Då var det tisdag och även om det börjar gå mot ljusare tider så hinner jag knappt umgås med aporna i dagsljus numera. Är inte glad i den halländska vintern eftersom jag inte gillar att smutsa ner kostymen i onödan. Precis innan vi går och lägger oss brukar vi hundar släppas ut i trädgården för sista toalettbesöket för natten. Om det är gyttjigt och eländigt på gräsmattan har jag ibland valt att, helt sonika, vandra över trädäcket för att längst bort i hörnet försiktigt lyfta benet i riktning mot gräsmattan. När apan med den ljusaste rösten ser mig har jag dock insett att det kan vara fiffigare att välja ett annat alternativ. Hon blir så väldans arg av någon anledning. Överreaktion, om jag får uttrycka min åsikt, och det får jag. Lite änglapink har väl aldrig skadat någon?

Har under en längre tid lyckats lura Matte genom att målmedvetet spatsera iväg över trädäcket mot utgången till gräsmattan. Precis när Matte tror att jag entrar gräset så befinner jag mig i döda vinkeln. Vis som jag är, passar jag då på att smyga längs husväggen tillbaka mot trappan. Matte stannar nuförtiden ofta kvar på trappan för att kolla att Mulen kommer ihåg att kissa, så jag måste alltså röra mig smidigt som en iller. Väl på plats under trappan har jag lyft på benet, för att därefter avancera tillbaka samma väg jag kom. Konceptet funkade bra ända till häromdagen då Matte kom på mig. Oj, så irriterad hon blev, men det var det värt. Dels för att jag åtskilliga kvällar har sluppit kyla ner mina tassar och dels för att det alltid är roligt att överlista en apa – speciellt i det ögonblicket då den inser sitt underläge.

Över från lurendrejeri till litteratur; passar på att läsa en hel del den här tiden på året. Vill idag rekommendera följande bok:

Författaren är, liksom undertecknad, hund. Alltid roligt att ta del av tankar och reflektioner från likasinnade. Dessutom delar Boy, som han heter, många av mina grundläggande värderingar och han skriver ytterst underhållande.  Jag har ibland skrattat så att jag har varit på väg att trilla ur fåtöljen. Boys roliga formuleringar och fräcka jargong inspirerade till framtida bloggar. Känns skönt att få ta del av andras klokhet och inte bara ge hela tiden. Boken rekommenderas till alla. Stort tack till Ingela och Göte för att ni lånade ut boken till mig.

För att inte aporna ska bli understimulerade när jag sitter och läser har jag försett dem med varsin egen bok:

En bra bok till Husse så att han blir visare när det gäller fria följet. (Tur att jag har en ängels tålamod)

Eftersom Matte fortfarande inte kan klockan tycket jag att denna bok kunde passa bra. Vet inte om det är lönt egentligen, men – som ett klokt ordspråk lyder - bättre den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Eller nå´t.

Tant Brun läser helst serietidningar. Speciellt Bamse eftersom hon gillar Husmusen. Vad gäller Mulen så ger jag honom böcker jag inte gillar, så tuggar han sönder dom för mig.

Hejdå.