Idag har jag lämnat in min magisteruppsats; Projekt Pedadoggen. Är själv så imponerad över denna bedrift så jag valde att trotsa Jante och avsluta alla "tackhälsningar" i förordet med att ge mig själv en stor eloge för genomfört arbete. Det är ju inte för inte som man är 80-talist;-) Med tanke på att kursledning, handledare och övriga studiekamrater snittar min ålder gånger två, så är det ju inte säkert att det blir så uppskattat...

Faktum är att denna lilla gest faktiskt har en lite djupare symbolik också. Projektarbetet är genomfört med hjärtat och den praktiska betydelse arbetet kan ha för andra - och mig själv - är så oerhört mycket viktigare för min del än hur rapportens form kommer att bedömas rent "akademiskt". Jag tilltalas inte särskilt mycket akademsiska skrifter i allmänhet - i synnerhet inte det upplägg som gäller för C- och D-uppsatser. Upplever att de oftare tenderar att utgöra underlag för inbördes beundran, snarare än att få en praktisk relevans.

Med andra ord har jag fått jobba en hel del med min motivation under resans gång. Hade inte projektet handlat om hundträning så är jag inte säker på att jag hade pallat att genomföra detta just nu. Samtidigt har jag märkt att det finns nackdelar med att skriva en uppsats om något man verkligen brinner för - ambitionsnivån växer.

En strategi för att inte passiviseras av prestationsångest var att ha följande budskap på datorskärmen:

Prio 1: Skriv så att du har material att lämna in

Prio 2: Skriv "rätt" och korrekt

Det hjälpte! Har just fått klartecken för att den är godkänd för att gå vidare till examination. Skönt!

Lite studietid återstår dock. Nästa vecka ska jag genomföra "offentligt försvar" av min uppsats som då har blivit granskad i sömmarna av en opponent. Har även ett examinationsarbete kvar på kursen i Malmö, men det är en droppe i havet i jämförelse. Dessutom har det en extremt praktisk inriktning, som tur är.

Nu ser jag fram emot att bli lite mer närvarande i verkligheten igen. Är på väg till tv-soffan nu - ren lyx!

Lammen har fungerat som "avstressare" under arbetets gång. Den fina bilden är tagen av Fredrik.

Har kläckt en idé när det gäller ambitionen att hålla kurser ideellt för min klubb, samtidigt som det varken praktiskt, motivationsmässigt eller ”etiskt” ska behöva krocka med den verksamhet jag driver inom firman. Då jag inte riktigt har hunnit ”komma in” i min nya klubb än så visste jag inte vad jag hade att vänta då jag lämnade mitt förslag till styrelsen och utbildningssektorn. Förslaget ifråga går ut på att några platser i mina kurser – närmast 8 platser på sommarens kurser - är reserverade för klubbens medlemmar. Intäkterna för dessa kursavgifter tillfaller klubben.

Till min stora glädje har jag enbart fått positiv respons från klubben och nu, knappt 2 veckor efter att förslaget lämnades in, kommer kursplatserna att utannonseras för medlemmarna.

Det känns fantastiskt bra att det ena inte ska behöva ta ut det andra.  Jag tror att både egenföretagare och brukshundklubbar har mycket att vinna på samarbeten av det här slaget – uppmanar både andra privatinstruktörer och andra klubbar att göra detsamma!

För ett par år sedan skrev jag en kandidatuppsats där ideellt engagemang inom brukshundklubben utgjorde huvudtemat. En av slutsatserna var att om det är roligt och smidigt att engagera sig i sin klubb så ökar chansen för att den kompetens som finns utnyttjas och sprids bland medlemmarna. Är övertygad om att arbetsglädjen och "trevlighetsfaktorn" är de viktigaste nycklarna för att värna om det ideella engagemanget och klubbarnas framtid.

Idag har vi haft avslutning för studiecirkeln ”Härliga hundar”. Samtliga deltagare har varit mycket engagerade och uppvisat stora talanger som hundtränare.  Tack till er för fem härliga eftermiddagar tillsammans och tack Marie Lempe för ett väldigt trevligt och givande samarbete i cirkelledarrollen!

Richard och Ruffe har hittat varandra.

I-or tycker att arbetsuppgifterna som cirkelledare är utmärkta - träna, leka, kela!

Lille Ruffe börjar komma väl in i rollen, här tillsammans med Hanna på väg från dagens träning som bestod av en blandning av rallylydnad och agility. Deltagarna har bland annat hunnit lära Ruffe att gå igenom tunneln.  

Om jag hade hunnit ha framme kameran under själva träningen hade det blivit många roliga bilder. Eventuella besökare på Travet fick se en annorlunda syn - på självaste travbanan kom I-or som häst (läs åsna) med Richard som kusk. Detta gav många skratt och dessutom fick den gode I-or lite konditionsträning på köpet!

En annan sak som säkerligen har gett upphov till många skratt är Postkodmiljonärens miljonregn över Halmstad. En nära väns mamma, en klasskompis från gymnasiet och en gammal klubbkompis är numera nyblivna miljonärer. Riktigt roligt då dessa tre dessutom känns som väldigt värdiga vinnare!

Slutligen ett dagsfärskt foto från hagen:

Vi är kanske ett sånt där par som får en del människor att undra "Ska inte dom ha barn snart?" Senast idag när jag dömde på SBK Halmstad lydnadstävling fick jag frågan om jag är gravid(...) Det är lika bra att gå rakt på sak. Jag har dubbla anlag för att få tvillingar, men att det verkligen skulle bli så...  I fredags kväll hände det.

Helt utan förvarning stod det plötsligt ett par tvillingar i hagen!!:-) Timingen var sådär - jag hade just satt mig på tåget till Lund där jag skulle övernatta hos Cicci till lördagen när jag fick ett mms av Fredrik... Träffade de små för första gången igår kväll och oj så söta de är!

Skånevisiten var dock lyckad på alla övriga vis.  Cicci mötte upp på tågstationen och därefter avnjöts en god sen middag inne i mysiga Lund, följd av en smarrig latte till "efterrätt". Cicci  är en av de mest generösa människor jag känner - hennes stora säng var bäddad till mig och själv sov hon på soffan i vardagsrummet. På lördagmorgonen fick jag en riktig mysfrukost och sedan bar det av till Malmö där jag och mina härliga kurskamrater genomförde konferensen "Djur - en resurs i arbete med människor". Föreläsningarna var kanon, en publik bestående av massa trevligt hund- och hästfolk och allt flöt på som det skulle. En av två stora examinationsuppgifter i den kursen är därmed avklarade. Tack Cicci för ännu en mysig lyxvisit hos dig! Och tack pluggkompisar och lärare för att jag har fått möjlighet att sköta "min del" av konferensförberedelserna på distans!

Tillbaka till lammen - timingen är bra med tanke på veckan som kommer. Är i slutfasen av arbetet med min magisteruppsats och även om den är vansinnigt rolig att skriva så är det en tuff kamp mot klockan. Om jag känner att stressen slår över åt fel håll så har jag en väldigt bra plan B - gå ut i hagen och bara titta på de små lammen. Mindfulness på bonnavis!

I Halmstad hade jag äran att döma tre "Tävla med glädje"-deltagare; Lena med Koja tävlade klass 2 och Stine med Santo, samt Cattis med Trassla tävlade eliten. Ni gjorde ett kanonbra jobb allihop. Tyvärr blev det ett par missar var så samtliga låg en bra bit från sin bästanivå rent poängmässigt, men det viktigaste - samspelet och förmåga att hantera svårigheter på ett strategiskt sätt - funkade kalas. Bra jobbat!

Grattis också till ytterligare en TMG-deltagare, Ingela med Tuva, som just har påbörjat sin tävlingskarriär. Idag fick de ihop 158,5 poäng i ettan, trots en förarglig nolla.

På tävlingen fanns flera duktiga ekipage, men tyvärr fick jag inte dela ut något förstapris idag (Lena och Koja var snubblande nära dock). Däremot uppvisades flera fina prestationer från förare och hundar både i momentteknik och i samarbete. Bl.a en 10-årig golden i eliten som i flera moment - med ständigt viftande svans- låg precis så nära tjuvstart man kan göra utan poängavdrag - sånt blir jag glad av!

Och nej, jag är inte gravid. Vad skulle I-or säga om det kom småapor på gården?

Ja nu undrar ni klart vad som står på i och med att jag bloggar på en onsdag. Det finns dock två anledningar till detta. Tisdagarna är inte längre lika tråkiga i och med att vi numera träffas med träningsgänget då. Husse övar oftast med sin orkester på onsdagar. Men inte idag; för den andra stora anledningen är att undertecknad just idag fyller 5 år!

Lite äldre än vanligt, men fortfarande smidig som en katt.

Det är inte klokt så fort tiden går. Man befinner sig liksom i den gyllene medelåldern och nu ska livet vara som bäst. Och tja, det är inte så tokigt. Under dessa fem år har jag hunnit med en hel del. Bland annat har jag tämjt två lustiga apor och fått dem att utföra följande uppdrag:

- byta bil från sedan till kombi

- flytta från lägenhet till radhus eftersom jag ville ha en egen trädgård

- flytta från radhus till gård eftersom jag ville bli gårdshund

- renovera gården eftersom jag tyckte att den var ful och bättre kunde anpassas efter mina behov

- bygga en hundgård där jag kan gå ut och in som jag vill eftersom jag inte vill vara beroende av andra

- skaffa ankor eftersom jag vill ha en egen djurbesättning

- placera vallningsbarafår utanför trädgården eftersom jag inte vill bli mobbad av de andra vallhundarna

- öppna en hemsida så att världen får veta att jag finns

- öppna en blogg så att jag kan utrnyttja yttrandefriheten

Därtill har man ju även hunnit med en massa tävlande inom brukshundklubben, men det handlar ju först och främst om apans egoistiska behov av att hävda sig bland andra apor. Sen att jag ställer upp och bjuder på mina talanger, ja där har Husse haft tur.

Aporna har börjat yra om att jag behöver konditionstränas. Undrar just vem som behöver det. På senaste tävlingen, när vi fick fullt på spåret, avslöjade Husse sig själv genom att helt överlycklig konstatera ”Jag trillade inte en enda gång”. Nu fattar väl alla vem som är orsaken till diverse småmissar vid tidigare tävlingar. Det är ju liksom inte så lätt känna vittring av en pinne när apan ligger på den, eller att snabbt och smidigt ta sig ur en upptagsruta när apans båda bakben har trasslat in sig i linan. Ja, ja. Han börjar också bli till åren. Faktum är att jag och Husse är i princip jämngamla just nu. Det kan man inte tro när man ser oss.

Häromsistens träffade jag en professor på ett läger. Han var väldigt lärd och hade många kloka visdomsord att dela med sig av. Bland annat samtalade vi mycket kring livets mening. Han, liksom jag, var helt inne på att livet är till för att njutas av och att man inte ska anstränga sig mer än nödvändigt.  Ja, jag får helt enkelt erkänna att jag har mött min överman:

Professor Buster 

Tillbaka till mig själv. Mitt födelsedatum är alltså 040506. Det måste betyda att jag är något speciellt. Och det är jag ju.

Egentligen skulle jag kunna luta mig tillbaka men jag har fortfarande en drivkraft inom mig som ibland får mig att uträtta saker. Bland mina närmaste framtidsplaner finns titeln godkänd vallhund. Vet att jag är sent på det, men med tanke på att jag alltså började min karriär i en etta på 40 kvadrat tillsammans med en galen showkelpie, så har jag vandrat en längre väg än många andra vallhundar. Dessutom är jag ju Husses första hund och utbildning måste få ta tid. Det är inte mer med det.

Börjar även känna en viss vinnarinstinkt i det andra tävlandet och ser fram emot kommande starter i eliten, både i dressyren och i mularbetet. Får trots allt erkänna att vi har rätt kul när vi jobbar ihop, jag och Husse.

Ser fram emot att bli firad ikväll. Matte har gått och blivit sjuk, men hon kommer inte undan. Jag förväntar mig att kvinnan i hushållet  bjuder på croque monsieur och slänger ihop en smaskig tårta. Vore även fint om hon kan stryka min frack och lägga fram flugan.

För övrigt tänker jag helt enkelt fortsätta med att varje dag njuta av att vara jag.

Det är lätt att lägga att lägga märke till de dagar då allt går åt skogen. De dagarna som flyter på går rätt ofta obemärkt förbi.

Idag har jag haft en alldeles underbar dag. Teoretiskt borde jag kanske inte ha det då jag har många hektiska veckor bakom mig och ett par ännu mer hektiska veckor framför mig. 

Men - så kommer en sån där härlig dag som idag när det inträffar den ena roliga saken efter den andra. Egentligen började det redan i helgen då jag under firmans första deklaration upptäckte att slutsiffrorna för skatten blev betydligt bättre än jag hade räknat med. Idag har jag vickat på hunddagiset och morgonen inleddes med ett trevligt erbjudande om ett litet jobbuppdrag . Vid lunchtid får jag ett telefonsamtal  som innebär en vansinnigt spännande möjlighet (inget spikat och inget officiellt:-). På eftermiddagen letar jag efter frimärken i plånboken och hittar då en bortglömd utbetalning på dryga tusenlappen(!) På kvällen tränar vi med träningsgänget och det flyter på bra för mig och lilla Ruffe. Fick i stort sett ut precis det jag hoppades av träningen. Efter träningen bjöd uppflyttade Falco på de enda tårtsort jag egentligen gillar - marsipantårta. När jag kommer hem ligger favorittidningen i brevlådan. Nu när jag gick in på hemsidan delgavs jag ytterligare ett härligt tävlingsresultat från en kursdeltagare - som grädden på mosset av alla härliga rapporter jag fick i helgen:

Ingela fixade inte bara 183,5 poäng i ettan med Zammy, utan debuterade också i eliten med sin andra långhårscollie Zolo. Detta gick strålande fint - läs mer på deras hemsida! Stort grattis!!!

Ja, dessa fantastiska dagar dyker upp emellanåt. Imorgon är det någon annans tur!

I-or tvingar mig dock att även nämna en incident som inte var lika rolig.

Har under sena eftermiddagen haft studiecirkeln "Härliga hundar" , så I-or och Ruffe har varit med mig hela dagen. De har skött sig kanonfint både på hunddagiset och i sitt arbete i cirkeln. Dessvärre lyckades jag, som tack för detta, glömma dem i bilen nu när vi kom hem från träningen. Kom förstås på det rätt snabbt, men I-or är inte glad. Ruffe bryr sig inte så mycket, men I-or är inte rätt hund att glömma bort. Han känner sig kränkt. Nästa gång, när vi kör två bilar från träningen ber han hälsa att han inte ska åka med Matte i alla fall...

• För dig som har deltagit i "Tävla med glädje", eller läger/helgkurs med liknande upplägg, finns det möjlighet att delta i träningsdagar/-kvällar under sommaren. 15/5 är sista anmälningsdag för tillfällen i juni!

• Pga återbud finns det plats kvar i kursen Momentteknik. Det finns även ett par platser kvar i sommarens omgång av "Tävla med glädje".

• Du som vill prova på eller utvecklas vidare in om klickerträning har chansen på endagarskurser under sommaren!

• Mer info om respektive kurs finns på hemsidan. Välkommen!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

VOV Pedagogik firar 1-årsjubileum på fredag och en bättre present än mängder av positiva rapporter från tävlande kursdeltagare går väl inte att önska sig!

Vi börjar med ett gäng från "Tävla med glädje":

• Martin och flatten Kavu har debuterat i brukset med resultatet 270 poäng och uppflyttning till lägre!

• Jeanette och långhårscollien Zally har fixat LP 1 med fina 170 poäng trots nolla på hoppet(!)

• Ingela och långhårscollien Zammy har presterat 183 poäng och klassvinst i klass 1!

• Frida och berner sennen Bella har fixat sitt andra förstapris i klass 1 på 177 poäng!

• Eva och långhårscollien Mindy har tagit förstapris i klass 1 med 161 poäng!

• Jytte och schäfern Azta har fixat sitt LP i lydnadsklass 1 på 161 poäng!

Också ett av de ekipage som tränar här privat har visat framtassarna:

• Alexandra och mallen Tyke har tävlat appell spår, vilket resulterade i 255,5 poäng och uppflyttning till lägre.

...och en deltagare på Mandylike´s kenneläger har också genomfört fina prestationer med båda sina hundar:

• Ann har debuterat appellen med unga labben Pommac på fina 296,5 poäng. Och tillsammans med "gamleman", som är brukschampion, presterade hon en riktigt bra lydnad på helgens elitspårtävling i Borås!

Stort grattis till er alla!!

Jag är så glad över att ni hör av er och berättar hur det går, både när drömmar uppfylls och när det inte blir riktigt som man har tänkt. Det är ingen lätt sport vi sysslar med, det är mycket som ska stämma - och det är ju just det som gör att det känns så häftigt när det går riktigt bra!

Vi har också anledning att gratulera  duktiga träningskompisar:

• Christer och schäfern Falco har blivit uppflyttade till högre klass sök!

Också här hemma finns ett ekipage som har varit ute på tävlingsbanan. Jag är så stolt över Fredrik och I-or som  har kommit igång ordentligt med sin elitspårkarriär och utvecklas i rasande takt. De har haft turen att komma med på hela sex tävlingar på en dryg månad(!) Egentligen kanske lite FÖR många för det hann knappt tränas emellan:-) Under dessa tävlingar har de brutit tre spår och tagit certpoäng på de övriga tre tävlingar. Tyvärr har inte allt klaffat helt och hållet på samma dag, men sammantaget ser det mycket lovande ut inför framtiden. Betyg 10 har erhållits på upptag, spår, inkallning med stå och ligg, skall, metallapport, tungapport, hopp och platsliggning. Fria följ-träningen har också gett resultat. I fredags fick de 8:or från båda domarna - och där delades, enligt min mening, inte ut några gratispoäng. Framåtsändandet är på g - andra sträckan på senaste tävlingen var kalassnygg. De har  fått en nolla under dessa tävlingar och den inföll på krypet. I-or tappade fokus i en sväng och kom, under en kort sekund, upp lite för högt när han skulle "komma ifatt". Under tävlingen dessförinnan gav fick de betyg 9 i detta moment, så de är på g där med. Under momentet stegen är han fortfarande tveksam - och ser väldigt rolig ut. Tror att de har fått 8:or på samtliga tävlingar pga höjdrädslan och detta är ett tydligt exempel på när jag tycker att man ska vara rädd om det betyg man har istället för att riskera att  "experimentera sönder" ett moment för att få 10:an.

Övergripande står det klart att I-ors kondition och uthålliget måste tränas upp bättre, vilket redan är påbörjat. Under flera av tävlingarna har det varit varmt och han är tyvärr väldigt känslig för detta, sitt australiensiska ursprung till trots.  Våra andra hundar har varit förhållandevis lätta att hålla upp konditionen på i och med deras höga aktivitetsnivå. Men inte I-or. Han lufsar som en gammal pensionär på promenaderna, fastnar ibland med tassen i örat för att han inte orkar klia färdigt, kissar under trappan för att slippa gå ut i trädgården på kvällen, använder anlagda vägar och upptrampade stigar så långt det är möjligt, går runt stenar och andra hinder, kliver upp i sängen istället för att hoppa, går på bakbenen i vattnet tills han absolut inte bottnar längre och springer sällan om han inte har något konkret att springa efter eller för. Det kan man  inte tro när man ser honom in action. Nu väntar dock hårdträning för den gode I-or!

Det är hög tid att lämna ny månadsavstämning för härliga Ruffe, men just nu MÅSTE jag  återgå till ett krävande uppsatsarbete... Börjar få en väldigt klar minnesbild över varför jag en gång lovade mig själv att inte skriva någon mer uppsats...

Helgen har spenderats på vackra Solhaga i Markaryd där Ängelholms BK har haft sitt årliga träningsläger. Jag kan varmt rekommendera Solhaga till andra hundarrangemang!

Under lägret var jag instruktör för tävlingslydnadsgruppen. Då gruppen bestod av sex kursdeltagare som jag haft vid tidigare tillfälle och två, för mig, helt nya bekantskaper, fick jag klura lite extra på upplägget. Med facit i hand känns det som att vi fick till det bra. Den för mig nya bekantskapen, Jeanette, som kommit tillbaka till hundträningen efter lite paus, verkade defintivt hänga med i tänket och fick till riktigt bra träning med blott 7 månader gamla labben Doris. Agnetha och hennes dvärgschnauzer hade tidigare inte tränat så mycket bland andra hundar, men trots detta fixade de en helt tävlingsmässig platsliggningen utan problem och jobbade på flitigt med de olika momenten i klass 1.

Delar av gruppen: Från vänster Eva med Buster, Lotta med Ixi, Maria med Tuva, Stine med Sneak, Jeanette med Doris, samt gäst med kelpie som dök upp på söndagseftermiddagen:-)

Det var roligt att se att tidigare kursdeltagare hade gjort stora framsteg i sin träning. Lotta med mysiga labbetiken Ixi, samt Rosa med härliga boxern Wilma, har jag inte sett "in action" på ett år och de inspirerade genom att visa stora framsteg som "hundtränare".  Överlag tycker jag att alla deltagarna var väldigt duktiga på att fokusera på "rätt" saker både i träning och diskussioner - det är definitivt ingen självklarhet att ta tag i och jobba med svåra delar i träningen i en ny gruppkonstellation.

Jenny med pudeln Quing. Ett skickligt ekipage som har en, inte alldeles enkel, problematik med störande objekt på och utanför planen. De jobbar på mycket bra med detta och jag är säker på att de kommer att lösa det fullt ut så att tävlingspubliken får möjlighet att se alla snygga detaljer i momenten när de är som bäst!

Den som vill se fler schäfrar i lydnads-SM kan andas ut. Stine är på g och hon är definitivt rätt förare för uppgiften. Tillsammans med fina Santo har hon nyligen startat elitlydnadskarriären och det ser väldigt lovande ut!

Ett väldigt roligt inslag var när Maria skulle prova på lite shejping tillsammans med sin mysia cattledog Tuva. På en sammanlagd tid av ca 25 min fördelade på två träningspass som innefattade både instruktioner, träning och reflektioner, gick de från första "inklickningen" till en tasstarget på några meters avstånd som många erfarna klickertränare hade avundats. Extra häftigt med tanke på att de är mitt i tävlingskarriären och både förare och hund är vana att jobba på annat sätt. Maria har verkligen klickertekniken i sig och Tuva uppvisade en väldigt härlig attityd i detta arbetssätt - härligt att se dessa dolda talanger komma fram!

Som instruktör är det väldigt oprofesionellt att favorisera någon. Jag brukar inte hamna i det läget när jag har kurs, men det finns ett ekipage som får mig att brista totalt i detta avseende; "Eva och Buster"!

Jag får en alldeles speciell känsla i kroppen när jag ser dessa härliga personligheter arbeta tillsammans - det är lika bra att erkänna!

Tur att jag använder timer så att alla får lika mycket träningstid!:-)

 Full fart in i rutan!

Heidi Billkvams formulering kring belöning "Ge hunden det hunden vill ha" har jag alltid med mig, både i egen träning och kurser. I Busters fall var det vid ett tillfälle inte belöningsalterinativten i väskan som lockade, utan själva väskan. Framförallt handtagen. Då gäller det att utnyttja det!

Också Fredrik, som var med och "semestrade" under lägret, blev såld på denna lilla krabat. Han var inte alls oäven till att utöka flocken med en bulldog, men  den måste vara från Busters linjer:-) Blir detta verklighet får den heta Hjulben. Eller Svampbob Fyrkant.

Även denna lägerhelg fick jag sällskap av Fia, som hade spårhundsgruppen. Mysiga morgonpromenader där hundarna kan busa av sig tillsammans börjar bli rutin!
Ruffe och Qvittra på morgonpromenad vid 7-tiden. Till vänster kan man skymta Solhaga kursgård där vi bodde.

Ruffe tycker fortfarande att det är mysigt att vara med på läger och är väldigt enkel att ha med sig, vilket jag är obeskrivligt tacksam för. Vi hann få till några små träningspass och kunde jobba på utan problem i den tävlingslika miljön. Det enda han tyckte var konstigt under lägret var en ficklampa som var ute och gick i skogen på kvällsrastningen. Den fick en ordentlig utskällning:-)

Tack hela gänget för en trevlig helg tillsammans där tiden gick väldigt fort!

Tack Ängelholms BK med Stine och Martin i spetsen för förtroendet och nöjet att få medverka i ert läger!

Under lägret träffade jag Christina & boxern Master som deltog i senaste omgången av "Tävla med glädje" - de meddelade den roliga nyheten att de blivit uppflyttade till högre klass spår. Stort grattis!!!

Tre bloggavsnitt på en dag har jag nog aldrig fått till tidigare, men det är en effekt av sambandet mycket som händer och lite tid att skriva!

Vill börja med att gratulera tre duktiga ekipage  till välförtjänta 1:a pris i lydnadsklass 1:

• Jeanette med långhårscollien Zally, deltagare i "Tävla med glädje" hösten 2008

• Frida med berner sennen Bella, detlagare i "Tävla med glädje" hösten 2008

• Annika med korthårscollien Boss, deltagare i en helgkurs 2008, samt  i den kurs jag startade upp i helgen. 

• Stort grattis också Eva med korthårscollien Tilly - lägerdeltagare 2006, helgkursdeltagare 2009 - till godkänt i lägre spår med bra lydnad!

Alla tre collies härstammar från kennel "Gemdales"  - grattis Yvonne!

Nu till helgens kurs - "Utvecklas som klickertränare"!

Deltagarna bestod av både välkända, något kända och okända bekantskaper för min del - och tillsammans bildade de ett riktigt härligt kursgäng som jag verkligen ser fram emot att ha här två helger till!

Första helgen inrymde framförallt inventerings- och målsättningsarbete. Det visade sig att samtliga deltagare hade intresse för att använda klickertänket i tävlingsinriktad träning och det var förstås inget jag blev ledsen över. Dessutom var såväl förare som hundar väl insatta i klickertänket, vilket gav spännande diskussioner och hög kvalitet på träningen.

 Jag hinner sällan ta bilder under kurserna, men några övningar fick deltagarna köra två och två - då passade jag på!

Monica med hoffen Yatzy

Matilda under ett intensivt 2-minuterspass tillsammans med groenendaelvalpen Ellie. Monica har koll på tiden!

Ellen och kelpien Pill i en lek som uppskattas av båda!

Cina tillsammans med boxern Baggis under beteendeinventering. Ellen hjälper till att anteckna!

och Tommy för protokoll åt Annika och korthårscollien Boss

Tommy tränar kryp med kelpien Daim.

Klickerträning av människor fungerar både som perfekt teambuilding, teknikträning, samt möjlighet att få fördjupad inlevelseförmåga i hur det är att bli shejpad. Dessutom kan det bli rätt roliga bilder...

Cina blir shejpad av Annika till...jaa???

Matilda får fram spännande beteenden hos Monica:-)

När kelpieägare (Tommy) shejpar kelpieägare (Ellen) blir det fart och fläkt:-)

Enda gången under kursen som det var alldeles tyst:-) Vi har just påbörjat arbetet med de individuella målsättningarna.

Då detta var första kurshelgen på hemmaplan blev det lite testkörning av allt det praktiska "i skarpt läge". Allt förlöpte väl både inom- och utomhus. (Förutom att det inte fanns någon hasp till toaletten första kursdagen, men det skapar ju bra tillfällen att lära känna varandra...:-)

Både den inhägnade lilla planen i trädgården och de stora ytorna i fårhagen kom till användning. Även "plätten" nere vid vägen disponerades - jag har länge funderat på vad vi ska använda den till - det känns ju onödigt att ha outnyttjad mark - men nu kan jag släppa det;-) Med kreativa tränare på plats fick även fållan i fårhagen nya användningsområden!

Dock blev det lite praktiska problem utanför kursområdet. Punktering på E6 under lunchrasten på en 2-dagarskurs låter nog inte som ett drömscenario, men om man har trevligt tillsammans, glimten i ögat och kurskompisar som Cina, så löser sig allt till slut.

Matilda och Ellie skulle fått skjuts hem i bilen med punktering, men när den skulle hämtas fanns det inte plats för alla i bilen. Cinas snälla sambo som ryckte ut för att laga punkteringen blev kvarglömd vid vägen när han skulle bli upphämtad. När punkteringen väl var lagad kunde Ellen äntligen åka iväg i sin egen bil - men hade då glömt all sin packning i Cinas bil, där Matilda och Ellie nu skulle packas in, så det blev lite trångt...  Men - allt löste sig som sagt till slut tack vare Cina!

Den enda som troligtvis var glad för allt ståhej var Ruffe som fick tillfälle att finna en riktigt rolig och spännande vän i Ellie, medan aporna försökte lösa allt det praktiska...

Bra timing, men inte så bra kamera...:-) Tror i alla fall att bilden är tillräckligt bra för att vittna om att valparna hade riktigt KUL tillsammans!

Tack "klickergänget" för allt ni har gett tillbaka under helgen. Jag ser verkligen fram emot att träffa er om ett par månader igen!