett Ruffe för svåra uppgifter i den del shejpingprocesser och tänkt för mycket helhet. Så funderade jag även nu - till nästa pass. Då sitter nämligen alla de delarna jag introducerat på föregående pass. Hur säkert som helst och med fin attityd. Om och om igen.

Ja, det är inte första gången det blir tydligt hur mycket som kan hända i de små hundhjärnorna mellan träningspassen, men på Ruffe är det extremt. En stor vinst i detta är att det hittills känns som att det sitter riktigt bra när han väl har klurat ut uppgiften - inget jag varit bortskämd med på Mimmi precis:-)

Det jag måste lära mig nu är att lita till vår träning och vårt upplägg även när det känns jätteskumt. Är väldigt nöjd med väldigt många delar som har känts konstiga från start.

På jobbfronten har jag fått ett riktigt roligt uppdrag: Jag kommer att vara med och utveckla + undervisa i en högskoleutbildning med inriktning "Hund och Hälsa" vid Högskolan i Malmö. I praktiken innebär detta att jag får möjlighet att arbeta med mina huvudämnen på en och samma gång: förändringsarbete, människor med funktionsnedsättningar, hund, pedagogik, psykologi.  Eventuellt får jag även möjlighet att medverka i en forskningsgrupp inom detsamma - hur spännande som helst. Dessutom får jag riktigt trevliga och kompetenta kollegor som jag verkligen ser fram emot att få arbeta med!

På tal om detta är jag lite trött på frågan om jag har fått något jobb(...) Att driva en egen firma räknas tydligen inte riktigt:-) 

Sedan jag blev heltidsarbetande efter min examen i juni arbetar jag bland annat med följande:

• Marknadsföring
• Ekonomistyrning
• Fakturering och bokföring
• Organisation
• Utbildningsplanering
• Utbildning / coachning
• Lokalvård + markskötsel (japp, det tar faktiskt mer tid än man tror!)
• Skribentuppdrag (har bla skrivit en artikel till nästa års version av "Hundtränaren")
• Timvikarierande gruppledare i Daglig verksamhet.

Så, svaret är ja. Jag har fått jobb nu Inser att jag låter lite bitter, men det är lite frustrerande att för 119:e gången i ordningen höra "så skönt för Fredrik med lite semester", när jag nämner att VI har ett par semesterveckor kvar. Söka nya uppdrag kommer jag nog ofta att stå på agendan, eftersom min intention är att arbeta i olika projektanställningar. Helt klart den negativa delen i att jobba på detta sätt - det är svårt att ha en längre framförhållning vilket kan vara lite otryggt. Fördelarna är framförallt friheten, variationen och utvecklingsmöjligheterna. Planen för den del av verksamheten som innefattar vanliga hundkurser/privat träning består fortfarande i att ha det  "som en liten del upptill" - jag vill inte tappa min hobby i det hela och jag tror att jag måste se fram emot varje enskilt uppdrag för att kunna göra ett bra jobb i tränarrollen.

Sen kan jag ju erkänna att firmafesterna fortfarande är sådär kul:-) Provade maskerad sist, men det var för uppenbart. Tips på tema till nästa?

Mycket hund har det varit på sistone, men desto mindre bloggande! (Många gånger har jag prioriterat träning framför uppdatering och det är egentligen inget jag vill ändra på:-)

 Många kompisar och kursdeltagare har tävlat med fina resultat. Inser att ambitionen att gratta alla här på bloggen inte kan efterlevas. Dels är det lätt att glömma någon och dels känner jag mig ibland osäker på om folk vill att resultaten ska publiceras eller inte. Därför blir det ett stort kollektivt grattis utan att nämna namn.  

Sedan sist:

 

-          Jag har startat upp två tävlingsinriktade valpkurser. Otroligt roliga kurser att hålla med duktiga ekipage som uppvisar en härlig öppenhet för att tänka och prova nytt. Extra kul är det förstås när man själv är väldigt inne i valp- och grundträningstänket. Efter dagens kurstillfällen har halva kursen nu genomförts.

 

-          Igår hade jag en teoretisk ”Tävla med glädje-kväll” för ett trevligt gäng tävlingsförare. Trots den tillfälligt sammansatta gruppen hade vi riktigt bra stämning och många givande diskussioner kring svårigheten att utjämna skillnanden mellan träning och tävling.

 

-          Tillsammans med Camilla har jag hållit en klickerkurs genom Dogz i Halmstad. Det blev en intensivkurs med tuffa hemuppgifter och vi var imponerade över hur snabbt våra kursdeltagare klarade att sätta säg in i tänket och avancera i träningen. Roligt att samarbeta med en hundbutik med riktigt fin hundsyn och extra kul att många olika raser var representerade i gänget. Det kändes dessutom riktigt kul att dela instruktörsrollen med Camilla igen och jag hoppas att det blir fler tillfällen – du är alldeles för duktig hundtjej för att låta bli!

 

-          Vårt träningsgäng har haft en alldeles fantastiskt härlig träningshelg för Maria Hagström här på Lillegård. Maria är en av mina absoluta förebilder i hunderiet och det blir så lätt att gå kurs när man synkar i tänket (jag är annars min egen värsta mardrömselev – extremt kritiskt – men det fanns ingen anledning nu.) Vi jobbade framförallt med lydnaden och hade även en givande förmiddag med uppletande. Extra kul var det att Maria även hade en deltagarplats, vilket gjorde att vi på nära håll fick följa hennes tankar och träning med fina Ylle inför SM:et. Oerhört lärorikt!

      

      För min och Ruffes del var denna helg lite av en deadline (jag behöver sådana för att skärpa till mig) och de delar jag bestämt att vi skulle vara klara med satt riktigt bra, så att vi kunde avancera vidare (framförallt föremålshantering vilket tagit en stor del av vår träningstid hittills). Vi chockade både Fredrik och övriga träningskamrater med vårt avancemang i fria följet – med kniven mot strupen så…;-)

     

        Ett stort tack till vårt fantastiska träningsgäng – Tina, Fia och Christer - för att vi hade så vansinnigt trevligt från början till slut. Alla hjälptes åt med allt, så fast vi var här hemma kändes det som att vara iväg på semester. Tack alla - vi får se till att vara riktigt rädda om varandra!

      

      Tack Maria för ditt engagemang, din vilja att dela med dig av all din kunskap och din beundransvärda ödmjukhet!

 

-         Tisdagen därefter arrangerade jag en mycket lyckad clinic under ledning av Maria. 69 deltagare anmälda, så detta var firmans ”största” arrangemang. Roligt att intresset för denna typ av hundträning är så stort!

     

     Tack Maria även för detta – jag hoppas att vi får tillbaka dig till våren med ett nytt tema!

       Tack också till mina fantastiska kursdeltagare som ställde upp som demoekpiage: Lena Mjöberg med Yummie, Cina Bengtsson med Baggis och Tommy Nilsson med Daim. Ni fick riktigt fina lovord både av Maria och publiken!!!

 

-          Vi har varit delaktiga i genomförandet av Bruks-SM. På Kamratfesten skapade Fredrik riktigt härlig stämning med ”Nils-Runez”. Kan inte minnas någon Kamratfest när musikerna har fått sådan uppmärksamhet och uppskattning. Själv stod jag i baren, stolt som en tupp över min egen Bon Jovi:-)

       På lördagen skrev jag för skyddslydnaden och på söndagen för spårlydnaden. Momentsäkerheten var överlag högre än förväntat medan ekipagens utstrålning och samarbete var lite mer varierande. Favoriterna Maria och Ylle genomförde ett riktigt fint program i ”min ring” och jag fick nöjet att bara föra in höga poäng i protokollet. Tyvärr var Ylle lite för laddad i föregående ring, men deras fina insats räckte till en fin 8:e placering. Grattis!

        Grattis också till Ulf och Heidi på kennel Kronbacken som står som stolta uppfödare till silvermedaljörerna i spår - Anette och Cider - ett ekipage som uppvisade en fantastiskt fin lydnad. Extra imponerande är att de i år dessutom placerat sig i finalen i lydnads-SM samma helg som de fick bra placering på agility-SM. Vilken säsong!

      För den som vill se bilder från Bruks-SM rekommenderas  zoonen.com

       En stor eloge till alla som har hållit i trådarna för detta SM och tack till alla funktionärer vi samarbetat med. Det var enbart trevligt och roligt att vara delaktig – SÅ ska det vara att engagera sig ideellt!

 

-          Ruffe har hunnit fylla 10 månader. Överlag utvecklas han fint och är fortfarande en väldigt mysig och på många sätt lustig hund. I träningen går det framåt och han blir mer och mer lättränad (koncentrationstappen blir färre och färre, på träningshelgen med Maria fick vi knappt fram dem alls – både på gott och ont då jag hade hoppats på lite tips kring detta).

      Vi har nosat på många moment och jag är nöjd med den breda repertoaren vi har jobbat upp. När man lägger mycket tid på det lite mer flummiga aspekterna som attityd och spelregler kan det vara svårt att känna att man går framåt, men när vi häromdagen genomförde en riktigt fin baklängeskedja av fritt följ, inkallning och hopp, med tillhörande transporter + kommendering, kändes det verkligen kanon.

      Han tycker fortfarande att det är rätt jobbigt med skott (skäller, kan resa ragg, men flyr inte), men det verkar helt klart träningsbart. Har aldrig haft en skottberörd hund innan och passade därför på att fråga efter träningstips under träningshelgen. Börjar bli sugen på brukset på allvar och den lilla grundträning i spår och uppletande vi har hunnit göra har gått fint. Han ser ut att ha en bra balans mellan metodik och intensitet i sitt nosarbete.

I söndags hade vi ett stort bakslag då jag på eftermiddagen tog med Ruffe till SM-området. Han freakade ut totalt och betedde sig inte alls särskilt trevligt mot en del hundar vi mötte. Förstår inte riktigt vad som flög i honom, men troligtvis blev det för mycket med så många hundar på en gång. Den lilla osäkerhet som han alltid har haft mot nya hundar växte sig gigantisk. Många hundar funkar ju bättre med riktigt många hundar runtomkring, men inte Ruffe, tydligen. Ska lägga lite extra krut i träningen på hundmöten, så att han kan fixa detta på ett tillfredsställande sätt även när det blir riktigt svårt. Fortfarande funkar han kanon med andra hundar när vi släpper honom och jag hoppas att detta bara var en "testosterontopp" som inte kommer visa sig igen. Han befinner ju sig mitt i könsmognaden, så det är inte helt ologiskt att det kan vara så… Och är det inte så, får vi helt enkelt jobba med den biten (även om jag är väldigt osugen). Som Fredrik så klokt har sagt – av alla problem Skalman hade vore det konstigt om Ruffe inte får något av dem… Problem med okända hundar är ju dessutom inte helt ovanligt bland kelpisarna, tyvärr.  Men självklart hade jag hoppats att han skulle vara lika trygg och godmodig som I-or!

 

Under prisutdelningen satt Ruffe i mitt knä på läktaren. Då kom det en liten tjej i 4-årsåldern och satte sig bredvid oss. När hon skulle gå en stund senare frågade hon om hon fick säga hejdå till min hund (som hon inte alls hade hälsat på). Javisst svarade jag och kände mig helt lugn när hon lutade sig över Ruffe (som fortfarande låg på rygg i mitt knä) och pussade honom på nosen. Detta besvarades av ivriga pussar tillbaka. I det läget kände jag mig lite gladare igen och blev påmind om allt som faktiskt funkar. Ruffe är väldigt glad i människor och extra glad med barn. Känner mig helt trygg med hans tillgänglighet och det är guld värt. Älskar min lilla härliga Ruffe väldigt, väldigt mycket och tror och hoppas att vi en spännande och rolig tid framför oss!