Det är många som höjer på ögonbrynen när jag har berättat att vi fortfarande inte har släppt ihop Mimmi med valpen. Visst är det rätt bökigt - och framför allt tråkigt - att inte kunna ha alla hemmavarande hundar lösa tillsammans. Alternativet för vår del hade varit att vänta med ny hund tills Mimmi inte finns längre. Med våra tidigare hundar har det, med träning och tålamod, funkat fint efterhand.

Vår strategi är att ge Mimmi gott om tid att upptäcka att den nya hunden inte vill henne illa (detta för att Mimmi ska må bra och för att förhindra omotiverade bitattacker på den nya hunden). Innan vi släpper ihop henne med en ny hund har vi hållit dem åtskillda inomhus med kompostgaller. Utomhus har vi haft en av dem kopplad under promenaderna. Vi har även tränat Mimmi på att pussa den andra hunden (detta för att ge henne positiva erfarenheter av att vara riktigt nära den andra hunden och för att ge henne ett alternativ när hon känner sig trängd). Själva pussandet har gett väldigt gott resultat - vi har flera gånger sett att hon varit på väg att "flyga på" I-or, varpå hon snabbt har slagit om och pussat honom istället. Det är häftigt att se!

Tyvärr råkade jag missa att stänga en dörr under Rudolfs andra vecka hos oss, vilket ledde till att han smet ut till Mimmi, som flög på honom direkt och gav honom en ordentlig fläskläpp. Han blev ordentligt skrämd vid tillfället, men hade inga problem att gå fram till Mimmi vid kompostgallret efteråt. Denna incident har följts av mängder av "Pussa valpen"-träning.

Nu har vi börjat släppa ihop Rudolf och Mimmi utomhus. Bildbeviset från gårdagens promenad ger ett härligt kvitto på den träning vi har lagt ner och de anpassningar vi har gjort.  Bilderna har ett väldigt stort värde för oss; dels är det underbart att kunna ha hundarna tillsammans och dels känns det väldigt roligt att Mimmi, trots att hon snart fyller 11 år, verkar ha funnit en ny lekkompis!

 Lite bakgrundsinfo för er som inte känner till Mimmis historia:

Mimmi umgicks och lekte med många hundar under sitt första år. Bitbeteendet utvecklades i 1-årsåldern. Inget särskilt föranledde detta, vad jag vet. Kajsa, min keeshond som var väldigt snäll mot alla, var den som först blev drabbad. Vid tillfället delade de bilbur.

Har på senare tid fått reda på att Mimmis pappa hade samma problematik (dvs bita när han kände sig trängd och inte släppa). Anledningen att de avlade på honom ändå var att ägarna trodde att detta var en effekt av att han var omplacerad flera gånger(...) Snarare var det väl så att det fanns ett väldigt starkt skäl som motiverade dessa omplaceringar.

Under Mimmis första år blev jag väldigt arg på henne då beteendet uppvisades. Detta hade ingen effekt.  Först när vi, genom att använda positiv förstärkning, lärde Mimmi alternativa beteenden, började vi se en förändring i rätt riktning.

 Mimmi har inga problem att vara lös bland andra hundar så länge de inte kommer fram till henne och hon upplever sig trängd.

 

AK

15 februari 2009 16:40

Hej! har rätt nyss hittat hit och gillar verkligen det jag läser!
Så smart ni hanterar Mimmis problem!
Jag har själv en hund som inte klarar andra hundar så bra. Hon blev attackerad som valp och jag förstod lite sent vilken påverkan det blev.
Att läsa om hur ni gjort med nya valpen och Mimmi ger hopp och inspiration!

http://bacillen.wordpress.com

 

Kajsa, Cliff & Voodoo

15 februari 2009 21:31

Men underbara Jenny!!! Tänk om fler tänkte som du...varför ha bråttom om man ska leva tillsammans i flera år...du är en klok och begåvad hundmänniska.
Kul att det fungerar ute nu.

Kajsa, Cliff & Voodoo

http://cliffvoodoo.blogg.se

 

Cina

15 februari 2009 22:53

Jag tycker att du gjort helt rätt med Mimmi. Hade själv samma problem när Baggis kom in i Goyas flock & det tog fem veckor innan jag valde att släppa ihop dom lösa för första gången. Jobbade också mycket med att belöna positiva beteenden från Goya samt att lära båda hundarna att gå undan från varandra för att undvika trängda situationer (typ omvänt lockande fast med hundar) + en massa andra saker för att dom skulle välja att "bilda flock". Detta skrev jag mycket om på min hemsida när det begav sig. Sedan har jag hjälpt ett par andra boxerägare med samma problem & fått jättefina resultat. Summa summarum, har man bara tålamod & jobbar positivt så funkar det så småningom.

I like, du är duktig & klok!

Kram Cina

http://www.boxerpag.se

 

Prissy

16 februari 2009 07:32

Vi är så glada att dett funkar så bra med Ludolf. Han är välkommen till oss igen!!
Pussar till alla fyrbenta!

 

Anna H

16 februari 2009 12:33

Vad roligt med ny blogg! Och vad bra du skriver. Bra jobbat med Mimmi och valpen.

// Anna & Kvatro

http://web.telia.com/~u25803499

 

Veronica & Basta

16 februari 2009 18:32

Jag håller med alla ovan, ett synnerligen starkt bevis på hur man tar ansvar för sina hundar - i detta fallet både för Mimmi och Rudolf. Jag blir galen på den där gamla klyschan om att "hundarna ska få göra upp själva" som fortfarande finns kvar hos allt för många.
Eftersom jag alltid haft bara tikar, så brukar jag hjälpa den gamla att behålla sina förmåner och värdighet genom att hålla den yngre extra kort under sina perioder av "extra djävlighet". Det bevarar lugnet. Så klart de gamla ska ha hjälp att hantera situationen! Supersmart att hjälpa till med alternativa beteenden, dessutom!

http://www.svekhult.com/hundia

 

Anna H

16 februari 2009 18:56

Tack snälla Jenny, dina ord i bloggen värmer verkligen! Stor kram.

http://web.telia.com/~u25803499

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Utmaningen från I-or är antagen   Välkommen till vår nya blogg "HUNDra ord" som finns på vår hemsida! ...

  Knappt hade vi hunnit lämna tillbaka ett par extra apögon till dess rättmätige ägare, förrän någon annan glömde sina... Återfås mot beskrivning.   Tack för alla grattisar, de får  svansen att vifta. Extra tack till Fia för  praktiskt samordn...

   Då är man inte vem som helst längre - jag har blivit champinjon!  Efter ett par uppvärmningstävlingar fixade vi detta på tre raka och jag säger som Henke Larsson - "Njaee, jag é helnöjd". Å Apornas och mina egna vägnar vill jag inledning...

Först och främst vill Fredrik och I-or TACKA för alla "grattisar"!   23/2 bjöd på fler tävlingsframgångar: Sussie och groenendaeltiken Himbi som tränar här fixade sin uppflyttning till lydnadsklass tre! Stort grattis!!!   Under helgen som gic...

   Ja, det är lika bra att komma till sak direkt. Igår genomförde jag och min apa årets första lydnadstävling - och hej vad det gick. Vi fick ihop PB på 283,5 poäng och det andra förstapriset är nu i hamn. Vet inte om det egentligen var lite dum...